1) Förlagen riktar vissa av sina böcker till smala segment, och blir sedan besvikna när de inte blir storsäljare
2005 gav Månpocket ut Tore Renbergs Mannen som älskade Yngve. Det urfula Bruce Springsteen-inspirerade omslaget ansågs passa målgruppen ”musikintresserade och inte äldre än 40”. Det är en rätt smal målgrupp, särskilt med tanke på vem som köper böcker i Sverige (kvinnor över 40, typ.) Mannen som älskade Yngve (en bok jag inte har läst men som Anna beskriver som ”en av 2000-talets mest lästa norska romaner”) sålde blott i 8000 exemplar och ansågs vara en besvikelse. Men med tanke på den smala målgruppen: är det så konstigt? 2) Estetik går före säljbarhet
Säljbarhet innebär i det här fallet att matcha bokens innehåll med foto, text och citat så att den hittar till rätt potentiell köpare. När NoK skulle välja omslag till Fördjupade studier i katastroffysik stod valet mellan ”det amerikanska originalomslaget som … med fördel [kan] säljas till en bred kundkrets och återknyter … till romanens innehåll” och ett engelskt pocketomslag som för tankarna (inklusive mina egna) till ”typisk chick-lit.” Valet föll på den senare, vilket ”berodde delvis på att man konstaterat att fler läsare valde det brittiska när de handlade boken över Internet, men också på att man tyckte det var ”fantastiskt vackert”.3) Marknaden för pocketböcker har växt snabbare än förlagens marknadsföringsavdelingar
En elementär grundbult i marknadsföring är att man ska känna sin produkt. Precis som min intervju med Louise Bäckelin visade så har Sveriges största pocketutgivare inget krav på att personen som formger omslaget ska ha läst boken! Under dessa förutsättningar är det inte att undra på att omslagen ofta blir så missvisande. Man säljer juice i mjölkpaket, som Anna träffande formulerar det. Men så länge de är ”vackra” verkar det gå hem hos förlagen.
4) Vissa pocketböcker i Sverige säljer inte pga. sina omslag, utan trots dem!
Den grundläggande tanken med bokomslag är att de ska sälja boken till kunden. Att man i svenska bokaffärer (i det här fallet Pocketshop) tvingas sälja god litteratur med argument som ”tänk bort omslaget”, säger faktiskt det mesta, gör det inte det?
Är ni intresserade av att läsa uppsatsen i sin helhet rekommenderar jag att ni kontaktar Anna.
Nu ska jag sluta tjata om omslag på ett tag. Jag lovar!
5 kommentarer:
jag stör mig något enormt på den här bokomslagshetsen som råder bland förlagen. speciell bland deckare. alla ser likadana ut och mystiska. och jag blir också provocerad av smala förlag som verkligen har jättebra författare, men som wrappar sina få utgivningar med sinnessjukt fula omslag. tänker speciellt på claire castillons nitton noveller i "insekter". jag skämdes när jag satt på t-banan och läste den. jag tycker nordstedts har lyckats helt OK med vissa av sina omslag, även om dom faller in i vissa för enkla fällor. typexmpel sasa stanisics nya bok som har världens mest ungdomliga omslag som inte gör boken rätt (har inte läst den än, men you get the point).
fortsätt diskutera detta tycker jag (:
insekter är lite speciell, för det är ett ganska nytt förlag som tryckt den, sekwa, och de har kanske inte så stor budget eller kunskap än (ingen ursäkt visserligen, men ändå).
anna w, du menar att större förlag per automatik har större kunskap också? Kan inte ett litet förlag, som har mindre utgivning, i praktiken har bättre chans att göra mer genomarbetade omslag?
Hur får man tag på din uppsats btw?
jo, absolut! det finns många små förlag som har extremt bra kunskap, och lyckas fantastiskt på alla plan redan med sina första böcker. ett av mina absoluta favoritförlag är x-publishing, som lyckats utmärkt med detta. även rosenlarv är grymma. men jag har träffat de som startat sekwa och fick intrycket av att det var något av en dröm för dem, men att de inte hade så mycket tidigare erfarenhet. men de har en bra nisch och har självklart alla möjligheter att utveckas. mitt tidigare inlägg var just därför lite av ett försvar för dem och "insekt" (även om jag vare sig har läst boken eller gillar omslaget så mycket har jag sett värre). maila mig så skickar jag uppsatsen (mailen finns på bitchinboutbooks.blogspot.com).
Ett fult och/eller missvisande omslag behöver inte vara dyrare än ett snyggt och/eller [säljande, passande, tilltalande, uppseendeväckande]. Helst skall omslaget väcka intresse, till läsning av baksidan, förstrött bläddrande, köp och kanske till och med läsning av boken. Och så ska omslaget helst inte skrämma bort dem som fått sitt intresse väckt någon annanstans.
Visst är Sekwa ett relativt nystartat förlag men det ursäktar inte dåliga omslag, därför skulle jag gärna vilja höra på vilket sätt ni tycker att omslaget är "sinnessjukt fult" :-). Vi har hört både och så man vill ju gärna veta vad som slog an och vad som slog slint.
1) Vi tyckte väldigt mycket om det vid första mötet. Formgivarens fru hade tagit bilden (och några alternativa kryp) på Skansenakvariet, och den kändes helt rätt. Innan dess hade vi nog inte på allvar övervägt att faktiskt att ha en insekt på omslaget (trots titeln), eftersom boken handlar om kvinnor i olika åldrar (ja, det vet ni ju). Den såg både äcklig och sårbar ut samtidigt. Frånstötande och på något sätt (söker ett bättre ord men) gullig.
2) I novellen "Insekten" jämför sig mamman med en insekt (med bistånd av sin man), fast egentligen handlar den om något helt annat. Insekterna har en statistroll utan dialog.
3) Claire Castillon tyckte inte heller om omslaget. Hon tyckte det var förskräckligt (men det berättade hon inte förrän ett år senare). På uppföljaren "Man kan inte hindra ett litet hjärta från att älska" sitter författarinnan själv på omslaget. På de första skisserna pryddes omslaget av en svart änka (ämnet för boken är parförhållande och förhållandet mellan han- och honänkorna [?] är ju ett av djurvärldens mest ökända. Dessutom rimmade det med Insekts syrsa), men så blev det alltså inte.
Vilket omslag fick mest exponering i bokhandeln? Det med Claire på ;-), men Insekt har sålt ganska bra som pocket (och exponeringen kan bero på annat än omslaget också förstås).
/ Niclas [@sekwa]
Skicka en kommentar