fredag 24 april 2009

Jag läste: Alaa Al-Aswany – Yacoubians hus

Underrubrik: döm inte en bok efter sitt omslag – ty detta talesätt passar Yacoubians hus utmärkt. Omslaget, som närmast för tankarna till ”lättsam läsning” och ”chiclit”, är inte representativt för innehållet. Underunderrubrik: hur tänkte man här? (det vet vi ju!)

Nog om det. Yacoubians hus är skriven av den egyptiske författaren Alaa Al-Aswany och boken är tydligen en bästsäljare i hemlandet som till och med filmatiserats. Jag har läst att bokens popularitet i hemlandet hänger samman med dess öppna förhållningsätt till sex och homosexualitet, men mer om det senare. Vad gäller själva handlingen så kretsar den kring ett antal individer som bor i, eller på taket till, ett hus i Kario. Det bör sägas, innan jag glömmer bort det, att Al-Aswany är en skicklig berättare som verkligen förmår att skapa en närvaro. Individernas levnadsöden, som hänger löst samman, lyfter fram ett par intressanta problem i det egyptiska samhället. Boken utspelar sig förvisso kring tidpunkten för Gulfkriget (det första), men jag antar att problemen är de samma än idag? Det mest uppenbara problemet är kvinnornas underordning i samhället. Bokens två kvinnor tvingas båda låta sig utnyttjas av olika män för att kunna hanka sig fram i vardagen. Ytterligare ett intressant exempel är en ung man som blivit våldtagen. Senare kommer det fram att den största skammen inte var själva våldtäkten, utan det faktum att de kallade honom kvinna.

Ett annat intressant problem är den dubbelmoral samhället präglas av. På ytan råder strikta lagar och normer (som övervakas av sedlighetspolisen!) men i praktiken kringgås de av alla. Allt och alla är till salu, bara priset är rätt. Har du bara pengar är det inga problem att köpa dig en plats vid universitetet, eller varför inte en ministerpost? De som har råd kan rättfärdiga sina beslut inför gud genom att ”donera” pengar till en Imman, som sedan hittar kreativa lösningar. De fattiga har däremot inte mycket val än att acceptera att det inte går att leva som lagar, gud, och normer föreskriver:

”- Zaki al-Dasuqi har dåligt rykte, sa han med matt röst.

- Javisst, han har dåligt rykte och han är en kvinnokarl. Men han betalar mig sexhundra pund i månaden! Och eftersom jag har en hel familj att försörja och min herre inte kan betala för skolavgifterna och maten kan du lika gärna hålla tyst!

- Buthayna, frukta Gud! Du är en god människa. Akta dig för att reta Herren! Handla rättfärdigt så kommer gud att sörja för dig.

- Gud sörjer för oss alla, absolut, men vi har ingenting att äta! ”


Boken handlar en del om Islamistisk fundamentalism också. Taha vägras, på mycket orättvisa grunder, tillträdde på polishögskolan och söker sig istället till religionen. Det ena leder till det andra och snart befinner han sig på ett träningsläger för terrorister.

Sen har vi Hamal, den homosexuelle journalisten med de liberala värderingarna. Samtidigt som han får representera de västerländska värderingarna, vilar det något nästan kolonialt över hans relation med en gift man. Han är en personifiering av den dubbelmoral väst så ofta visar upp. Hamal har klart för sig vad som är grunden till de problem boken kretsar kring: ”Egypten är inte underutvecklat på grund av homosexualiteten utan på grund av korruptionen, diktaturen och den sociala orättvisan.” Zaki, ”kvinnokarlen”, ger i en annan passage uttryck till en liknande åsikt: ”Skälet till landets kollaps är bristen på demokrati. Med ett verkligt demokratiskt system skulle Egypten ha varit en stormakt idag. Egyptens förbannelse är diktaturen – diktatur leder ofrånkomligen till fattigdom, korruption, och misslyckanden inom alla områden.” Sett ur dessa båda herras perspektiv är hela boken en samhällskritik, och det är så jag läser den. Jag tvivlar inte på att Alaa Al-Aswany delar kritiken hans karaktärer uttrycker, men han låter den inte stå oemotsagd. I en intressant predikan tar en Shejk (samma Shejk som styr Taha mot extremistgruppen ovan) upp sin syn på förhållandet mellan demokrati och Islam. ”Islam och demokrati är varandra motsatser och oförenliga för evigt. Hur kan vatten samsas med eld eller ljus finnas med mörker? Demokrati innebär att folket styr sig själva – men islam känner bara Guds styre.” Jag antar att det går precis lika bra att läsa boken ur detta perspektiv. Man kan fråga sig om det verkligen är den öppna attityden till sex och homosexuallitet som gjort Yacoubians hus populär i Egypten, eller om det är bokens förmåga att lyfta fram olika perspektiv och sätta dem mot, och i relation till, varandra? Jag vill gärna tro att det är det senare.

1 kommentar:

Lyran sa...

Intressant recension, jag får nog ta och läsa boken. Gillar också dina resonemang kring bokomslag, det är viktigt att uppmärksamma den förskjutning av innehåll som görs för att locka (vissa) kunder.