söndag 16 mars 2008

Jag läste: Daniel Kehlmann - Världens mått

Daniel Kehlmanns Världens mått har hyllats som "the return of lightness and humour to German literature" (källa), och beskrivits som en oväntad succé - inte minst av författaren själv.

Världens mått är en historisk roman som kretsar kring de tyska vetenskapsmännen Carl Friedrich Gauss (1777 - 1855) och Baron Alexander von Humboldt (1767-1835). Humbolt drivs av kunskapstörst lika mycket som han drivs av sin fåfänga och önskan att bli berömd. Outtröttlig och full av iver drar han ut sin stackars medarbetare Bonpland på straptser i Nya Spanien som får den senare att drömma "drömmar i vilka han ströp, hackade sönder, sköt ihjäl, tände på förgiftade eller begravde baron Humboldt." Humbolt kan enkelt lista ut Mayaindianernas hemligheter, men varför en skeppsbesättning tror att han är "fan själv" (efter att han frivilligt surrat fast sig vid bogen en hel dag för att mäta höjden på vågorna - under full storm), är han oförmögen att förstå.

Gauss är ett dystert geni som fullständigt lever i sin egen värld, och ändast med stor möda tar sig fram i den verkliga världen. Grauss har, om möjligt, ett ännu större socialt handikapp än Humbolt. Han lider av sin intelligens och står knappt ut med att vara omgiven av alla trögtänkta "åsnor". Det är ett recept som borgar för stor komik.

Samtidigt som det är två män som har mycket gemensamt - båda är socialt handikappade vetenskapsmän sysselsatta med att mäta upp och systematisera världen - så är de också varandras motsatser. Gauss hatar att resa - Humboldt är ständigt på resande fot. Humboldt törstar efter ära och berömmelse - Gauss är fullständigt likgiltig. Och när de båda möts i bokens sista tredjedel blir det en intressant krock mellan två män och två världar.

Både Humboldt och Gauss (bilden) är historiska personer, men det råder ingen tvekan om att om Kehlmann tagit sig stora friheter, vilket han inte försöker dölja. "As I began to write my novel ... it quickly became clear to me that I needed to invent. Storytelling requires creating an arc of tension that doesn't exist in reality, one that gives structure and causality to events.... Precisely when one wishes to write about the chaotic nature of reality, which resists measurement, one has to take form seriously" (källa). Fakta och fiktion flyter samman till den punkt då de inte längre får att skilja från varandra. Det hade Humboldt inte gillat.

Boken kan beskrivas som en satir över den moderna vetenskapens födelse. Enligt Kehlmann själv har boken en "the tone of a non-fiction book. But it keeps slipping into fiction and mock-historical monography." (källa)

Kehlmann har ett rappt språk som är sprängfullt med lustigheter, och under hela boken satt jag med ett roat flin för att då och då brist ut i skratt (jag kan riktigt se hur rolig jag måste ha sett ut under mina tågresor). Satiren och ironin sker dock på bekostnad av djupet. Alltsammans går en i rasande fart och Kehlmann stannar aldrig upp för att låta oss lära känna karaktärerna annat är på ytan. Men det är inget fel i det, så länge man vet vad man har att vänta.

2 kommentarer:

Olivia sa...

Ännu en bok som jag har lånat på biblioteket flera gånger men inte läst. Verkar bra.

Anonym sa...

These are actually great ideas in about blogging.
You have touched some nice points here. Any way
keep up wrinting.
Feel free to surf my homepage perfumes baratos