måndag 27 april 2009

Bokbeställning i beige och blått

Bestämde mig för att det var hög tid att investera i en guidebok inför New York-resan, så jag slog till på Rough Guide. Penguin ger ut mycket annat bra, så varför inte gudieböcker också? Det slank så klart med lite annat: Netherland - utsedd av NY Times som en av de 10 bästa böckerna 2009. Utspelar sig passande nog i NY, så jag funderar på att läsa den på plats, eller på planet.Vilda vägar köpte jag mest av en slump eftersom den fortfarande var på rea. Det blev alltså ett reafynd i år också - trots allt. Militärmusik har jag höga förhoppningar på. Återkommer om alla, tids nog.

fredag 24 april 2009

Jag läste: Alaa Al-Aswany – Yacoubians hus

Underrubrik: döm inte en bok efter sitt omslag – ty detta talesätt passar Yacoubians hus utmärkt. Omslaget, som närmast för tankarna till ”lättsam läsning” och ”chiclit”, är inte representativt för innehållet. Underunderrubrik: hur tänkte man här? (det vet vi ju!)

Nog om det. Yacoubians hus är skriven av den egyptiske författaren Alaa Al-Aswany och boken är tydligen en bästsäljare i hemlandet som till och med filmatiserats. Jag har läst att bokens popularitet i hemlandet hänger samman med dess öppna förhållningsätt till sex och homosexualitet, men mer om det senare. Vad gäller själva handlingen så kretsar den kring ett antal individer som bor i, eller på taket till, ett hus i Kario. Det bör sägas, innan jag glömmer bort det, att Al-Aswany är en skicklig berättare som verkligen förmår att skapa en närvaro. Individernas levnadsöden, som hänger löst samman, lyfter fram ett par intressanta problem i det egyptiska samhället. Boken utspelar sig förvisso kring tidpunkten för Gulfkriget (det första), men jag antar att problemen är de samma än idag? Det mest uppenbara problemet är kvinnornas underordning i samhället. Bokens två kvinnor tvingas båda låta sig utnyttjas av olika män för att kunna hanka sig fram i vardagen. Ytterligare ett intressant exempel är en ung man som blivit våldtagen. Senare kommer det fram att den största skammen inte var själva våldtäkten, utan det faktum att de kallade honom kvinna.

Ett annat intressant problem är den dubbelmoral samhället präglas av. På ytan råder strikta lagar och normer (som övervakas av sedlighetspolisen!) men i praktiken kringgås de av alla. Allt och alla är till salu, bara priset är rätt. Har du bara pengar är det inga problem att köpa dig en plats vid universitetet, eller varför inte en ministerpost? De som har råd kan rättfärdiga sina beslut inför gud genom att ”donera” pengar till en Imman, som sedan hittar kreativa lösningar. De fattiga har däremot inte mycket val än att acceptera att det inte går att leva som lagar, gud, och normer föreskriver:

”- Zaki al-Dasuqi har dåligt rykte, sa han med matt röst.

- Javisst, han har dåligt rykte och han är en kvinnokarl. Men han betalar mig sexhundra pund i månaden! Och eftersom jag har en hel familj att försörja och min herre inte kan betala för skolavgifterna och maten kan du lika gärna hålla tyst!

- Buthayna, frukta Gud! Du är en god människa. Akta dig för att reta Herren! Handla rättfärdigt så kommer gud att sörja för dig.

- Gud sörjer för oss alla, absolut, men vi har ingenting att äta! ”


Boken handlar en del om Islamistisk fundamentalism också. Taha vägras, på mycket orättvisa grunder, tillträdde på polishögskolan och söker sig istället till religionen. Det ena leder till det andra och snart befinner han sig på ett träningsläger för terrorister.

