Japanskdriven läslusta

Efter en njaae-upplevelse (Skyline) följt av en uuurk-upplevelse (De skamlösa) har jag äntligen hittat tillbaka till den sköna känslan när man läser en riktigt bra bok (ni vet den där ”bara ett kapitel till”-känslan.) Romanen som hjälpt mig tillbaka är Haruki Murakamis Kafka på Stranden. Faktum är att jag började läsa Kafka på stranden för ett par veckor sedan men la boken ifrån mig, strax innan den blev intressant på allvar, i samband med att jag fick Chockdoktrinen. (På tal om Chockdoktrinen så hoppas jag kunna lägga ut en recension på detta utomordentligt viktiga verk i veckan, stay tuned!) Nu har jag alltså återupptagit den och kan knappt lägga den ifrån mig! Jag är drygt ¼ in i den relativt tjocka boken, och har redan fattat skarpt tycke för Nakata, mannen som talar med katter. Bokens jag-person, Kafka, har jag inte riktigt greppat, och just nu vill jag mest vidare till Nakata-avsnitten, men jag antar att Kafkas tid kommer när allt börjar vävas ihop (om det nu gör det vill säga.) I processen har jag blivit väldigt nyfiken på Murakamis Fågeln som vrider upp världen, som precis utkommit på svenska. Fågeln som vrider upp världen… vilken underbar titel, tycker ni inte?