Jesus’ Son kretsar kring en man som går under det föga smickrande smeknamnet Fuckhead. Fuckhead är minst sagt en trasig människa. Han är typen som söker upp döda personers socialbidrag och köper heroin för pengarna (heroin som han sedan delar med en polare som tar en överdos och dör). Han är typen som överlever en bilolycka oskadd, bara för att stappla därifrån och bevittna eländet på avstånd. Fuckhead är vad andra skulle kunna kalla en looser, själv verkar han rätt nöjd med livets lott. Han bevittnar livets egendomligheter, dess existentiella tomhet, och de märkliga situationer han och hans vänner försätter sig i med ett upphöjt lugn. Man skulle kanske kunna säga att han kan konsten att se skönheten i livets elände. Boken består av 11 korta kapitel som i bästa fall hänger ihop i lösa trådar. Den är alltså rätt kort och går fort att läsa. Kapitlen kan nästan betraktas som noveller och bildar inte en sammanhängande historia. Det finns alltså ingen övergripande "plot", vilket jag kan sakna. Bokens största styrka är otvivelaktigt Denis Johnsons språk. Det är ganska enkelt, men samtidigt vackert, ibland på gränsen till poetiskt. Ta till exempel följande utdrag:
"Jag var på Pig Alley. Stället låg precis vid hamnen, utbyggt över vattnet på en fallfärdig pir, med golv av mattbeklädd plywood och en bar av Formica. Cigarettröken såg överjordisk ut. Solen sjönk genom molntaket, antände havet och fyllde det stora panoramafönstret med smält ljus så att vi drack och drömde i en lysande dimma. Folk som gick in i barerna på First Avenue lämnade sina kroppar. Sedan syntes bara demonerna som bebodde oss. Själar som hade felat mot varandra samlades här. Våldtäktsmannen mötte sitt offer, det försmådda barnet upptäckte sin mor. Men inget kunde helas, spegeln var som en kniv som skilde allt från sig självt, en falsk samhörighets tårar droppade på baren. Och vad ska du göra med mig nu? Hur, exakt, tror du att du ska kunna skämma mig?"Jesus’ son har hyllats av kritiker över hela världen. Själv betraktar jag den mer som en aptitretare inför Johnsons senaste roman: Tree of smoke, som utsågs av NY Times till en av årets bästa böcker 2007. Jag är mycket spänd på att se vad Jonson i romanformat kan åstadkomma.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar