Väger två Palahniuk tyngre än en Dostojevskij?

Nu finns det äntligen ett sätt att få ett objektivt svar på frågor som dessa: bokgungan. Men denna smått geniala bokhylla kan du som har gott om plats ta reda på om Chic-lit verkligen väger så lätt, om rysk litteratur är så tung som alla påstår, samt andra frågor som plågat västvärlden sedan Gutenberg ”uppfann” boktryckarkonsten.


Jag noterar även att mitt bloggande får ske på arbetstid för att hinna med. Det är även till och från detta arbete jag över huvud taget får något läst just nu. Tragiskt.

Penguin kan det här med marknadsföring

Att kunna marknadsföra en bok är tydligen en svår konst. Tänk efter: när såg du senast reklam för en bok som inte var en uppblåst framsida pyntad med positiva citat? Tänkte väl det. Det känns som att förlagen jobbar mycket med PR, ett område där vi bloggare ingår. Med tanke på alla okreativa lösningar är det roligt att se något nyskapade ibland. Bokförlaget Penguin books (förlaget som gjort sig kända för kvalitetslitteratur med fina omslag) kan tydligen det här med marknadsföring också. Bilderna på annonserna nedan (klicka för att förstora) innehåller sidhänvisningar till boken. Rätt smart tycker jag. Jag har inte listat ut vilken bok det gäller, om det nu är en specifik titel, men det ser av allt att döma ut att vara en deckare.

Innovativ bokförvaring - får det vara en åsna?

Har du har fyllt din bokhylla till bristningsgränsen? Eller har du helt enkelt tröttnat på att ha böckerna i en traditionell hylla? Misströsta icke. Runt i om världen slår designers knut på sig själva för att komma med den mest innovativa bokförvaringen. Här är tre halvtaskiga lösningar.

På Bureau debank har man tagit fram en Reading Lamp som ska fungerar både som bokställ och sänglampa.

På Twentytwentyone säljer man den här skapelsen som beskivs som en Penguin Donkey. "First designed in 1939 to hold penguin books, the penguin donkey has become a classic piece of design. The central section is great for holding books and magazines, and it also holds up to 80 paperback books." Formgivare är Egon Riss. För £540 är åsnan din.

Från Fishbol Design kommer stolen Bookseat - stol och förvaring i ett.

Rätt fula grejer tycker jag. Vad tycker ni? Via Hemfeber

Konsten att omorganisera en boksamling

Ikväll har jag tagit hjälp av min bror med att sätta upp en ny hylla i min kub. Min nya String Plex huserar numera min dvd-samling och annat skrot som inte längre får plats i min bokhylla. Min boksamling håller nämligen på att växa ur bokhyllan, men iom dvd-flytten så är det problemet tillfälligt löst. Nu är den stora frågan hur ska jag omorganisera böckerna i hyllan? Ska jag tänka praktiskt eller estetiskt? Här är några, mer eller mindre genomtänka, organisationsmöjligheter:

- Efter färg (kanske bör man ha grymt många böcker och en riktigt stor bokhylla för bästa effekt)
- Efter förlag (funkar bäst med förlag som har en tydlig grafisk profil)
- Efter genere (ja... det är ju föga kreativt)
- I alfabetisk ordning (klassikern)
- Efter inköpsdatum (så bra minne har jag inte)
- Efter "boktyp" (t.ex. inbunda, häftade, pocket... kan kombineras med andra organisationsmetoder)
- Efter "känsla" (ingen annan än du själv kommer att hitta i din bokhylla, men det kanske är lika bra?)
- Efter författarens nationalitet

Möjligheterna är oändliga, och ändå lutar det åt den alfabetiska ordningen. En klassiker som håller helt enkelt. Hur ser era bokhyllor ut? Är det någon som vågat sig på dessa "alternativa" organisationsformer?

Uppdatering: fan vad svårt det är! Jag har flyttat runt alltsammans flera gånger men det blir inte bra. Jag har för många böcker, eller för liten bokhylla (så måste det vara), helt enkelt. Just nu är det en kombination av följande organisationsmöjligheter: förlag, "boktyp" och genre.

Så j**la klockrent!

Som ett led i marknadsföringen av Andreas Malms nya bok Det är vår bestämda uppfattning att om ingenting görs nu kommer det att vara för sent, fick 1000 stadsjeepsägare följande erbjudande på sin vindruta under förra året:


Vilken pik! Föga oväntat var det ingen som var intresserad... Via Atlasbloggen.

Cormac McCarthys Toy Story 3, av Ruben Bolling

Klicka på bilerna för att förstora dem. Läs uppifrån och ner.

