Jag läste: Gary Shteyngart - Den ryske debutantens handbok

"Vladimir var femtio procent funktionell amerikan, och femtio procent kultiverad östeurope i behov av klippning och ett bad. Han var det bästa av två världar. Lite farlig, historiskt sett, men på det hela taget tämjd av Coca-Cola, extrapriser och utsikten att hinna slå en snabb drill under reklaminslagen." Så beskrivs Vkadimir Grishkin, rysk jude i exil i 90-talets Amerika. När boken börjar möter vi Vladimir vid ett sunkigt skrivbord på Emma Lazarus stiftelse för invandrarnas assimilering. Det är hans 25-årsdag och han bävar inför utsikterna av en sex-kväll med Challah - hans överviktiga flickvän som försörjer som dominatrix. Han är, med sin moders ord; "det lilla misslyckandet." Genom en ödets nyck träffar Vladimir Francesca, en flicka från en rik familj som sedermera blir hans flickvän. I ett försök att skaffa pengar för att finansiera sina nya, dyra, vanor blir han nästan våldtagen av en drogkartells-boss och flyr hals över huvud till Prava (ett Prag i förklädnad.) Där tas han upp i den ryska maffian, inom vilken han gör kometkarriär genom pramidspel.

Den ryske debutantens handbok är Gary Shteyngarts debut, och den är tydligt präglad av hans eget liv. Shteyngart är uppväxt i St. Petersburg i ett hus bredvid en enorm Lenin-staty (en icke obetydlig detalj om man läser boken), och emigrerade till USA 1979. Enligt Guardian är hans roman "an old-fashioned Russian novel in the guise of a contemporary American one", men jag har läst för lite ryskt för att kunna uttala mig om det.

"Hur som helst, kraften i kollisionen gjorde att Trabanten körde rätt in i räcket längs floden. Trabin, som inte hade några svårigheter att känna igen en överlägsen fysisk kraft när den brakade in i den, studsade tillbaka ut på gatan, vilket besparade Vladimir och hans chaufför ett dopp i Tavlata. En makalös bil, Trabanten! Så blyg och ödmjuk, med en underdriven pondus. Mor hade alltid velat att Vladimir skulle gifta sig med en flicka som var likadan som denna Trabi."

Det finns många anledningar att jubla över Den ryske debutantens handbok, men det som jag är mest imponerad av måste ändå vara Shteyngarts humor och språk. Karln är en sann ordkonstnär! Varje mening är ett komiskt mästerverk där orden verkar ha vägts på guldvåg för maximal effekt. Shteyngart behärskar det tragikomiska till fullo och han satiriserar 90-talet, Sovjetunionen och Amerika om vart annat. Den kan inte ha varit lätt att översätta, men Nille Lindgren har på det hela taget gjort ett bra jobb - även om "spejsad" inte borde få förekomma i svenska språket.

Den ryske debutantens handbok är en underbart vansinnig och skruvad historia som nästan kan mäta sig med personliga favoriter såsom Moment 22 och Dumskallarnas sammansvärjning. Läs den!

Den lede fi biter i gräset * 2

Joseph Stiglitz är en av mina personliga hjältar. Nobelprisvinnaren Stiglitz arbetade som vice president och chefsekonom på Världsbanken där han under 90-talet tjänade marknadsfundamentalismen. Tills han insåg Världsbanken, IMF och han själv hade fel. Istället för chefsekonom blev Stiglitz en av den nyliberala ideologins främsta, och mest trovärdiga kritiker. Sedan dess har han skrivit en rad böcker, bland annat Globaliseringen och dess kritiker som borde vara obligatorisk läsning för alla samhällsintresserade. Making globalization work är Stiglitz senaste. "A lodestar for those who want to achieve a different and better world" - Guardian, står det på den fina Pocketutgåvan från Penguin som jag tänkt köpa länge. Och det fick jag tillfälle att göra när jag sprang på den - på Lagerhouse av alla ställen - nedsatt med 50%. Det blir min nästa facklitterära.


En annan kritiker av nyliberalismen är Naomi Klein vars bok Chockdoktrinen fått markandsfundamentalister världen över att förargas. Johan Norberg har upprörts så till den milda grad att han författat en motskrift. DN har låtit Lars Pålsson Syll, Proffessor i nationalekonomi vid Malmö Högskola, läsa de båda böckerna, och resultatet är roande. Några väl utvalda citat:

Angående Norbergs motskrift: "Den som hoppats på seriös kritik och analys blir snart besviken."

"EGENTLIGEN BORDE man väl inte bli förvånad. Nivån på kritiken anges redan i inledningen, när Norberg på två sidor ondgör sig över att Klein råkar kalla ett förord till en bok för en essä."

