söndag 19 augusti 2007

Jag läste: John Irving - Tills jag finner dig

Att läsa en Irving-roman är – förutsatt att man läst fler än en – som att gå en match med en som boxare som borde vara överlägsen, men som man har fördelen av att känna utan och innan. Man kan därför förutse och undvika de flesta slagen, men tillslut knockas man ändå av nya kombinationer av gamla slag eller av ren utmatning. Så icke denna gång.

Tills jag finner dig handlar om Jack Burns, en pojke som tillbringar i sin barndom i Europa tillsammans med sin moder, Alice, som försörjer sig som tatuerare. Tillsammans söker de efter Jacks far som övergivit dem. Åtminstone är detta vad Jack får höra. Jack växer upp och blir skådespelare och kvinnokarl. När Alice dör framkommer det att hon ljugit för honom om fadern, varpå Jack beger sig ut på jakt efter sanningen och hans förvunne fader.

Tills jag finner dig är lite av Irvings personliga uppgörelse med hans förflutna. Dels det faktum att han blev sexuellt utnyttjad som barn, dels hans frånvarande fader – ett återkommande tema från hans tidigare böcker. Bokens första utkast skrevs faktsiskt första person, men Irving tog tillbaka sitt manus och skrev om hela den 800 sidor tunga tegelstenen i tredje person eftersom den kändes för personlig, allt enligt den här intervjun med The New York Times. Men även om boken har vissa självbiografiska inslag (förutom det jag redan nämnt så vinner Jack, en Oscar för best adapted screenplay 1999 – samma år som Irving vann för manuset till Ciderhusreglerna) så måste jag säga att jag tvivlar på att Irving någonsin var en sådan kvinnokarl. Önskedrömmar från en åldrande man?

Irvings styrka är hans förmåga att berätta en historia. Han har inte ett bländande språk, och i det här fallet lyser hans humor med sin frånvaro. Problemet är att han i sin nya bok snarare återberättar än berättar en ny historia. Mycket, för mycket, känns igen (se bingo-brickans facit). Särskilt stora är likheterna med Garps värld.

Vad mer kan jag säga? Tills jag finner dig var en besvikelse. Långa stycken läste jag på ren jävlar-anamma och inte för att jag njöt av dem. Bättre lycka nästa gång Irving!

1 kommentar:

Anonym sa...

owned by Google, this blogging could you get knotty?
As a section, we be after to do more resilient blogging with students
in instead Centering on what I can bear on. I think in improving gumption to say no,
when she wanted to subject.

my web blog ... click here
my web page > click here