Jag läste Kiran Desai – The inheritance of loss

Jag blev tipsad om den här boken i sydsvenskan alldeles nyligen och den lät så intressant att jag gick och köpte den i engelsk pocket bara någon vecka innan den svenska översättningens release. Boken är även vinnare av 2006 års Man booker price och mina förväntningar var därför höga.

The inheritance of loss är en bok med många lager. Det är en utmärkt analys av globaliseringens och kolonialismens konsekvenser, en beskrivning av ett indien där "det moderna" sakeliga gör sitt intrång, men den kan också läsas som en kärlekshistoria mellan två ungdomar från olika världar, eller kärleken mellan far och son. Dessutom är den vackert skriven. Handlingen kretsar kring en handfull karaktärer i den indiska staden Kalimpong vid foten av Himalaya, men också kring Biju som söker lyckan i New York. Karaktärernas levnadsöden är intressanta både i sig själva och i relation till helheten, men jag fastnade framför allt för Biju och Gyans historier. Biju och Gyan har rätt mycket gemensamt. Båda är de unga män, födda i fattiga familjer, som fått det tunga ansvaret att lyfta sina respektive familjer ur fattigdomens elände. Biju har skickas till USA av sin far. Fadern menar väl, hans bild av USA är det glorifierande USA som vi bland annat mött i leela.exe, där alla är välkomna och där alla kan lyckas. Väl där väntar en annan verklighet. Biju sover på matbord och i fuktiga källare medan han jobbar livet ur sig för småpengar i väntan på ett greencard. Gyan tar en annan väg mot samma mål. Hela familjen uppoffrar sig och satsar varje hårt förtjänad rupie på att utbilda Gyan vid universitetet. Allt hänger på honom - en oerhörd press. Men som färdigutbildad får han inget jobb hur han än försöker. Han tror sig veta att detta beror på att han är ”nepali”, och han är inte ensam. Många unga män i regionen känner samma frustration och runtomkring honom formas en nationalistisk milis som vänder sig emot globaliseringen. Dit söker sig Gyan.

Utdrag: ”Don’t say I didn’t warn you.”
Then he grew more thoughtful. ”You know”, he said, America is in the process of buying up the world. Go back, you’ll find they own the business. One day, you’ll be working for an American company here or there. Think of your children. If you stay here, your son will earn a hundred thousand dollars for the same company he could be working for in India but making one thousand dollars. How then, can you send your children to the best international college? You are making a big mistake. Still a world, my friend, where one side travels to be a servant, and the other side travels to be treated like a king. You want your son to be on this side or that side?
”Ah”, he said, waggling his pen, ”the minute you arrive, Biju, you will start to think of how to get the bloody hell out.”

De olika personerna representerar på sätt och vis olika sätt att se på globaliserings- och rättvisefrågor. Desai lyckas dock med konststycket att skapa förståelse och få läsaren att känna sympati med alla perspektiven/karaktärerna. Till och med för den bittre domaren som fallit mellan två världar – den engelska och den indiska – där han varken uppskattar eller uppskattas av endera.

Jag skulle kunna skriva om den här boken hela natten (det är en bok som tål att analyseras), men det tänker jag inte göra. Jag kan bara rekommendera den till er, kära läsare, och applådera Desai, som lyckats skriva en bok som är en lika bra roman som globaliseringsanalys.

Uppdatering: Läs fler inlägg angående den här boken:
Kiran Desais Bittert Arv i Månpocket med högintressant extramaterial

När globaliseringsanalysen blir en harlekinroman