"På ett annat ställe (s 67) vill Norberg till och med få oss att tro att Pinochets militärkupp mot den folkligt valde presidenten Salvador Allende i själva verket skedde på parlamentets begäran."

Det är alltid trevligt när den lede fi biter i gräset. Läs artikeln i sin helhet här.

Uppdatering: "Fint" besök i kommentarerna.

1 år idag!

För 1 år sedan skrev jag de första trevande raderna på denna blogg. Sedan dess har det blivit 196 inlägg, dryga 40 RSS-läsare har tillkommit, jag har tillfrågats om jag kunde tänka mig att medverka i radio, och ett inlägg har publicerats i en bok. Jag har också funderat på om det är värt det. Bloggen tar mycket tid i anspråk och så fort jag inte skriver nya inlägg smyger sig "inläggsångesten" på. Jag är också kluven till det faktum att jag faktiskt fungerar som gratis marknadsföring åt vinstdrivande företag. Ett tag lekte jag med tanken att lägg ner Pocketpocketpocket på dess ettårsdag, men jag har ångrat mig. Att skriva och läsa era mail och kommenterar skänker mig en hel del glädje, så jag kör på. Tack alla läsare, jag hoppas att ni hänger med ett tag till!

(För att fira denna milstolpe har jag förberett en överraskning som kommer att läggas upp imorgon - stay tuned)

Uppdatering: Min överraskning kräver att jag laddar upp en ganska stor fil som jag behöver dela kunna dela med mig av. Nu verkar det som att sidan där jag tänkt göra detta på inte fungerar, och jag hittar inga bra alternativ! Tills jag hittar något får det här projektet ligga på is, tyvärr. (Tack för den fina bilden Alicia)

Stor humor

Att bokbloggar är populära bland förlagens marknadsföringsavdelningar märks i inkorgen. Jag får en hel del nyhetsbrev som, tyvärr, ofta är rätt värdelösa. Eller rättare sagt; de är värdelösa för mig eftersom jag sällan passar den tilltänkta målgruppen (vilket i sig är intressant eftersom det pekar på att ovannämnda marknadsföringsavdelningar inte bryr sig om att läsa vad jag skriver om utan skjuter i blindo). Nedanstående mail känns t.ex. något missriktat:

"TESTA!
Hur kan DITT liv bli roligare?

Är du…
…lässugen?
…tonåring?
…tjej?

Har du…
…längtat efter skön chic lit i cool förpackning?
…cravings efter romantik och dramatik?
…ont om schysta böcker i din bokhylla?

Vill du…
…läsa någonting där du känner igen dig – på riktigt?
…ha ett stort antal grymt trevlig lästimmar framför dig?

RESULTAT:
Har du har kryssat för minst tre av påståendena ovan? Då är du är i desperat behov av Smooch!"

Kommentarer är överflödiga, men "Smooch"?! Vilket jävla namn.

"en dikt som hälsning till kommande FRA-analytiker"

"Bomb Sverige
Dynamit Drottningholm
Sarin befria
Flyktväg aktivera
Celler tunnelbanan
Rondellhundar profeten
Skägg kamp
Elfte september
Fuck you"

Via Jonas Thentes blogg. Läs även: Skönt att Reinfeldts fascist-stat åkte ur EM.

Jag läste: Lawrence Wright - Al-qaida och vägen till 11 september

I Al-qaida och vägen till 11 september berättar Lawrence Wright - Amerikansk journalist - historien om Al-qaidas födelse och händelseutvecklingen fram till 11 september. Vi får följa Al-qaidas frontfigurer, däribland bin Ladin och al-Zawahiri, från unga år fram till 2001. Boken är oerhört detaljerad, vilket vittnar om ett imponerande detektivarbete. Till exempel är persongalleriet är oöverskådligt stort, och Wright tappar aldrig spåret på de politiska striderna mellan olika personer, organisationer och ideströmmningar inom den extremistiska islamistiska fåran. Eller mellan CIA och FBI för den delen. Men ibland är den så detaljerad att man trots en omfattande notapparat ofta tvivlar på sanningshalten i uppgifterna. Inte för att jag tror att Lawrence manipulerar sanningen, utan för att många av uppgifterna verkar härstamma från muntliga källor som inte alltid överensstämmer. Vad som sades t.ex. vid mötet när Al-qaida grunades i efterdyningarna av Sovjetuninens uttåg ur Afghanistan 1988 bör det vara få som vet, och det lär dessutom vara så mytomspunnet att sanningen lär vara svår att skilja från myten. Wright är dock medveten om detta källkritiska problem och ägnar ett par intressanta sidor åt det i slutet av boken.

