torsdag 21 maj 2009

Ola läste: Vi, de drunknade


En intrycksgivande titel vilande på ett i övrigt stilsäkert omslag av en roman med en imponerande tjocklek. Carsten Jensens roman har de yttre attributen för en stor roman och, vad bättre är, även de inre.

Havet, människorna och staden. Dessa är de tre huvudaktörerna i en berättelse som spänner över flera generationer under arton- och nittonhundratalet i den danska sjöfartsstaden Marstal. Berättarglädje saknas ej och det är mycket som Jensen vill täcka in: Pojkliv, skolgång, ungdomsliv, livet till sjöss, livet för de som finns kvar i land, krig, ålderdom och död. Allt är uppbyggt mot en grundligt efterforskad bakgrund, en bakgrund som dock aldrig tillåts dominera eller tynga ner utan istället bara bära upp historien.

Jag får en slags storfilmskänsla när jag läser boken. Tidsspannet, äventyren och ämnesomfånget är (väl?) alla drag av en storfilm. Skillnaden är att här hinner författaren reda ut de olika spåren och grundligt bygga upp sin historia. Det hade han aldrig kunnat göra lika bra på den vita duken. Det bästa sättet att göra en storfilm är därför - att skriva en bok likt Jensens.

1 kommentar:

Mårten sa...

Intressant sammanträffade. Började på boken idag, och har hunnit med en del sidor. Gillar den mycket hittills. Hade fått intrycket att du stycke den var "sådär" tidigare? Hoppas allt är bra, tänkte få iväg eller mejl.