Sen har vi Hamal, den homosexuelle journalisten med de liberala värderingarna. Samtidigt som han får representera de västerländska värderingarna, vilar det något nästan kolonialt över hans relation med en gift man. Han är en personifiering av den dubbelmoral väst så ofta visar upp. Hamal har klart för sig vad som är grunden till de problem boken kretsar kring: ”Egypten är inte underutvecklat på grund av homosexualiteten utan på grund av korruptionen, diktaturen och den sociala orättvisan.” Zaki, ”kvinnokarlen”, ger i en annan passage uttryck till en liknande åsikt: ”Skälet till landets kollaps är bristen på demokrati. Med ett verkligt demokratiskt system skulle Egypten ha varit en stormakt idag. Egyptens förbannelse är diktaturen – diktatur leder ofrånkomligen till fattigdom, korruption, och misslyckanden inom alla områden.” Sett ur dessa båda herras perspektiv är hela boken en samhällskritik, och det är så jag läser den. Jag tvivlar inte på att Alaa Al-Aswany delar kritiken hans karaktärer uttrycker, men han låter den inte stå oemotsagd. I en intressant predikan tar en Shejk (samma Shejk som styr Taha mot extremistgruppen ovan) upp sin syn på förhållandet mellan demokrati och Islam. ”Islam och demokrati är varandra motsatser och oförenliga för evigt. Hur kan vatten samsas med eld eller ljus finnas med mörker? Demokrati innebär att folket styr sig själva – men islam känner bara Guds styre.” Jag antar att det går precis lika bra att läsa boken ur detta perspektiv. Man kan fråga sig om det verkligen är den öppna attityden till sex och homosexuallitet som gjort Yacoubians hus populär i Egypten, eller om det är bokens förmåga att lyfta fram olika perspektiv och sätta dem mot, och i relation till, varandra? Jag vill gärna tro att det är det senare.

torsdag 23 april 2009

Twitter - ett bra komplement till den här bloggen, tror jag, eventuellt. Vi får se!

Jag har aldrig förstått poängen med Twitter, och jag tycker att mikrobloggar är rätt meningslösa. Jag har dock kommit på att Twitter kan utgöra ett rätt bra komplement till en ”riktig” blogg, som den här. Jag har därför skaffat mig ett Twitter-konto, och i menyraden uppe till höger kan ni numera läsa mina mikroinlägg. (Jag har hookat upp Twitter med en mycket smidigt Widget, så allt jag behöver göra är att skriva ett inlägg och trycka på en knapp så dyker min text upp till höger här på bloggen.) Missförstå mig inte nu, min tanke är inte att jag ska börja hänga på Twitter. Nej, tanken är att jag i dessa mikroinlägg ska skriva om sådant som inte blir till riktiga blogginlägg, men som jag ändå vill dela av mig av. Det kan kanske vara ett bra citat, en bra länk, en låt, en uppdatering på hur bokläsningen går, eller dylikt. Så håll ett getöga på glänt. Längst upp till höger var det alltså!

Unni Drougge tar sats mot dinosaurierna! Ladda ner hennes nya bok på The Pirate Bay

Just nu på The Pirate Bay:
Klicka på bilden

Obligatorisk läsning: Därför lägger jag ut min ljudbok på The Pirate Bay. Artikeln börjar med följande stycke: "Idag vill jag demonstrera mitt avståndstagande från den snikna och maktlystna upphovsrättslobbyn som villigt såpar banan för storebrorssamhället, samt ge mitt fulla stöd till The Pirate Bay, genom att donera min senast utgivna bok. Dessutom tror jag inte att jag kommer att förlora en enda spänn på kuppen. Sen blir det bara bättre. Dinosaurierna Guillou/Marklund får sina fiskar varma!

onsdag 22 april 2009

Sluta fjäska för boktipset.se

Bokbloggosfärens samlade intryck av boktipset.se har mest liknat en hyllningskör. Det finns dock skäl att vara lite kritisk till det hela. Boktipset är - till skillnad från bok.nu - inte skapat i ren altruism av en grupp människor som bara gillar att läsa. Nej, bakom Boktipset ligger mediekonglomeratet Bonniers, och det räcker för att det ska ringa en varningsklocka i mitt huvud. Vad har Bonnierförlagen för nytta av att veta vad folk läser? Mycket stor nytta skulle jag tro. Men det är nog en bisak i sammanhanget. Boktipset är i första hand skapat för att Bonnierförlagen ska kunna öka sina marknadsandelar – inte för att användarna ska tipsa varandra om böcker. Titlarna på sidan utgår från Adlibris katalog, och vem tror ni äger Adlibris? Jo, det gör Bonniers så klart. I en kommentar till Svensk Bokhandel säger Eva Gerdin på Norsteds: ”Det ska bli intressant att se när köpknappen till Adlibris läggs till”. Om man vill vara lite extra konspiratorisk kan man dessutom spekulera lite kring funktionen: ”om du tycker om boken X tycker du säkert om boken Y”. Varför inte ”manipulera” den så att den rekommenderar Bonniertitlar (inte så mycket, så att det märks, men lite grann kan man nog komma undan med.) Kanske är jag allt för cynisk för mitt eget bästa, men jag vill inte delta i marknadsföringsexperiment av den här typen. Vill du?

måndag 20 april 2009

E. Annie Proulx, hur kunde jag glömma dig?

För ganska många år sedan läste jag E. Annie Proulx Pulitzerpris-vinnande roman Sjöfartsnytt. Jag minns att jag tyckte om den, men i efterhand har jag inte kunnat minnas varför. Imorse, på väg till jobbet, fick jag ett infall och plockade ner Dragspelsbrott (Accordion Crimes) som stått orörd sedan jag köpte den på ett antikvariat för flera år sedan, och NU minns jag varför. Proulx är ren läslycka! Hon är helt fantastisk. Från första raden sugs man in i hennes realistiska, men samtidigt humoristiska universum och det är omöjligt att slita sig. Under dagen har jag helt låtit mig uppslukas av Dragspelsbrott. Så mycket som jag njöt av bokens hundra första sidor vet jag inte när jag nöjt av någon bok senast. Hoppas det håller i sig.

fredag 17 april 2009

Nu bryter jag mot lagen!

Bryter jag mot lagen genom att länka till The Pirate Bay efter dagens dom?

Ja, det är sannolikt.

Rick Falkvinge skriver: "Om det blir en fällande dom, så betyder det i allt väsentligt att Internet är olagligt. Effekterna är enorma. Rent konkret innebär det att man skulle få juridiskt ansvar för allting man länkar till eller pekar mot på sina sidor — ungefär som om man skulle kunna dömas för de brott, som personer man någon gång nämnt vid namn, begår. I hur många led då? Det vet ingen." Läs resten här.

Google länkar till massor av piratkopierat material, innebär det att Google är olagligt i Sverige? Så skulle man kunna tolka det. Är det olagligt att länka Google tror ni? Två lagbrott i samma inlägg, inte illa.

Brave new world...

Fan vad sur jag är.

torsdag 16 april 2009

Vilse i guideboksdjungeln (New York) – hjälp oss välja rätt!

Jag och A ska åka till New York i sommar. Vi var ute tidigt när dollarn fortfarande var billig och har fått flyg och hotell till vrakpris. Eftersom ingen av oss varit där förut har vi tänkt investera i en guidebok, men det finns så satans många att väja mellan att vi helt enkelt inte klarar av det! När man bläddrar i dem förefaller det dessutom vara väldigt liten skillnad på dem. Därför behöver vi er hjälp!

Är det någon som har erfarenhet, bra eller dålig, av guideböcker gällande New York dela gärna med dig i kommentarerna. (Jag antar att allmänna erfarenheter av olika resguideserier också kan vara av intresse.) Tack på förhand!

Uppdatering: Dåligt med kommentarer... ingen som varit i NY eller?

tisdag 14 april 2009

Where wild things are - en liten uppdatering

Jag har tidigare skrivit flera inlägg om Spike Jonzes filmatisering av Where wild things are. Filmen innehåller det bästa från tre världar: film (Jonze är en utmärk regissör), musik (Karen O från Yeah Yeah Yeahs har satt ihop soundtracket) och litteratur (bygger på en älskad barnbok). Det har skrivits mycket om att filmbolaget inte varit nöjda med Jonzes mörka tolkning - det har t.o.m pratats om att Jonze skulle ha fått sparken och att filmen skulle spelas in på nytt! - men nu har det alltså släppts en trailer med releasedatumet 16 oktober. Trailern är stämningsfull och innehåller dessutom en ny version (?) av Arcade Fires fantastiska Wake up. Det ser alltå lovande ut så här långt, men det återstår att se vem som fått sin vilja igenom i slutversionen.


torsdag 9 april 2009

Följande gäller under påsken


Efter påsk är det fritt fram att blogmissbruka igen. Bild via Hello Tiger.

Vad läser ni i påsk förresten? Jag började på Yacoubians Hus igår.

onsdag 8 april 2009

Natur & Kultur tycker tydligen att jag behöver lära mig mer om hjärnan


Fiskade upp ett stort brunt paket från Natur & kultur ur brevlådan idag. Att få paket är alltid trevligt, särskilt när det är en överraskning. Jag brukar inte få böcker sådär spontant, antingen ber jag om dem eller så tackar jag ja/nej till dem när jag kontaktas. Jag föredrar att ha det så, för jag vill inte sätta mig i en sits där jag ”av tacksamhet” bara hinner läsa det jag får. Paketet innehöll i alla fall tre pocketböcker på temat hjärnan! Först tänkte jag använda termen ”mumbo jumbo” för att beskriva dem, men det verkar inte helt rättvist eftersom två av dem är skrivna av professorer. Den tredje, Lyckligare av Tal Ben-Shahar, verkar däremot rätt flummig. Det låter som något min mamma skulle intressera sig för. Gul är den också, så det blir en bra påskpresent! Den översvämmade hjärnan låter förvisso rätt intressant på baksidan, men jag blir tveksam när jag bläddrar i den. Klart intressantast förefaller Peter Gärdenfors Den meningssökande människan att vara.