Al-qaida och vägen till 11 september är en kronologisk historieframställning med biografiska inslag. Den som söker efter en analys av terrrorismens mekanismer kommer att bli besviken. Wright rör många gånger vid sådana mekanismer, t.ex: "Radikalism brukar frodas i gapet mellan ökande förväntingar och minskande möjligheter", men han utvecklar aldrig resonemangen. Detta är bokens stora brist tycker jag. Många gånger hade sådana analyser känts mer rättfärdigade än den detaljerade kronologiska framställnigen som bitvis blir rätt träig och inte bidrar så mycket till förståelsen för Al-qaida och islamistisk terrrorism som man önskat.

Wright verkar heller inte särskillt pigg på att diskutera Amerikas roll i Afghanistan under 80-talet även om det naturligtvis inte går att ignorera helt. Då är han mer upptagen av att utmåla John O'Neill (som dog i attackerna 11 september) till någon slags antihjälte, vilket känns rätt märkligt och mycket amerikanskt. Är man mer intresserad sambanden mellan USA och uppkomsten av Talibanrörelsen och Al-Qaida, rekommenderar jag iställlet att man läser John Cooley:s Oheliga krig som kom ut redan 1999 och som är en betydligt mycket intressantare och upplysande bok. Läs den istället.

Läsartips: The Raw Shark Texts

Rebecca tipsade i kommentarena om The Raw Shark Texts av Steven Hall, och den verkar mycket intressant. Bokens handling verkar omöjligt att sammanfatta på några rader, men följande omdömmen bådar extremt gott:

"If Paul Auster and Haruki Murakami collaborated on Moby Dick crossed with The Wizard of Oz, they might produce something like Hall's deliriously ambitious debut. A narrative feat of hallucinatory imagination."
-Kirkus

"Steven Hall's The Raw Shark Textsis a psychological thriller with shades of Memento and The Matrix and the fiction of Mark Danielewski; page-turning, playful and chilling by turns, it explores the construction of identity through the adventures of an amnesiac who is guided by letters from his former self and menaced by a conceptual shark."
-The Guardian

Paul Auster, Haruki Murakami och The Matrix - kan man bli annat än nyfiken?

Den här måste jag ha!

Banksy är, i mitt tycke, världens främste street art-artist. Denne okände hemlighetsfulle brittiske konstnärs verk är ofta mycket vackra och innehåller ofta en rejäl dos samhällskritik; inte sällan riktat mot konsumtionssamhället, kapitalismen eller nu senast det brittiska övervakningssamhället. Mest känd är han för att - i samband med Paris Hiltons skivsläpp - ha stulit ca 500 exemplar från butikshyllorna, ersatt cd och fordral (skivan finns att ladda ner på nätet: den består av en 40 minuter lång låt där Banksy klippt in Paris-citat som belyser hennes mindre intelligenta sidor över ett monotont disco-beat) och sedan ställt tillbaks skivorna i affärerna där de såldes till intet ont anande konsumenter. Han är också känd för att ha satt upp egna konstverk på stora brittiska museum där de fått hänga långa tidsperioder utan att upptäckas av personalen. I Wall and Piece finns några av Banksy:s främsta verk samlade. Den måste jag bara ha!

Uppdatering: Precis som Anonym påpekar i kommentarerna är det Banksy:s identitet, inte han verk, som är okänd.

Jag föredrar störtlopp framför slalom

Ni får ursäkta sportreferensen, men det är inte jag som mynat begreppet "slalomläsning", dvs att läsa två eller flera böcker samtidigt. Som jag skrivit i tidigare inlägg har jag haft för avsikt att börja slalomläsa. Jag inledde friskt med Den ryske debutantens dagbok och just när jag började komma in i den hoppade jag på Al-Qaida och vägen till 11 september. Vad hände? Sedan jag började med Al-Qaida... har jag inte öppnat Den ryske... Detta beror inte på att den ena är bättre än den andra (det är två helt ojämförbara böcker: en skön- och en facklittär) utan på att jag helt enkelt är oförmögen att läsa två böcker på en gång! Jag vill "komma in" i böckerna jag läser, få flyt och ha allting i färskt minne. Det finns kanske dem som kan få distans till boken man läser genom att läsa en annan samtidigt och på så sätt se boken med "nya ögon" när man återvänder till den, men sådan är inte jag. Definitivt inte. Även om exprimentet inte föll särskilt väl ut så har jag i alla fall fått det bekräftat för mig ytterligare en gång: jag föredrar störtlopp framför slalom. Strategin framöver är att läsa ut Al-Qaida... och sedan försöka arbeta mig in i Den ryske... ännu en gång. Därefter återgår jag jag till störtloppsläsningen.

