måndag 24 augusti 2009

Jag läste: Margaret Atwood – Upp till ytan

”Upp till ytan” är ett loppisfynd jag haft stående i bokhyllan ett par år. Jag sträckläste den under en händelselös sommardag i början av juni, och eftersom jag inte har den i färskt minne tänker jag bara ge mig ett kortare utlåtande.

En ung kvinna beger sig tillbaka till sitt barndomshem - en isolerad stuga vid en liten insjö i Kanadas skogar - för att söka efter sin far som försvunnit spårlöst. Med sig har hon sin pojkvän och ett annat par. Väl på plats börjar det hända saker, och det hela utvecklar sig till någon form av relationernas ”Flugornas herre.” Civilisationens normer faller av sällskapet som trasiga klädesplagg, och mänsklighetens dåliga sidor – avundsjuka, egoism, girighet – träder fram. Alternativt så ser vår hjältinna bara saker och ting med nya ögon, för i boken genomgår hon en förvandlingsprocess. Från att ha varit en storstadsmänniska kommer hon närmare naturen. Till slut försöker hon till och med bli en del av den genom att kasta kläderna och leva av vad naturen ger.

”Många bottnar” står det på baksidan, och det köper jag rakt av. Själv läser jag boken som en civilisationskritik uppblandat med spirituell naturdyrkan. ”Indianerna ägde ingen frälsning, men en gång hade de vetat var den dvaldes och deras tecken markerade de heliga platserna, de platser där man kunde lära sig sanningen. … Han hade upptäckt nya platser, nya orakel, det var ting han såg på samma sätt som jag hade sett, en sann vision; mot slutet, sedan logiken slagit slint.” Sättet boken hyllar naturen och samtidigt ifrågasätter människans rationalitet får mig att tänka på romantiken, och jag misstänker att dessa tankegångar kan komma att återkomma i ”The year of the flood” när vi får stifta bekantskap med den senare i höst.

”Upp till ytan” var inte alls vad jag förväntat mig. Den bitvis rätt otäck, och ganska oförutsägbar, men influenserna från romantiken blir bara för mycket. På det hela taget är den en bok jag inte kommer att återvända till, samtidigt som jag tror att en andra läsning hade kunnat bringa större klarhet.

Inga kommentarer: