Ett inlägg där jag liknar RSS-prenumeranter vid Tamagotchi och förutser en kommande förkylning

Det har varit lite slött här ett par dagar. Det beror på minst två saker. Dels har jag mycket att göra just nu, dels så har jag inte hittat nått kul att skriva om. Sen tror jag att jag håller på att bli förkyld, vilket slöar ner hjärnverksamheten ytterligare. Det är ju dock typiskt att trädan sammanfaller med rekord i RSS-prenumeranter. RSS-prenumeranter är nämligen kräsna varelser... de är lite som Tamagotchi faktiskt - får de inte mycket kärlek dör de. Nåja, jag kommer igen.

Ikväll är det, om allt vill sig väl, de här herrarna som gäller. Kanske skriver jag en rad eller två efteråt.

Uppdatering: En besvikelse, helt klart. Live lyckades Black Lips inte nå upp till samma höga standard som på skiva. Generellt är det min uppfattning att band som spelar musik där alla låtar går i samma höga tempo gör sig mindre bra live. Subtiliteterna som är så viktiga på skiva försvinner liksom och allt flyter samman. Dessutom kändes framträdandet oinspirerat och rutinmässigt, vilket var extra snopet eftersom Black Lips har rykte om sig att vara bra live. 3/6 på min koncertskala. 2/6 gav min bror dem. För övrigt är förkylningen ett faktum.