torsdag 28 februari 2008

Konsten att tyda ett blogginlägg

Tanken med mitt föregående inlägg var att provocera fram lite kommentarer, och det verkar jag ha lyckats med.

I en kommentar skriver dock Fröken Nina "Det du skriver är precis det som vi försöker motverka i skolan, att det skulle vara "fel" att lyssna." Nina, som är lärare, berättar att hon jobbar med barn med läs och skrivsvårigheter och att de minsann inte är "lata för fem öre." "De här eleverna känner sig ofta utpekade ändå så att kalla dem lata ger ju inte direkt en skjuts för självförtroendet", skriver Nina.

När jag skrev inlägget hade jag inte en tanke på barn med läs och skrivsvårigheter. Självklart anser jag att är det fantastiskt att personer med olika handikapp kan ta del av litteratur via ljudböcker, men måste jag skriva ut det? Och om jag inte skriver det, innebär det då att jag inte tycker det?

Nej, det gör det inte. Blogginlägg skiljer från många andra former av texter. Signifikativt för blogginlägg är att de, ofta, är spontana och går fort att skriva. På så sätt skiljer de sig markant från t.ex. en bok som tar lång tid och kräver oerhört mycke eftertanke. Därför är det ingalunda ovanligt att blogginlägg ofta utelämnar sådant som det hade varit oförlåtligt att inte ta med i en bok.

Sedan tycker jag att det är viktigt att se till kontexten. Den här bloggen riktar sig till mer eller mindre vuxna människor som har ett gemensamt intresse i att läsa böcker. Faktum är att vi älskar att läsa. Eller hur? Och av detta enkla faktum så tycker jag att det borde framgå (om än underförstått) av vi känner det största medlidande med personer som inte kan dela vår passion. Men sedan finns det dem som kan, men inte orkar, och hävdar att "jag har läst den här ljudboken" (tigerns citat i kommentarerna). Men, precis som tigern påpekade, "Att läsa är inte att lyssna", det är två fundamentalt olika ting. Det är dessa personer jag vill få att tänka om. Slutsats: det är viktigt att se till kontexten när man läser blogginlägg.

Att jag själv hade stora svårigheter att lära mig att läsa och skriva en gång i tiden är en annan histora, men varför skulle jag avsiktigt förolämpa någon med samma problem som jag själv hade? Det skulle jag naturligtvis inte.

1 kommentar:

Fröken Nina sa...

Okej... Om tanken var att provocera lyckades du iaf med mig! :D

Men jag känner dig inte så jag kan inte tyda det du inte skriver om.