Lessings nobelföreläsning

Nobelföreläsningarna brukar vara bra, och årets är inget undantag. Jag håller tyst och låter Lessing tala:

"Nästa dag är jag på en skola i norra London, en mycket bra skola, vars namn vi alla känner till. Det är en skola för pojkar. Ordentliga skolhus, och parker.

DE HÄR ELEVERNA får varje vecka besök av någon känd person, och det ligger i sakens natur att det kan vara fäder, släktingar, rentav mödrar till eleverna. Ett besök av en kändis är inget märkvärdigt i deras ögon.

Jag har skolan i nordvästra Zimbabwes yrande damm i tankarna, och jag ser på de ljumt förväntansfulla ansiktena och försöker berätta för dem vad det är jag har sett den senaste veckan. Klassrum utan böcker, utan läroböcker eller kartbok eller ens en karta uppsatt på en vägg. En skola där lärarna tigger om att man ska skicka dem böcker där det står hur de ska undervisa, eftersom de själva bara är arton eller nitton, de tigger om böcker. Jag talar om för pojkarna att varenda människa, alla tigger om böcker: "Snälla ni, skicka oss böcker." Säkert har alla här i salen erfarit det ögonblick då man som talare ser ansiktena framför sig bli tomma. Åhörarna uppfattar inte vad man säger: i deras fantasi finns inga bilder som svarar mot det man berättar. I det här fallet bilder av en skola omvärvd av dammoln, där vattnet tryter och där nyslaktat getkött kokt i en stor dunk är festmat på skolavslutningen.

Är det då så omöjligt för dem att föreställa sig sådan naken fattigdom?

Jag gör så gott jag kan. De är artiga.

Jag är rätt säker på att flera av dem kommer att vinna priser.

Så är det slut och jag träffar lärarna och frågar som alltid hur det står till med biblioteket, och om eleverna läser. Och här i denna privilegierade skola får jag höra detsamma som jag alltid får höra när jag besöker skolor och till och med universitet.

"Ni vet hur det är. Många av pojkarna har aldrig läst en bok, och biblioteket används nästan inte alls."

"Ni vet hur det är." Ja, det gör vi verkligen. Allesammans."

Hela föreläsningen hittar du här. På måndag blir det bokrecension! Trevlig helg!

Alternativ julgran för oss boktokiga

Det här var ju rätt coolt. Tyvärr lämpar sig min nuvarande bokhylla dåligt för sådana här installationer, men det kanske finns någon därute som kan testa? Skicka gärna en bild på resultatet!

Bloggkommenterarmyran

Måndag igen. Känns ju halvkul. Solen skiner men mitt humör blir inte bättre för det. Ligger i sängen och läser Kafka på Standen. Jag har läst nästan 3/4 nu och det visar sig att mitt första intryck inte står sig boken ut, tyvärr.

Efter den ännu klenare uppslutningen på den här gångens läsarundersökning har jag slagit fast att ni inte tycker läsarundersökningar är lika roliga som jag. Framöver kommer jag att använda dem mer sparsamt, jag lovar.

Dagens Rocky är rätt rolig. (Klicka på bilden så får du en större format). Fler bloggkommenterarmyror efterlyses. Uppdatering: Eller ja, rolig och rolig. Den är inte så rolig att man asgarvar, men den är lustig...

Kan Kusmi tea förhöja läsupplevelsen?

Jag är te-narkoman. Det har jag efter min mor och det är ett arv jag är stolt över. För mig är te till frukost en livsnödvändighet, och jag tar gärna en kopp när jag ska öppna en bok. Jag dricker mitt te enligt den engelska traditionen, dvs. svart te med mjölk och socker. Givetvis föredrar jag te i lösvikt.


Anyway, jag var inne på tehuset Java igår och såg att de numera har Kusmi te i lösvikt. Kusmi är ett franskt temärke – etablerat 1867 – som slagit igenom på den svenska temarkanden efter att deras otroligt läckra burkar exponerats i var och vartannat inredningsmagasin (de var så jag upptäckte Kusmi)! En stor burk kostar ca 160 kr, en liten 110 och lösviktsteet går loss på 79 kr/hg. Dyrt kan tyckas! Frågan är om det är värt det? Är Kusmi ett svindyrt märkeste eller får man valuta för pengarna? Att döma smaken av lukten är omöjligt, men de har onekligen spännande smakkombinationer och förpackningen är, som sagt, jävligt najs. Är det någon som har prövat? Jag vill veta!

På temat "hur dum får man vara?"

I all korthet:

"Janiszewski, ägare av en reklamfirma, hittades mördad vid floden Oder i västra Polen för sju år sedan. Polisen gick dock bet på att finna vare sig motiv eller mördare.

Först fem år senare kom genombrottet när utredaren Jacek Wroblewski fick ett anonymt tips som uppmanade honom att läsa thrillern Amok, utkommen 2003. Wroblewski läste och kunde konstatera att boken på punkt efter punkt stämde överens med fallet.

Författaren Krystian Bala levererade till och med detaljer om mordet som bara polisen eller mördaren ansågs kunna känna till."

Igår dömdes Krystian Bala till 25 års fängelse för mordet på Janiszewski! Vad ska man tro?

Läs artikeln i dess helhet

Ut med James Bond, in med litteraturklassikerna

Som ni kanske vet har Expressen, i samverkan med Bonniers, fått för sig att läsarna under hösten ska kunna köpa en ny litteraturklassiker tillsammans med deras skvallerblaska varje vecka. Är det någon som går på att Expressen vill främja läsandet av kvalitetslitteratur? Det vore att skjuta sig själv i foten för deras del! I vilket fall, i samband med det här så har man lagt upp ett fånigt test där man kan testa sina ”litteraturkunskaper”. Jag fick 14/28. Hur litterär är du?

Dagens självklara pockettips: Bert Karlsson – Mitt liv som Bert

Sprang på detta mästerverk, som garanterat öppnar för ett framtida Nobelpris, i mataffären tidigare idag. I "Mitt liv som Bert", utgiven i pocketformat via förlaget Heja Sverige (som tydligen saknar hemsida!), berättar Bert – utan tillstymmelse till självironi och dessutom i kronologisk ordning – om sina framgångar och delar frikostigt med sig av sina åsikter. Vi bjuds bland annat på en lista över saker Bert tycker är ”botten”. Och för er som någon gång hyst tvivel över Bert litterära förmåga borde följande utdrag från bokens baksida (min fetstil) få er på bättre tankar!

"Under mina år som skivbolagsdirektör har jag upplevt mycket och träffat i stort sett alla som utgjorde den svenska musikbranschen.
Tillsammans skapade vi ett stycke svensk musikhistoria under en epok som aldrig kommer att upprepas.
Det är snart bara jag kvar som kan berätta hur det verkligen var och det tyckte jag var värt att dokumentera.
I denna bok finns hela historien.
Jag har dessutom haft flera andra karriärer, varav en del kanske inte var så väl valda eftersom jag aldrig fjäskat för någon.
Ibland har detta nämligen haft ett högt pris. Min satsning på politiken kostade mig till -exempel 200 miljoner kronor, så visst har det svidit.
Det handlade inte bara om pengar.
Men på köpet fick jag många erfarenheter och nu kan jag -berätta hur det verkligen är bakom riksdagens kulisser. Tyvärr är det ganska illa ställt med den svenska demo-kratin. Jag har fortfarande en del politiska funderingar...
Men trots allt går det även i dag att starta eget företag i Sverige.
Fråga mig, jag har gjort det flera gånger. Allt har inte lyckats, men oavsett hur satsningarna gått har de givit många erfarenheter och dem delar jag av mig här. Förhoppningen är att inspirera andra till att satsa, för det är uppfinnarna och entreprenörerna som är Sveriges framtid!
Framtidstro har tyvärr blivit en bristvara, men visst finns det hopp. I "Mitt liv som Bert" ska jag försöka lotsa dig förbi blindskären. Jag lovar, det är en både kul och intressant resa."

Årets läsning - nu i en mataffär nära dig.

John Irving bingo!

Jag måste nog tillstå att John Irving är en av mina favoritförfattare. Jag har läst flera av hans böcker och kan man säga en sak om hans författarskap så är det att han aldrig är tråkig. Nåja, ofta finner jag hans böcker trögstartade, men när de väl kommer igång så finns det alltid flera hundra sidor kvar att glädjas över. Flera av hans böcker finns ute i pocketformat, och resten går att finna på antikvariat. Irvings senaste finns sedan en tid tillbaka i pocket via Wahlstöm och Widstrand. Tills jag finner dig är en riktig tegelsten, både i färg och form, som handlar om Jack Burns jakt på sin tatueringssamlande fader. För att fira denna nygamla pocketnyhet bjuder jag på en egenkomponerad John Irving bingobricka! Det är nämligen så att Irving, i större utsträckning än någon annan författare jag läst, har ett antal teman och platser han gärna återkommer till i sina böcker. Att stöta på dessa teman, ett efter ett, när man läser en ny Irving-roman är faktiskt ett nöje i sig. Jag har därför samlat några av hans vanligaste käpphästar, samt lagt till en del nya eller mindre förekommande teman, och sammanställt dem i slumpmässig ordning på denna bingobricka:


Så här spelar du: skriv ut och bocka av allt eftersom. Fem i rad, vågrätt eller lodrät, ger bingo! (Skicka gärna in bingobrickan när du är färdig!) Mycket nöje!