Det finns många likheter mellan Gary Shteyngarts debutroman The Russian debutante's handbook (min recension här) och Absurdistan. Precis som i Den ryske debutantens handbok handlar Absurdistan om en rysk jude, Misha, som reser till USA för att studera på universitet. Till skillnad från Grishkin förälskar sig Misha i USA, särskilt New York där han bosätter sig och skaffar sig en svart flickvän från Bronx. "I ... fell in love with these colorfull people att first blush. There was something downright Soviet about the sight of underempolyed men and women arranged along endless stretches for broken porch-front and unmowen lawn - it seemed that, like my Soviet compatriots, they were making an entire lifestyle out of their defeat." Misha påminner lite om Ignatius J. Reilly från Dumskallarnas sammansvärjning, fast det är inte helt rättvist. Precis som Ignatius är han en tjock matälskare som är lite vilse i världen, men till skillnad från densamme har han ett gott hjärta. Sedan Misha återvänt till ryssland för ett kort besök nekas han inresetillstånd till USA. Anledningen är att hans far - den 1238 rikaste mannen i ryssland - anklagas för att ha mördat en affärsman från Oklahoma. Till råga på allt dumpas han av sin älskade Rouenna, som byter ut honom mot "Jerry Shteynfarb", författare till "Russian Arriviste's Hand Job" (om inte annat tyder det på viss självdistans att Shtenyngart skrivit in sig själv i romanen som framgångsprofiterande tölp). För att kunna återvända till New York reser Misha till Absurdistan - "The most successful of our former Sovjet republics, the so called Norway of the Caspian" - för att köpa sig ett belgiskt pass. I Absurdistan blir han indragen i en etnisk/religös konflikt som eskalerar till inbördeskrig.
Det låter som en härlig soppa, eller hur? Och det är det också. Abstudistan är, bland mycket annat, en underbar skildring av hur det gamla öst försöker ta till sig de värderingar man uppfattar som västerländska (läs amerikanska) - kapitalism, konsumtion, demokrati, Ikea, och hip hop. Det hela sker dock mest på ytan, vilket gör alltsammans komiskt karikatyrartat. Men det finns också en mer seriös sida. När sanningen bakom inbördeskriget kryper fram mot bokens slut är det omöjligt att inte dra paralleller till Irak-kriget. Shtenyngart målar upp en mörk bild där mäktiga oljeföretag och lokala gangsters har delade intressen.
Boken är också lite av en hyllning till New York. Sekvenserna där Misha drömmer sig bort över atlanten, landar i Manhattan och tar tunnelbanan till flickvännen i Bronx, är smått fantastiska och kan få vem som helst att längta dit.
Jag vet inte om amerikansk hip hop är stort i ryssland, men i boken är alla måna om att omfamna det, och kanske är det inte så märkligt: kommersiell hiphop är på många sätt kapitalismens och konsumtionens högborg. Även Misha fastnar för hip hop, framför allt för subgenren "Ghettotech". "The modern reader may be familiar with "Ass-N-Titties by Dj Assult, perhaps the most seminal work of the genre." En annan av Mishas favoriter är "Bust a nut" med Humungous G, som han gärna rappar med i. Som ni förstår av låttitlarna är det snusk på ghettoslang, vilket för oss till bokens språk. Om ni ska läsa Shtenyngart rekommenderar verkligen jag att ni gör det på originalspråk, annars går ni miste om massor – hur duktig översättaren än är.
Precis som Shtenyngarts debut är Absurdistan en förbannat bra bok. Jag skulle till och med vilja säga att den är bättre. Det ska bli spännande att se om Shtenyngart kan toppa den framöver. Jag har letat och letat efter information om kommande böcker, utan resultat. Men jag hoppas innerligt att han sitter på hemma på kammaren och skriver på nästa saga från hans underbara rysk-amerikanska universum.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar