tisdag 18 mars 2008
HarperCollins visar var skåpet ska stå
Även om vi älskar dem så är pocketutgåvor inte sällan trista, fula saker. Det går inte att förneka. Därför tycker jag det är så j***a roligt när man kommer över en pocket som förlaget verkligen lagt energi på. HarperCollins utgåva av Michael Chabons The Yiddish Policemens Union ett gott exempel. Det grymt snygga omslaget (går iofs att diskutera) är tryckt på ett tjock, strävt papper, istället för det hemska glansiga. Lockcitaten är från tidningar som Guardian och Independet - inte Feminina och Amelia. Extramaterialet längst bak i boken går heller inte av för hackor. En längre text om själva boken, och en essay av författaren själv - bland annat. Frågan är när/om vi någonsin får se en lika bra pocketutgåva här i sverige. Det kanske vore något att satsa på Louise Bäckelin, nybliven VD på Pocketförlaget.
Snyggt omslag, eller hur?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Om Bittert arv har ett "kvinnligt" format så har The Yiddish Policemens Union ett "manligt"
Jag satt faktiskt och tänkte på det när jag skrev det här, och jag får nog hålla med det. Vad gäller omslaget i alla fall. Baksidetexten är inte, som jag uppfattar det, så "vinklad" som jag uppfattade Bittert Arv.
Kan det vara så att kvinnor inte skräms lika mycket av manliga omslag som tvärtom? Jag tycker i alla fall att det är snyggt.
Vi måste nog skilja på omslag (helheten) och omslagets illustration. Jag tycker inte att man kan hävda att Bittert Arv har en "kvinnlig" illustration, och Yiddish en "manlig" illustration. Även om jag skrev att Bittert Arv hade en kvinnlig färgsättning, så var det citatet på framsidan, och framför allt baksidetexten som fick mig att kalla det för att kvinnligt omslag. Jag uppfattar inte Yiddish som vinklad på det sättet Bittert Arv är.
Men kanske har du en poäng Arina.
Skicka en kommentar