måndag 15 oktober 2007

Jag läste: Jan Kjaerstad – Kungen av Europa

Jag har ingen god relation till norska författare, vi kommer helt enkelt dåligt överens. Jag har läst både Loe och Gaarder, två omskrivna norska författare med kultstatus, utan att imponeras. Därför var det med lätt skepsis jag gav mig på Kjaerstad. Ack vad fel jag hade!

Kungen av Europa handlar om Alf Veber: norrman, idéhistoriker, och it-miljonär. I samband med millenniumskiftet bestämmer sig Alf för att styra upp sitt liv. Trots att han, i alla fall i samhällets ögon, är en lyckad individ är Alf missnöjd med riktningen det tagit.

”Han var oduglig som homo sapies, till och med som norrman. Om han kröp ut och försvann, om han aldrig återfanns, skulle man i alla fall, med hjälp av denna grotta, kunna rekonstruera fenomenet Alf Veber, ett tomrum med mänskig form, omgiven av köld.”

Alf tror sig dock ha funnit vägskälet i vilket han valde fel: Anna, tjejen det aldrig blev något med. Han bestämmer sig för att söka upp henne vilket blir början till ett liv som frivillig uteliggare och gatumusikant. Söka är verkligen ett nyckelord i den här boken. Kungen av Europa kan nästan bäst beskrivas som en reinkarnation av The Who:s ”The seeker” (en lämplig jämförelse med tanke på att rockmusik från 60- och 70-talet spelar en viktig roll i boken):

”They call me The Seeker
I've been searching low and high
I won't get to get what I'm after
Till the day I die”


Mer än så säger jag inte.

Kjaerstad är en mycket kompetent berättare. Olika händelser och perioder ur Alfs liv berättas parallellt och om vart annat. Ändå lyckas han, oerhört skickligt, väva samman de olika perioderna på ett sätt som både skapar förståelse och driver boken framåt. Man får aldrig känslan, vilket jag ibland upplever, att en av historierna inte riktigt passar in och att man föredrar en historia, eller en tidsperiod, framför de andra. Sällan har jag läst en bok där så många detaljer sätts in ett sammanhang där de ger mening.

Kjaerstad har tidigare skrivit en rad böcker som utgivits på svenska (och i pocket). Däribland Förövaren, Erövraren och Upptäckaren, som tillsammans utgör en trilogi vilken belönats med Nordiska rådets litteraturpris. Jag är hemskt sugen på att införskaffa denna trio. Återstår att se om Kungen av Europa får någon uppföljare. Slutet på boken öppnar i alla fall för en sådan.

6 kommentarer:

Calliope sa...

Kjaerstad rockar! Favorit alla kategorier. Missa inte Wergeland-trilogin om du gillade Kungen av Europa; den är ganska lik fast ännu bättre :)

Mårten sa...

Jag jagade den på antikvariat idag, hittade del 2 och 3... fel ände att börja i!

Hanna sa...

Läs också "Tecken till kärlek", som är en enklare, rakare historia men med samma fantastiska Kjaerstad-stil!

Nonsensakuten sa...

Håller med Calliope; Wergelandtrilogin är det bästa jag har läst av en nordisk författare. Ett mästerverk. Den måste du skaffa. Vill också rätta dig en aning genom att säga att en av böckerna heter Förföraren och inte Förövaren. Annars en väldigt trevlig blogg. Tack.

Mårten sa...

Jag har trilogin, men när fan ska man få tid att läsa den?!?! och tack!

Jörgen sa...

Jag drabbades hårt av trilogin, och än mer av "Tecken till kärlek", men "Kungen av Europa" var en av mitt livs litterära besvikelser. Är det verkligen ingen mer som känner att den mest är en blek kopia av trilogin?
Håller fortfarande Kjaerstad som en helt otrolig författare, men "Kungen""? Nä. Tyvärr.