torsdag 16 juli 2009

Jag läste: Junot Diaz – The Brief Wonderous Life of Oscar Wao

The Brief Wonderous Life of Oscar Wao fick Pulitzer-priset 2008. I mina ögon är Pulitzerpriset det finaste litterära pris man kan få. Jag fick upp ögonen för det när jag läste Chabons Kavalier & Clay och tack vare det har jag upptäckt författare som Proulx, Eugenides och nu Diaz. Om man ska kritisera juryn för Pulitzerpriset för någonting så är det en viss förutsägbarhet. De senaste årens vinnare delar nämligen vissa karaktäristiska: ”Det handlar om episka berättelser som spänner över generationer och kontinenter; familjekrönikor fulla av fantastiska sammanträffanden och excentriska karaktärer” Källa. The Brief Wonderous Life of Oscar Wao är inget undantag. Boken följer en otursdrabbad (förhäxad – Fukù – enligt dem själva) dominikansk släkt över tre generationer. Oscar Wao, en överviktig nörd som älskar sci-fi och fantasy, är den yngste medlemmen i denna släkt, men boken handlar minst lika mycket om hans syster och deras mor. Det är dock Oscars livslånga utanförskap som präglar boken. ”You really want to know what being an X-man feels like? Just be a smart bookish boy of color in a contemporary U.S. ghetto.”

The Brief Wonderous Life of Oscar Wao är också en lektion i modern dominikansk historia. Precis som i Sydamerika präglades Dominikanska republiken under 1900-talet av korta perioder av turbulens och långa perioder av brutala diktaturer. I boken många och långa fotnötter redogör Diaz för Dominikanska republikens blodiga 1900-tal, och för aktörerna som stod i centrum. Värst av dem alla: Rafael Trujillo – diktator mellan 1930-61.

”In some ways living in Santa Domingo during the Trujillato was a lot like being in that famous Twilight Zone episode that Oscar loved so much, the one where the monstrous white kid with the godlike powers rules over a town that is completely isolated from the rest of the world, a town called Peaksville. The white kid is vicious and random and all the people in the ”community” live in straight terror of him, denouncing and betraying each other at the drop of a hat in order not to be the person he mains or, more ominousy, send to the corn. … Between 1930 (when the Failed Cattle Theif seized power) and 1961 (the year he got blazed) Santa Domingo was the Caribean’s very own Peaksville, with Trujillo playing the part of Anthony and the rest of us reprising the role of the Man Who Got Turned into Jack-in-the-box.”


Trots en bra historia är språket och sättet Diaz berättar på The Brief Wonderous Life of Oscar Waos största behållning. Bokens berättarröst tillhör en vän till Oscar. Han berättar med ett språk präglat av ghettoslang (i brist på ett bättre ord). Som i citatet ovan, Trujillo ”got blazed”, inte ”gunned down.” Det är ett språk som ofta gör sig dåligt i svensk översättning, så undvik den oavsett vad du har hört. Boken sprängfylld med sci-fi- och fantasy-referenser, som i citaten ovan. Tolkien används ofta (Trujillo liknas vid Sauron och hans underhuggare vid ringwraiths eller orcer), men också allt från Star Trek till Watchmen. Referenserna är dock inte knepigare än att en person som är någotsånär väl bevandrad i modern populärkultur uppfattar de flesta – tror jag. Tillsammans med en bländande humor, och en sällan skådad känsla för satir blir det väldigt roligt, och mycket läsvärt. Uttrycket ”att skratta åt eländet”, är vigt åt denna bok. Som i stycket där Diaz berättar om Trujillos vana att söka upp och ligga med landets unga skönheter, vilket är fruktansvärt, men det är så bra skrivet att man inte kan göra annat än att skratta. ”In this climate, hoarding your women was tantramount to treason; offenders who didn’t cough up the muchachas could easily find themselves enjoying the invigorating charm of an eight-shark bath.” Och så har vi ju den där meningen, som i min upplaga sträcker sig över tre sidor! Sådant förgyller läsupplevelsen ytterligare.

Bokens enda frustrationsmoment är också språkligt. Diaz låter en hel del ord och utryck stå skrivna på spanska – utan översättning. Egentligen är det väl rätt charmigt, men om man inte kan spanska blir det istället irriterande.

På många sätt antar jag att The Brief Wonderous Life of Oscar Wao är i det närmaste en perfekt bok. Därmed inte sagt att det är den bästa bok jag läst, för det är den långt ifrån. Den är rolig, smart, och rätt lärorik. I botten finns det dock en allvarlig ton, tre generationers livsvisdom och ett lands öde komprimerade på ett hundratal sidor.

5 kommentarer:

Petter sa...

Twilight-episoden han nämner bygger på en novell av Jerome Bixby kallad "It's a good life" som finns på svenska i Torsten Jungstedt-antologin "Stora Skräckboken".
Den är bra. Tillskrivs ofta felaktigt Bradbury.

Mårten sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Mårten sa...

Tack för det! Jag har letat utan att hitta.

storyteller sa...

Intressant det där med kriterierna för Pulitzern. Tycker dock inte att McCarthy's superba The Road (Pulitzer 2007) riktigt föll i linje med det. Men det är jag ju bara glad för givetvis. Ska blogga The Road inom kort.

Mårten sa...

Nej, the Road platsar inte där, och det gör inte årets vinnare heller har jag för mig. Men en trend är det!