söndag 11 juli 2010

Jag läste: John Wyndham – The day of the Triffids

Bill Mansen vaknar upp på ett sjukhus i London och inser att något är fel. Runt omkring honom råder absolut tystnad och det hjälper inte hur mycket han trycker på larm-knappen för det kommer ingen. När han tagit mod till sig och tagit av bandagen han haft runt ögonen upptäcker han att alla blivit blinda. London är ett kaos av blinda människor som stapplar fram och civilisationens normer ger omedelbart efter. Bill lyckas rädda en ung kvinna, Josella, som också kan se, och som på grund av denna ovärderliga egenskap tagits tillfånga av en blind man. Tillsammans med andra seende gör de sig redo att lämna London för att försöka bygga upp ett nytt samhälle. Hur och vilken typ av samhälle som ska byggas upp råder det delade meningar om, och det hela försvåras av Triffiderna – biologiskt framtagna dödliga växter som visar sig ha både intelligens och ett riktigt ont öga till människor – som snabbt tar över vår plats som herre på täppan.

The day of the Triffids är lika delar undergångsskildring och äventyrsberättelse. Boken, som först publicerades 1951, bygger som alla andra undergångsskildringar på sin tids upplevda hot; kalla kriget, teknologisk och biologisk upprustning, och befolkningstillväxt. Som ett barn av 50-talet innehåller den också klassiska könsroller där Bill är den företagsamma hjälten och Josella den lite tafatta kvinnan som upprört genom att skriva en bok vars titel anspelar på sex. I en bok skriven idag hade det varit störande, men i det här sammanhanget kan man småle åt det.

Boken innehåller en del diskussioner som är rätt intressanta. En sådan fråga är hur de seende ska förhålla sig till de blinda. Ska man rädda sig själva, eller har man en skyldighet att hjälpa så många blinda man bara kan? Kan de blinda rent av vara till nytta, t.ex. genom att föda barn, och blir de i så fall andra klassens medborgare med andra rättigheter? Hur det nya samhället ska organiseras är en trätofråga bland de överlevande, och vi får möta olika varianter, däribland det religiösa, det militäriska, det isolerade, och det "pragmatiskt patriarkala".

Om man ska se lite klarsynt på det så väl The day of the Triffids inte världslitteratur, men det är en spännande och intressant bok som har fångat människors intresse i mer än ett halvt sekel, och det kommer den fortsätta att göra.

4 kommentarer:

Creutz sa...

Kommer osökt att tänka på Saramagos "Blindheten".

Mårten sa...

Har inte läst, men har hört fler som kopplar till den. Finns kanske inte dödliga växter där eller? :)

Creutz sa...

Sant... bara en massa blinda människor...

Men, jag har beställt den här boken, så kan jag jämföra själv. Älskar ju dystopier.

Tack för tipset!

Mårten sa...

Tacka Butter!