Inlägget jag precis postade kunde jag lika gärna skippat, eller hur? SÅ roligt var det ju inte. Om jag ska vara helt ärlig så var dem främsta anledningen till posten att jag (indirekt) kände mig tvingad att posta något. Varför undrar ni? Jo, sedan jag installerade Google Analytics har jag blivit allt mer intresserad av statistik i form av besöksantal, mest lästa inlägg osv. (Intresserad är för övrigt att uttrycka det milt - halvt besatt är närmare sanningen). En sak som framkommit av all statistik är att det finns ett tydligt samband mellan inläggsfrekvens och besöksantal. Destom oftare man postar detso fler besökare tycks man få. (Jag misstänker att detta är en av de främsta anledningarna till att bokhora blivit Sveriges största litteraturblogg. Sex personer = många poster.) Min ursprungliga ambition med den här bloggen var att enbart posta sådant jag till 100% kunde känna mig nöjd med, sådant som jag lagt tankemöda bakom (t.ex. recensioner), och helt utelämna utfyllnadsposterna. Men, tack vare (eller kanske PÅ GRUND AV) Google Anatlytics har jag förstått att det inte är en bra taktik i bloggosfären. Färre inlägg innebär färre besökare, och vad är det för poäng att posta inlägg ingen läser? (Visst, är man tillräckligt skarp så skaffar man sig en trogen skara i alla fall, men jag tänker inte försöka lura mig själv: jag är en stolt dussinskribent.) För oavsett om vi vill erkänna det eller inte så vill vi bli lästa, eller hur? Är det inte därför vi bloggar? Hade vi varit ute efter ren reflektion, terapi eller ett sätt att organisera tankarna hade vi lika gärna kunnat skriva gammal hederlig dagbok och dumpa bloggen. Sluta blogga börja tänka, kanske var Lessing någonting på spåren trots allt.
Äsh, vad vet jag. Kanske är det tröttheten som talar, kanske är jag helt ärlig och uppriktig? Kanske tar jag bort inlägget när jag vaknar. Kanske inte.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Jag får ibland lite panik för att jag inte har skrivit på länge, och så lägger jag in något töntigt som jag inte är helt nöjd med. Fast jag har inte så värst många besökare enligt Google Analytics...
Jag har ungefär 300 korta recensioner på lager, jag kanske skulle börja publicera dem.
Men så fort man börjar känna sig tvingad att skriva så är det inte längre roligt.
Ja, det här blev lite långt, vad jag egentligen hade tänkt skriva är att jag håller med om det du skriver!
Medhåll. Klart som fan att man vill bli läst. Min sambo, mamma och min bror läser min blogg. Kanske räcker det.
Jag skulle kunna skriva hur mycket som helst på detta ämne.
Olivia: Nej, jag vet. Det blir inte lika roligt då... Jag trodde verkligen inte att jag var den typen som brydde mig om siffror, men tydligen hade jag fel.
M: Alla bloggare som säger att de inte bryr sig om huruvida de blir lästa eller ej ljuger! Min bror och min flickvän läser min blogg, i övrigt har jag inte sagt något till någon. Dels beror det på att jag tycker blogga är rätt töntigt :). dels på att jag vill bli läst av folk som intresserar sig för vad jag skriver, inte för att de känner mig... men statistiken hade nog mått bra av det :D
Det där med inläggsfrens tål att tänka på. Jag tycker i och för sig att även små personliga funderingar är roliga att läsa. En blogg skall vara personlig.
Google analytics har, tillsammans med bloggläsande, blivit en drog. Ganska ofarlig sådan som tur är. Jag måste bar lära mig att läsa av alla siffror.
Ariana: jag håller med om det. Boktips och recensioner får mer substans om man känner personen lite, men det är en fin linje. Men att posta inlägg för postandets skulle gynnar nog inte någon i slutändan, i alla fall inte med tanke på hur bra de posterna ofta är.
Skicka en kommentar