Den röda romanen av författare okänd har inte börjat lovande. Den är utan tvekan skriven av en svensk Stockholmsbaserad författare, vars prosa är jämförbar med min egen. Och med det menar jag inte att jag är något större språkgeni. Kontrasten till Bolaño kunde knappast bli mycket större. Kapitel ett innehåller en död mamma, en uppväxt son (jag-personen) och en polis. Död mamma och polis.. jag tänker deckare och ett ögonblick undrar jag om Pocketförlaget klistrat "Roman"-lappen på fel bok. Men så är det nog inte. Att författaren är svensk spelar defintivt roll för hur jag bedömer boken. Jag har fördomar mot svenska författare, den saker är helt klar. Sedan jag började blogga Juni 2007 har jag bara läst två (!) böcker av svenska författare, och båda har jag toksågat! Det är inga bra odds.
Alltså, dryga 30 sidor in är jag måttligt imponerad. En klar nackdel med att inte veta något om boken man läser är att man definitivt har mycket kortare tålamod. En bok jag hört ska vara bra kan jag utan problem ge en mycket generös startsträcka, minst 200 sidor, men det är svårt nu. Å andra sidan tror jag inte att man blir lika besviken när man inte har några förväntningar. Vi får se.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar