måndag 11 februari 2008

Jag läste: Nick Mcdonell – Den tredje brodern

Mike jobbar som praktikant på en tidning i Hong Kong. Han får i uppdrag av redaktören att resa till Bangkok och assistera en mer erfaren reporter med ett reportage om västerlänningar som åker till Thailand och röker på. Väl i Thailand kommer han i kontakt med desillusionerade journalister, de pundande västerlänningarna samt lokalbefolkningen som förser dessa båda grupper med allt från droger till sex. Thailandsvistelsen blir början på en lavin av elände för Mike, som mitt i reportaget tvingas åka hem till New York för att reda upp en familjetragedi. Självfallet dimper han ner lagom till 9/11 och till händelser som medför ytterligare tragik.

Det mest intressanta kring Den tredje brodern är dess författare. Nick Mcdonell är bara 23 år och har redan hunnit ge ut en bok som fått positiva omdömen från både Hunter S. Thompson och Joan Didion. På omslaget till Månpockets utgåva står det tryckt: ”Nick Mcdonell är äkta vara. Jag är rädd för att han kommer att vara lika viktig för sin generation som jag var för min” – Hunter S. Thompson. Det lovande förstaintrycket består ända tills tills man börjar läsa, och då börjar man istället undra om 1) Hunter S. Thompson och Joan Didion har dålig smak, eller 2), det ligger en hund begraven. Svaret är 2), det ligger en stor, fet, död hund begraven här.

I boken får Mike sin praktikantplats genom sin fars kontakter. I verkligheten har Mcdonell praktiserat på Time Asia, en plats han fick tack vare sin fars kontakter. Nicks pappa är nämligen en viss Terry McDonell, som tydligen är managing editior på Sports Illustrated Magazine och som lär ha varit god vän med just Hunter S. Thompson. Joan Didion är tydligen en vän till familjen. (källa) Utifrån detta kan vi konstatera åtminstone två saker. Den första är att man kan komma långt med de rätta kontakterna, vilket egentligen är en bekräftelse på något vi redan visste. Utan dessa kontakter tror jag inte att Den tredje brodern sålt så bra som den tydligen gjort. Jag tror faktiskt inte att den blivit publicerad ens. Den andra lärdomen är att Hunter S. Thompson och Joan Didion är till salu… det trodde jag inte om någon av dem.

Vi återgår till boken. Bokens första halva är inge vidare. Den är klichèfylld, humorlös och berättad i en märlig och oengagerade form av 3:e person. När Mike återvänder till New York blir det bättre. Episoden som utspelar sig den 11 september 2001 är bra (även om man ska vara en riktigt dålig författare för att lyckas göra en så dramatisk händelse odramatisk) och det blir ännu bättre när berättarformen skiftar till förstaperson i den sista femtedelen. Tyvärr är det "too little too late."

Den tredje brodern utkommer på Månpocket i mars.

Inga kommentarer: