Vad menar jag med det? Jo, jag är helt övertygad om att när vi läser en bok är det många faktorer som i slutändan avgör om vi tycker den är bra eller dålig. Författarens verk, sjävla prosan, är bara en faktor – kanske inte ens den viktigaste! Bokomslag, saker vi hört/läst om boken eller dess författare, rekommendationer m.m. spelar säkert större roll än vad vi tror.
Jag har ibland funderat på hur det är att vara förläggare och läsa manus av helt okända människor. Skulle jag klara av att avgöra vad som är bra och dåligt? Skulle du?
Bokomslag är ett ofta återkommande irritationsmoment hos mig. Jag, och många boknördar med mig, blir ofta lätt upprörda när vi känner att ett omslag eller en baksidestext inte speglar innehållet. Anledningen är att folk faktiskt köper böcker efter omslag. Jag har lekt med tanken på vad som skulle hända om man tog bort omslagen helt, men Pocketförlaget har gått ett steg längre. Utöver omslagets stora betydelse har Pocketförlaget också uppmärksammat att författarnamnet är ”oerhört viktigt när man väljer en bok.” Trivialt och självklart kan tyckas, men tänk efter en gång till. Nog är det så att man förknippar namn med genre, precis som man förknippar omslag med genre? Personligen avskyr jag deckare och annan spänningssmörja, och jag har fått för mig att många sådana författare har traditionella svenska namn, typ Åsa Larsson. Om jag stod och tittade i bokhandeln och såg en bokrygg med något så ordinärt som Martin Svensson, skulle jag aldrig plocka ner den. Samma spelregler gäller väl inte om man känner till författaren i förväg, men för de allra flesta av oss har bokaffärerna fler okända än kända namn.
För att testa våra fördomar har Pocketförlaget tyckt upp böcker utan titel, omslag eller försättssidor! Förutom två små klisterlappar som informerar mig om att den svarta boken tillhör genren ”Spänning” och att den röda är en ”Roman”, finns det inget att bygga fördomar kring eller skapa sig förväntningar på. Inte ens en logotype av något slag. Det ända som finns är prosan mellan pärmarna. Riktigt coolt tycker jag.
Det här är det ultimata sättet att testa sig själv. Jag kommer att läsa och recensera romanen – räkna med löpande rapporter – och därefter ta reda på författare och titel. Det här kan bli spännande! Tänk om jag tokhyllar en bok som sedan visar sig vara en roman av Läckberg? Då kommer jag bli tvungen att gå i kloster och rannsaka mig själv några år.
Inga spoilers framöver!! ”Silence is golden”, som Ari skulle ha sagt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar