I Drottningen vänder blad får den engelska drottningen av en slump upp ögonen för litteratur. Det blir en hobby, den enda hobby hon någonsin tillåtit sig att ha, och hon fullständigt uppslukas av läsandet. Till en början får drottningen läsa i fred, men när drottningen vid sina besök runt om i landet börjar ställa litteraturrelaterade frågor som de stackars undersåtarna inte kan svara på, blir hovet oroligt. Motståndet växer ytterligare när drottningen börjar pracka på premiärministern böcker som han inte hinner läsa. Tillsammans börjar alla i drottningens närhet att motarbeta hennes nya ofolkliga hobby.
”När de kom tillbaka till slottet växlade hon några ord med Grant, den unge ansvarige betjänten, som sa att medan drottningen varit inne i överhuset hade vagnen sökts igenom av hundar och säkerhetstjänsten hade konfiskerat boken. Den hade förmodligen sprängts, trodde han.”
”Sprängts?” sa drottningen. ”Men det var ju Anita Brookner.”
Den unge mannen, som föreföll synnerligen ohövlig, sa att säkerhetstjänsten kanske trodde att det var någon slags anordning.
Drottningen sa: ”Ja. Det är precis vad det är. En bok är en anordning som syftar till att antända fantasin.”
Betjänten sa: ”Ja, Ers Majestät.”
Som ni säkert förstår handlar boken inte om drottningen per se. Det är en bok om att läsa. Allra mest är det dock en bok för alla bokläsare därute som inte känner att omgivningen vill vara med och dela, eller ens försöka förstå, deras fantastiska läsupplevelser. Den vänder sig till er som aldrig slutar att ge bort böcker till folk som inte vill läsa dem. Tanken är väl att man som bokläsare ska kunna identifiera sig med drottningen (hur ofta kan man göra det?), men jag vet inte hur väl jag tycker att Bennett lyckas med det. Drottningens läsande övergår nämligen till någon sorts besatthet, där hennes plikt, hennes jobb, blir lidande. Jag menar, hur många av er känner att ert läsande går ut över jobbet? I de flesta fall är det rimligen tvärt om. Så är det i alla fall för mig. Sällan har jag övervägt att sluta arbeta för att kunna läsa mer?!
Drottningen vänder blad är en kort, stundtals smårolig bok där Bennett slår in öppna dörrar och sätter på pränt en del av de tankar man själv haft när man reflekterat över sin läsning. Den är inte alls dålig, men jag hade förmodligen valt att investera mina surt förvärvade slantar i något annat. Särskilt om jag sagt upp mig från jobbet för att kunna läsa mer.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Hm, du bekräftar mina förutfattade meningar kring denna bok. En trevlig bagatell. Tror jag kommer läsa den i sommar ändå. Tack för recensionen!
Det är kanske jag som ska tacka, för att du läste den. För visst bloggar man för att man hoppas att någon ska läsa? Jag vet inte längre, vad tror du?
Tack för tipset! Köpt, läst, recenserad!
Skicka en kommentar