måndag 25 maj 2009

Jag läste: Vladimir Kaminer – Militärmusik

Jag hade egentligen inte tänkt skriva något om den här boken, men jag gör det i alla fall, i rent konsumentupplysningssyfte. Kaminer är något så exotiskt som en rysk jude med tysk adress. Rent allmänt anses han skriva i samma genre som en annan rysk jude i exil, nämligen Gary Shteyngart, en av mina personliga favoriter.

Militärmusik är en kort roman om en ung man som växer upp i Sovjetunionen under 70-80-talet. Han har en livlig fantasi och passar dåligt in i det kommunistiska samhället. Han drömmer om att bli skådespelare, gillar rockmusik, och vill varken arbeta eller göra militärtjänst. (För att kunna leva på det här viset måste han dock arbeta rätt hårt, vilket är en smula ironiskt.)

Det är nästan en förolämpning att jämföra Shteyngart med Kaminer. Shteyngart skriver en ypperlig satir som är både rolig och kritisk – Kaminers satir är varken eller. Ta humorn till exempel. Den sträcker sig sällan längre än till grova ord eller homosexuella anspelningar. ”Han springer som en hora över scenen, som om han vill betjäna Allende bakifrån, sade politologen upprört. Han anade inte hur nära sanningen hans ord kom.” Jag kan mycket väl skratta åt sådant här, men det blir tröttsamt i längden och är, i ärlighetens namn, inte den mest intelligenta sortens humor.

Militärmusik blev alltså en besvikelse. Den är inte dålig, bara intetsägande. Det är en riktig ”jaha-bok”, som man glömmer lika snabbt som det gick att läsa den.

3 kommentarer:

Bokmania / Ivana Eklund sa...

Oj då, jag tyckte att den var mitt i prick. Jag gillade den mycket.

Mårten sa...

Jag vet, jag borde ju gilla den här boken. Tyckte bara att den var så, meningslös, intetsägande. Trevligt att man överraskar sig själv ibland.

Varför har du inte tackat ja till inviten till the old switch aru?

L. sa...

Jag letade mig vidare till dina recensioner av Shteyngart, och blev alldeles förtjust. Det låter som böcker precis i min smak! Tack för tipsen!