“Varför genomsyras människans tillvaro av strävan efter mening? Vi söker ständigt efter betydelser och sammanhang, exempelvis i slumpartade händelser som lottovinster och genom att försöka tolka berättelser i datorspel. I alla kulturer finns myter om hur universum har skapats och vem som har makt över naturfenomenen. Gärdenfors menar att vår unika förmåga till framförhållning, samarbete och sökande efter meningen med livet har ökat chanserna för överlevnad.

Idag är det vanligt att anta att orsakerna till det mänskliga beteendet står att finna i vår biologiska natur. Med ett underhållande tvärvetenskapligt perspektiv argumenterar Gärdenfors istället för att nyckeln till vårt beteende finns att hämta inom kulturen.”


Som samhällsvetare har jag en grundmurad skepsis till biologiska förklaringar, och Gärdenfors kulturella angreppssätt tilltalar därför mig. När jag bläddrar i den ser jag namn som Chomsky, Camus och Nietzsche nämnas, vilket bådar gott. Om jag kommer att läsa någon av de tre så blir det Gärdenfors, men det får bli ett senare projekt.

P.S. Det är lite lustigt att NoK gör reklam för Anna Winberg Knows Good Books, det är nämligen dit adressen www.nok.se/ilovepocket tar dig. Förtydligande: jag vet att Anna bloggar för NoK. Det märkliga är att det görs på en blogspot-adress utan synliga band till NoK. Därför hade jag blivit märkta förvånad om jag inte hade vetat. Så tänkte jag.

måndag 6 april 2009

Jag läste: En roman utan titel, omslag eller känd författare

Jag har skrivit om den här boken här, här, och här. För er som inte orkar läsa dessa inlägg så kan jag kort berätta att boken är ett litet projekt från Pocketförlaget som är intresserade av vilken roll våra förväntningar har för läsningen.

Först, vad kan man säga nu när jag läst ut boken? Som jag redan har antytt i mina tidigare inlägg tycker jag inte att den är vidare bra. Boken handlar om en 30-årig man vars liv präglats av en tuff barndom. Enligt vad han själv förstått så var hans far en våldtäktsman, och hans mor beslöt sig för att behålla honom, det oönskade barnet, av ren stolthet. När modern dör hinner det förflutna i fatt honom, men det verkar inte som att han känner till hela sanningen. Sådan är storyn. Den är föga originell, och ja, ganska tråkig. Författaren lyckas inte få mig att känna någon empati, vare sig med sonen eller modern, eller uppbringa några känslor att tala om, vilket är ganska anmärkningsvärt då våldtäkt är ett starkt ämne. Språket är inte heller något att glädjas över. Vad sägs t.ex. om följande liknelse: ”Den såg hotfullare ut än ett gäng Black Army medlemmar utanför Crazy Horse vid stängningsdags en förlorad derbykväll.” Riktigt illa tycker jag.

Nog om det. Vad har jag då lärt mig om mina förväntningar under den här resan? Framför allt har jag kommit fram till de inte är så dumma i alla fall. Med hjälp av omslag och baksidestexter försöker förlagen att skapa intresse för en titel, och i processen skapar man förväntningar hos läsaren. En intressant iakttagelse i sammanhanget är att många Svenska förlag ofta verkar försöka rikta sig till medelålders kvinnor i första hand (så upplever jag det i alla fall). En roman som i internationell press hyllats som en bok om globaliseringens effekter förses i Sverige med ett rosa omslag och löften om stora romanser på baksidan. Nu kan man invända att det inte är något fel med det, att en bok läses subjektivt, och att det inte finns något ”facit” som säger att boken tvunget måste läsas på det viset, men problemet är, som jag ser det, att man skrämmer bort många potentiella läsare. Jag tror också att det är möjligt att styra ett intryck genom en baksidestext. Om folk förväntar sig en bok om kärlek, så kommer många att läsa den på det viset. Man läser vad man vill läsa helt enkelt. Sett ur detta perspektiv tror jag att omslaglösa och baksideslösa böcker är bra. Man skrämmer inte bort någon vid blotta anblicken, och läsarna får ingen ”guide” utan läser boken för vad den är – på gott och ont. Det dryga är såklart att man köper grisen i säcken. Att jag så omsorgsfullt väljer vad jag läser beror på att jag upplever att jag har lite tid över till att läsa. Jag impulsköper sällan böcker, utan kollar runt innan jag slår till. Naturligtvis är det ingen garant för att jag kommer att gilla boken jag köpt, men för det mesta funkar det. Därför skulle jag aldrig någonsin köpa en bok utan omslag, titel och författare, så det här att man inte skrämmer bort någon stämmer inte.

