Fredagslänkar

Det regnar ute. Typiskt. Jag som har böcker som ligger och väntar en kvarts promenad härifrån. De får vänta. Här är helgens länkar.

På tal om böcker som blir till film och tv-serier, Margaret Atwood vill gärna göra opera (!) av Oryx och Crake.

Intervju med Hari Kunzru angående hans nya bok My Revolutions som gavs ut igår. Boken beskrivs som en politisk thriller och kretsar kring en man med förflutet som terrorist. “It’s become a truism when talking about al-Qaeda that it’s this radical rupture with the past. I don’t see that”, menar Kunzru.

Svensk bokhandel fortsätter att lyfta fram de negativa effekterna av sommarens priskrig på pocket.

Samtliga mp3-bloggar jag läser har hetsat upp sig över det faktum att Band of horses nya singel "Is there a ghost?" finns att ladda ner på myspace. Var med i hypen du också.

Fick ett mail från Adlibris!

"Hej,

I år fyller AdLibris 10 år och det firar vi naturligtvis med pompa och ståt! Vår 10-årsjubileumsrea är redan i full gång och från och med fredag skänker vi bort 100 000 gratis-ex av Klas Östergrens klassiker Fantomerna. Det är först till kvarn som gäller.

Jag vet dock att du, precis som vi, älskar böcker så därför vill vi erbjuda dig och dina läsare chansen att norpa åt er varsin gratis bok före alla andra. Så passa på att beställa boken till dig själv redan nu och tipsa alla dina vänner och läsare innan lagret tar slut!

Det enda du behöver göra är att gå in på www.adlibris.com/gratispocket och beställa ditt eget exemplar. Vi bjuder självklart som vanligt på frakten!"

Vad väntar du på?

”Stay tuned for the upcoming Fox CBC TV Show”

Jag håller som bäst på att läsa om Microslavar för att ha den fräsch i minnet när jag tar mig an JPod inom kort. Jag googlade runt lite på boken och hittade följande rad på Wired i samband med ett utdrag ur boken: ”Stay tuned for the upcoming Fox TV show”. Det roliga är att artikeln är daterad July 1995. Tydligen hade Fox planer på att göra en TV-serie av boken, men de måste ha runnit ut i sanden på ett tidigt stadium. Jag har nämligen sökt och sökt men inte hittat något utöver denna textrad! Kanske var det ett skämt? Det är däremot inte detta: JPod ska bli Tv! Kanadensiska CBC ska från och med januari 2008 sända 13 avsnitt av JPod – tv-serien. Coupland har själv varit med och skrivit manus. Är ni intresserade av rollbesättningen så återfinns den på imdb.

Vad tycker ni om böcker som blir tv-serier? Jag förhåller mig skeptisk. Nej, det där var en underdrift: jag tror faktiskt inte det är möjligt att stöpa om en riktigt bra bok till ett annat format utan att vitala delar blir ”lost in translation” så att säga. Ge mig ett exempel där det lyckats fullt ut! I dare you! Skulle det vara är Sex and the City eller? Hur som helst så trodde jag bättre om Coupland; jag trodde inte han skulle sälja sig så. Men jag antar att alla har sitt pris.

Ut med James Bond, in med litteraturklassikerna

Som ni kanske vet har Expressen, i samverkan med Bonniers, fått för sig att läsarna under hösten ska kunna köpa en ny litteraturklassiker tillsammans med deras skvallerblaska varje vecka. Är det någon som går på att Expressen vill främja läsandet av kvalitetslitteratur? Det vore att skjuta sig själv i foten för deras del! I vilket fall, i samband med det här så har man lagt upp ett fånigt test där man kan testa sina ”litteraturkunskaper”. Jag fick 14/28. Hur litterär är du?

”Oh my God. This is just like that drug trip I saw in that movie while I was on that drug trip.”

The Darjeeling Limitied i all ära, men höstens måste kommer direkt på DVD! Den 27e november smäller det, då släpps nämligen den första Futurama-filmen, Benders Big Score, av fyra på DVD. Futurama är skapat av Matt Groening, som även skapade The Simpsons, och kretsar kring Fry – en looser som av en olyckshändelse blir kryogeniskt nerfryst och vaknar upp 1000 år senare. Futurama är dock roligare, vackrare och lite nördigare än The Simpsons, som faktiskt gått på tomgång rätt många säsonger nu.


Filmens handling? ”The Planet Express crew fights to save the world from nudist alien internet scammers, who send Bender back into the past to steal the world's greatest treasures.” Sweet.

Senaste kring En bok för alla

Jag inser att jag är lite sen med det här, men jag har spenderat hela dagen i Danmark och kom precis hem. DN har idag en läsvärd artikel gällande de senaste turerna kring regeringens beslut att dra in stödet för En bok för alla. Många vill vara med och kritisera, men "beslutet står fast", säger kulturminsister Lena Adelsohn Liljeroth. Oerhört tråkigt tycker jag.

