Bob tar ett arbete som ”hog scout” för det multinationella företaget Global Pork Rind. Hans arbete går ut på att söka upp och köpa ut gamla människor från deras mark så att Global Pork kan bygga grisuppfödningsindustrier där. Han uppmanas från dag ett att ljuga om sitt jobb, för i södern, där Bob får i uppdrag att verka, skyr folk de stinkande och hälsovådliga industrierna som pesten. Bob slår sig ner i den lilla Texas-hålan Woolybucket och börjar snoka runt efter potentiella objekt. Det visar sig emellertid snabbt att Bob är mer antropolog och historiker än affärsman. Han umgås flitigt med Woolybucket-borna och lyssnar gärna på deras historier om för och nu. Chefen på Global Pork tappar emellertid tålamodet med Bobs långa brev, som innehåller för mycket om livet i Woolybucket och för lite affärer, och snart befinner sig Bob i en pressad situation där han känner sig tvingad att utföra ett arbete som allt mer står i motsättning till honom själv. ”That old Ace in the hole” är en bok med mycket tyngre sensmoral än vad jag tidigare är van vid från Proulx. Den kan definitivt läsas som ett politiskt debattinlägg, och Proulx är personligt engagerad, det märks tydligt. Det är en bok om förr och nu, om förändring som inte går att hejda och som alltid förefaller att vara förändring till det sämre. Boken beskriver den globaliserade ekonomins långa tentakler, och hur de påverkar den lilla människan som har få möjligheter att stå emot. Till slut tvingas alla sälja sig – ingen slipper undan stanken, så att säga. Boken må utspela sig i Texas, men symtomet är globalt. Woolybucket-borna får stå som motståndssymboler, även om deras motstånd snarare har konservativa än progressiva drivkrafter.
Vad gäller själva läsupplevelsen så gav ”That old Ace in the hole” mig inte lika stor tillfredställelse som de böcker tidigare läst av Proulx. Den glimtar till ibland, både språkligt, humoristiskt och narrativt – inte minst när intressanta människoöden beskrivs i ett eller ett par kapitel – men magin lyser, tyvärr, stundtals med sin frånvaro. Jag måste dock erkänna att jag hämmas något av Proulx rika ordförråd, vilket sällan händer när jag läser litteratur på engelska. Men ändå, klart läsvärt, även om jag förmodligen inte kommer att läsa om den.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar