Jag läste: Hari Kunzru – Imitatören

Sagt och gjort, strax efter det att jag läst ut leela.exe kastade jag mig över Kunzrus debutroman Imitatören. Tyvärr har den utgått ur Bonniers sortiment, men det är bara till ge sig ut på jakt i antikvariaten eller söka upp ett bibliotek!

Imitatören tar sin början i det koloniala Indien vid 1900-talets början. Pran Nath, en bortskämd Indisk pojke, blir vid sin faders död avslöjad som oäkting och slängs hals över huvud ut på gatan. Här inleds Prans resa genom det brittiska imperiet som tar honom från gatan till Fatehpurs lilla furstedömme i Punjab, vidare till missionärernas Bombay, sedan till London vidare till Oxford och slutligen till Afrika. Bokens titel syftar på Prans identitet, eller snarare brist på den samma. Under resans gång antar Pran, mer eller mindre frivilligt, flera identiteter. Med dessa identitetsskiften öppnar sig nya möjligheter, och på så vis förs bokens handling framåt. Nackdelen med denna approach är att man i viss mån tvingas lära känna Pran igen och igen efter varje identitetsskifte. Normalt lär man sig känna en romanperson bättre desto längre boken lider, men här sker nästan det omvända (både för bokens huvudkaraktär och för läsaren), vilket är rätt fascinerande. För varje ny identitet kommer Pran längre och längre ifrån sitt egna "jag". Vem finns bakom hans reinkarnationer? Finns där någon överhuvudtaget?

När jag läste fick jag ibland intrycket att Pran egentligen är historiens bifigur. Han är ett medel, en ursäkt, för att kunna utforska de brittiska kolonisatörernas avsikter och drivkrafter, och de koloniserades reaktioner på mikronivå. När två världar möts och den ena försöker tvinga sig på den andra uppstår en tredje värld där ingen är tillfreds. Denna värld skildrar Kunzru på ett utmärkt sätt. Imitatören tar också upp ämnen som man ofta förknippar med böcker som återger kolonialtiden. Idéer om ras, kultur och den vite mannens uppdrag att tämja och civilisera världen – ”den vite mannens börda”. Kunzru skildrar dessa tunga ämnen med humor, även om tonen är allvarligare än i leela.exe, och utan att romantisera endera parter.

Utdrag: ”Inget stod att göra. Vid tjugonio års ålder inträdde kapten Privett-Clampe i en värld av papper och intriger i Simla och fick ägna sig åt den förfärligt komplicerade uppgiften att förhandla mellan kronan och de många hundra vasallerna. I statsförvaltningen var det bara två saker som räknades – etikett och list. Att misslyckas med att förråda rätt person vid tätt tidpunkt, och samtidigt rätta sig efter alla tänkbara precedensfall och traditioner, kunde få svåra konsekvenser. Ett felsteg, ett enda ord vid fel tillfälle, och man skulle bli tvungen att reda ut en ”incident”. Det var förvirrande, och även om polo, vildsvin och PVH fortfarande fanns kvar så märkte Privett-Clampe att arbetet följde efter honom som en pariahund och kunde börja yla mitt under den härligaste jakt eller tuffaste polochukka. Inom ett år hade de första rynkorna etsats i hans anlete, och ett regelbundet mönster av wiskeydrickande hade börjat utbilda sig”.

I augusti utkommer Kunzrus senaste verk: My Revolutions. Frågan är om jag kommer att kunna hålla mig och vänta på den svenska utgåvan, ännu mindre på en pocketutgåva!