Sommarfrekvens

I torsdags gjorde jag terminens sista tenta och nu har jag äntligen sommarlov. Nåja, "lov" och "lov." Räkningar ska betalas och arbete utföras, men sommar är det i alla fall! Om vädret fortsätter vara så här fint (och det hoppas vi väl?) så antar jag att både ni och jag kommer att ägna fritiden åt annat än att sitta vid datorn och häcka. Jag misstänker därför att såväl antalet läsare som min inläggsfrekvens kommer att minska under sommarmånaderna. Jag kommer givetvis att fortsätta med inläggen, men räkna med siestatempo! Därför tycker jag att vi gör en deal: jag accepterar temporärt färre besök om ni kan leva med teporärt färre inlägg? Låter det fair?

Sen ska ni veta att jag av erfarenhet har lärt mig att sådana här inlägg påverkar antalet besökare negativt, MEN jag vill gärna vara juste mot mina läsare.

Dessutom är det ju EM! Jag är ett levande bevis på att det är fullt möjligt att tycka om både fotboll och litteratur; eller "fin"- och "fulkultur", om man så vill.


Den obligatoriska "här kommer jag sitta och läsa i sommar-bilden." Inte så fancy, men det duger. Boken är Lawrence Wrights Al-Qaida och vägen till 11 september.

Spejsad?

Den ryske debutantens dagbok har hittills inte levt upp till mina skyhöga förväntningar (kanske just för att jag har "skyhöga förväntningar"?) Visst den är härligt skruvad, men någonting har tills idag känts lite "off" så att säga. Den känslan håller dock på att släppa undan för undan.

Något jag dock inte kan släppa är hur en översättare rättfärdigar ordet "spejsad"? Känn på följande mening:

"Jaha, så det är mitt fel nu? Baobab, du är ju totalt spejsad"

Spejsad? Det måste vara ett av de fulaste orden i det svenska språket. Det toppar till och med "choklad" som jag får exem av att höra uttals. Det hade varit intressant att veta vilket ord som översatts till detta monstruösa missfoster. Är det någon som har engelskt exemplar måste ni hojta till!

Till dig som sökte på "naomi klein chockdoktrinen pocket"

Nu finns Naomi Kleins Chockdoktrinen äntligen att köpa i svensk pocket. Det är en utomordentligt viktig bok som jag tycker att alla borde ta sig tid att läsa. Min recension går att läsa här.

Totalt j**la mörker

Det finns åtminstone två grundförutsättningar som måste uppfyllas för att man ska kunna läsa en bok. Den mest elementära förutsättningen är att man är läskunnig, kan man tycka. Men kan man inte se kan man inte läsa - annat än blindskrift vill säga.

De senaste dagarna har mina IKEA-lampor beslutat sig för att göra uppror. Först dog taklampan (en lågenergilampa som visade sig ha en brinntid långt under en vanlig glödlampa) och nu ikväll dog sänglampan. Och inte bara glödlampan, nej hela möget havererade. Om jag inte vill använda sommaren till att lära mig blindskrift är det nog bäst att jag slutar köpa glödlampor på IKEA.

För övrigt: i ett anfall av tristess har jag uppdaterat min profil. Otroligt ospännande.

Möt Dan Boeckner

Wolf Parade har nyligen släppt sin andra platta At Mount Zoomer som jag lyssnar mycket på just nu. Och om det inte var uppenbart redan på Apologies to the Queen Mary så är det nu plågsamt tydligt hur mycket Dan Boeckner äger Spencer Krug (de båda delar ansvaret för text och sång). Eftersom det ännu inte släppts någon video från Mount Zoomer får ni hålla tillgodo med förra plattans Modern World som är mycket sevärd. Även ni som inte gillar låten kan nog uppskatta hur den är gjord.



Modern world i'm not pleased to meet you
You just bring me down

Bonus:
Eftersom jag tycker så grymt mycket om herr Boeckners musik bjuder jag även på den här live-grejen från hans sidoprojekt Handsome Furs, som är väl så bra. Kvinnan som sitter mitt emot honom är hans fru. De träffades på en bar någonstans i Kanada där hon jobbade som servitris, och det är allmänt känt att Dan bildade Handsome Furs för att de båda skulle kunna resa runt och se världen tillsammans.



Uppdatering: Min bror upplyste mig precis om att At Mount Zoomer inte finns att köpa ännu. Efter detta avslöjande måste jag erkänna att ett av följande två påstående är sant: 1) Jag har naturligtvis inte lyssnat på At Mount Zoomer eftersom jag aldrig laddat ner musik från internet (nedladdning av musik skadar artisterna och musikindustrin) 2) Jag är en av de cirka 3 miljoner svenskar som laddar ner musik.

Jag utgår ifrån att samtliga läsare av denna blogg tillhör kategori ett, och det gäller även dig, din TJUV!