"- Det här handlar inte om att spara skattepengar. Den borgerliga regeringen har bestämt sig för att klämma åt en folkrörelse. Det är ren ideologi. ... menar författaren Torgny Karnstedt, aktiv läsfrämjare och engagerad i läs-för-mig-pappa-rörelsen."

Jag läste (åtminstone 2/3): Too fast for love – Jonas Inde och Martin Kellerman

”Jag är en svag människa, men en stark dåre” – Jonas Inde.

På sidan 48 slutar jag läsa och inser att jag behöver mer kött på benen innan jag fortsätter. Vid det här laget vet alla vem Martin Kellerman är, men vem är denne Inde? (Hade jag haft bättre koll på svenska skådisar hade jag säkert vetat). En sökning på google rätar ut mina frågetecken. Jonas Inde har, bland annat, spelat karaktären Tommy Bohlin i flera av Killinggängets produktioner. För fyra år sedan gick han in i en rejäl depression som kulminerade i att han försökte ta sitt genom att hoppa från ett fönster. Det är mot bakgrund av detta Inde skriver.

På sidan 90-någonting ger jag upp. Jag orkar inte jävla-annama-läsa två böcker på raken, jag gör det bara inte! När jag började läsa förväntade jag mig en roadtrip med deprimerande vardagsobservationer, tror jag. Hade jag läst på innan hade jag inte blivit så besviken – eller kanske snarare förvånad. Too fast for love är ingen roadtrip, det är ett dokument över hur jävlig en depression kan vara. Visst, de reser genom USA och visst, Martin Kellerman är med, men den egentliga huvudpersonen är Apan – Inde kallar sin depression så. Inde är oerhört självutlämnande. Det är som om tankarna flödat rakt från hans hjärna ner på pappret i ocensurerad form. Att jag inte orkar fortsätta beror inte på att den är för tung – Inde kan vara rätt rolig trots allt elände – det beror snarare på att jag tycker den är ointressant och nästan för personlig. Indes eviga ältande om flickan – hans ex – och olika rockband står mig faktiskt upp till halsen, även om jag lider med honom. Vad angår Martin Kellerman så består hans bidrag av ett gäng teckningar som varken gör till eller från. Fick han betalt för det här?

Utdrag: ”Skammen kan komma närsomhelst. Den kommer alltid när jag vilar. Därför vilar jag aldrig. Nej, har ingen lallig text, men depression är ett lalligt ord. Skamcancer är bättre eftersom sjukdomen är dödlig. Men Apan klänger inte som förr. Zoloft har zonkat apan. Det ska visst inte vara knark, de där SSRI-grejerna, inte vara beroendeframkallande bla bla bla. Det är whatever för mig. Det borde vara knark eftersom det har zonkat Apan, men fluddret är inte så skojigt att jag vill höja dosen. Det är inget GrönaLundfludder. Glad för det.”

Jag har sökt runt lite och förstått från vad jag läst att detta är en bok man antingen älskar eller hatar. Kritikerna älskar. De som verkar ha fått mest ut av den är annars folk som själva gått igenom något liknande. Det har inte jag, lyckligtvis. Men av just denna anledning kan jag inte såga den. Jag kan inte påstå att Too fast for love är en dålig bok, bara för att inte jag får något ut av den, när den uppenbarligen hjälpt andra.

Jag är dock otroligt nyfiken på vad NI tycker. Har jag missat något?

Fredagslänkar

Har ni en långtråkig helg framför er så kan ni roa er med att läsa dessa länkar:

Intervju med David Eggers, mannen bakom "Ett hjärtslitande verk av förbluffande genialitet" (och andra verk som de svenska förlagen inte brytt sig om att översätta), angående hur hans nya bok ”What is the what” kom till. Boken handlar om en pojke som flyr undan inbördeskriget i Sudan.

Släppet av ”Kafka och katten” i pocketformat har fått mig att intressera mig för Haruki Murakami. Här är en intervju i Time magazine.

Från Newsweek: The truth about denial. Lång artikel angående uppvärmningsförnekarna i USA.

Trevlig helg!

Pocketnytt september

Då var det dags igen och jag börjar som vanligt med Månpocket.

