Jag föredrar störtlopp framför slalom

Ni får ursäkta sportreferensen, men det är inte jag som mynat begreppet "slalomläsning", dvs att läsa två eller flera böcker samtidigt. Som jag skrivit i tidigare inlägg har jag haft för avsikt att börja slalomläsa. Jag inledde friskt med Den ryske debutantens dagbok och just när jag började komma in i den hoppade jag på Al-Qaida och vägen till 11 september. Vad hände? Sedan jag började med Al-Qaida... har jag inte öppnat Den ryske... Detta beror inte på att den ena är bättre än den andra (det är två helt ojämförbara böcker: en skön- och en facklittär) utan på att jag helt enkelt är oförmögen att läsa två böcker på en gång! Jag vill "komma in" i böckerna jag läser, få flyt och ha allting i färskt minne. Det finns kanske dem som kan få distans till boken man läser genom att läsa en annan samtidigt och på så sätt se boken med "nya ögon" när man återvänder till den, men sådan är inte jag. Definitivt inte. Även om exprimentet inte föll särskilt väl ut så har jag i alla fall fått det bekräftat för mig ytterligare en gång: jag föredrar störtlopp framför slalom. Strategin framöver är att läsa ut Al-Qaida... och sedan försöka arbeta mig in i Den ryske... ännu en gång. Därefter återgår jag jag till störtloppsläsningen.