Okej, nu är det dags. Nu tänker jag ta reda på vad det är jag har läst!

Södermanlands Nyheter kallar den "En ovanligt välskriven debut."
 ha!

Bokcirklar.se har röstat fram den som “årets debutant.”

Det här är ju stor humor! Så här mycket kan jag säga: jag har inte sett det (slätstrukna) omslaget i butik, och om jag mot förmodan hade gjort det, och läst baksidestexten, så hade jag helt säkert fnyst åt den. ”Vem är han egentligen? Varför dog hans mor? Vem var hans far? Och hur viktigt är det genetiska arvet? Kanske är hans arv mörkare än han kunnat ana.” Det låter som att baksidestexten är riktad till folk som kanske läser deckare i vanliga fall? En roman för deckarläsare – det är en passande beskrivning.

Är du nyfiken på vad jag har läst finns svaret här.

P.S. Det här var inlägg 300!

lördag 4 april 2009

Titta på omslaget och säg mig: vad är det här för en sorts bok?

Jag har inte tajat om bokomslag på länge nu, så jag antar att det var dags. Var i bokaffären i veckan om mina ögon drogs till omslaget nedan. Om det är så snyggt vet jag inte om jag tycker, men det fångade min blick. Jag har tidigare skrivit om att förlagen använder sig av olika signaler på bokomslagen för att "attrahera" den tilltänkta målgruppen. Vilka signaler tycker du att det här omslaget skickar ut? Jag tänkte chiclit. i exotisk miljö, tveklöst.


När du varit lite fördomsfull kan du kika här för att se vad boken handlar om. Var du helt ute och reste? Jag med. Eller rättare sagt, är inte förlaget ute och reser?

fredag 3 april 2009

Om dinosaurier (Marklund & Guillou) och mer om översatta romaner

Jo, jag lever. Har haft riktig post tentavecka. Har knappt orkat ta mig för något alls, mest bara suttit och stirrat på datorskärmen som en annan idiot. Tänkt att man kanske borde läsa istället, men inte orkat det heller för det mesta. Men nu börjar det ordna upp sig. Har läst 4/5 av "romanen utan titel, omslag eller känd författare", och kommer med ett slutomdöme inom kort. Räkna inte med några översvallande superlativ...

Sen kom ju våren, och IPRED med den. Tänkte först skriva ett inlägg om författarna som gått samman i det första IPRED-caset, men ni har nog hört om det på annat håll. Tänk att författare och förlag inte lärt sig av skivbolagens misstag!? Att gå i krig med sina kunder är ingen bra idè, det är helt fel strategi. Läs: Tragiskt att Guillou svikit sina ideal för pengarna.

Var också sugen på att skriva om Liza Marklund, som efter den senaste fadäsen med Stockholm Stoner-krönikan inte borde ha något förtroendekapital kvar, men det har andra gjort med större engagemang än vad jag skulle ha uppbringat. Läs: Marklund slirar än en gång på sanningen.


Jag har också funderat lite på om jag ska ge mig på den översatta Eggers-romanen Vad är detta vad. Jag gillar Eggers, samtidigt motsätter jag mig allt mer översatta romaner (i alla fall när jag behärskar originalspråket.) Men det finns faktiskt en faktor till att ta hänsyn till här: tidsfaktorn. Att läsa en bok på engelska tar, tyvärr, längre tid än att läsa den på svenska. Då är frågan, kommer jag att ta mig tid att läsa What is the what på originalspråk? Nej, förmodligen inte, det finns flera böcker jag vill hinna läsa före, och det tillkommer ständigt nya på den listan. Valet står alltså mellan att läsa den på svenska, eller att inte läsa den alls känns det som. Vad göra? Någon som läst?