Norska författare och jag kommer inte överens. Jag har varken fattat tycke för Erlend Loe eller Jostein Gaarder, men jag är beredd att ge Norges ”finest” en tredje chans. Chansen går till Jan Kjaerstad och hans roman Kungen av Europa. Kjaerstad har skrivit en hel uppsjö böcker, flera har översats till svenska, men han har gått mig helt förbi – tills nu. Baksidan på boken är full av lovord och själva intrigen verkar skräddarsydd för mig:

”00.00.00 Alf I. Veber har bestämt sig för att möta ett nytt årtusende ensam på ett fjäll i norska Jotunheimen. Besöket blir en brytpunkt. Alf I. Veber river alla broar, tar ut ny existentiell riktning och tar upp jakten på Kvinnan i sitt liv. Han överger sin verksamhet som modern it-pionjär och uppenbarar sig snart som uteliggare i London. Jan Kjærstads nya roman är rik och fascinerande, berättartekniskt briljant, myllrande av suggestiva detaljer och full av överraskande sammanträffanden.”

Jag blir dock lite avskräckt av den hiskeligt fula framsidan. Den bådar inte gott. Recension är dock att vänta!


Från Pan/Norstedt kommer Bret Easton Ellis senaste alster: Lunar Park. Eastons förra bok, Glamorama, minns jag för dess ihållande ”brand-droppande”, en rätt obehaglig tortyrscen där en kille blir av med sin penis och en schizofren andra halva, för att inte tala om slutet! Enligt vad jag förstår så är Lunar Park både en självbiografi och en skräckroman a la Steven King på samma gång:

”Lunar Park ser i förstone ut som Bret Easton Ellis självbiografi. Han skriver naket och med stor självinsikt hur han sögs in i en spiral av framgång som blev destruktiv. I Lunar Park förvandlas det hela till en skräckskildring där figurer ur hans tidigare romaner spökar för honom.”

Den kan säkert vara underhållande under förutsättning att man är bekant med hans tidigare verk! Ytterligare en intressant septembernyhet från Pan/Norstedt (!) är Kafka på stranden av Haruki Murakami – en Japan med västerländska influenser. Kafka på stranden (enligt The New York Times en av 2005 års 10 bästa böcker) verkar vara en så underlig soppa att man knappt kan låta bli att kika närmare på den. När boken släpptes i Japan lade Murakami upp en hemsida där läsarna kunde ställa frågor. Han fick över 8000 stycken! Bara en sådan sak.

”Kafka på stranden är en roman som inte liknar någon annan. Haruki Murakami tar avstamp i myten om Oidipus när han skickar ut sin unge huvudperson Kafka Tamura på en resa, på flykt undan sin far och på jakt efter sin mor och syster. Vi får lära känna den åldrade Nakata, som kan tala med katter. Det regnar makrill och iglar från himlen. Ur dolda hörn i berättelsen dyker de mest oväntade personer upp. Romanens onda genius, en sadistisk kattfångare, är kusligt bekant från en helt annan tillvaro. Han är klädd i rött och har hög hatt och svarta stövlar. Hans namn är Johnnie Walker.”

Vi får se om jag ger mig tid att läsa den i framtiden, för det ska erkännas att jag är rätt nyfiken!

Är ironin död?

Jag är en smula osäker kring vad jag egentligen känner inför nattens pockettips: World according to Bert Mitt liv som Bert. Mitt försök att vara lite rolig känns mest töntigt. Är ironin verkligen död? Dog den tillsammans med seriefinalen av Seinfeld? Vad tycker ni? Borde jag lägga av med sådant eller fann ni något nöje i det?

I ett försök att få klarhet i hur många rss-prenumeranter jag har så har jag idag lagt till feedburner. Jag vet inte om det innebär något klabb för er som redan prenumererar, men vill ni vara på den säkra sidan kan ni ju alltid lägga till mig på nytt! Det skulle faktiskt vara bra om ni gjorde det.

Dagens självklara pockettips: Bert Karlsson – Mitt liv som Bert

Sprang på detta mästerverk, som garanterat öppnar för ett framtida Nobelpris, i mataffären tidigare idag. I "Mitt liv som Bert", utgiven i pocketformat via förlaget Heja Sverige (som tydligen saknar hemsida!), berättar Bert – utan tillstymmelse till självironi och dessutom i kronologisk ordning – om sina framgångar och delar frikostigt med sig av sina åsikter. Vi bjuds bland annat på en lista över saker Bert tycker är ”botten”. Och för er som någon gång hyst tvivel över Bert litterära förmåga borde följande utdrag från bokens baksida (min fetstil) få er på bättre tankar!

"Under mina år som skivbolagsdirektör har jag upplevt mycket och träffat i stort sett alla som utgjorde den svenska musikbranschen.
Tillsammans skapade vi ett stycke svensk musikhistoria under en epok som aldrig kommer att upprepas.
Det är snart bara jag kvar som kan berätta hur det verkligen var och det tyckte jag var värt att dokumentera.
I denna bok finns hela historien.
Jag har dessutom haft flera andra karriärer, varav en del kanske inte var så väl valda eftersom jag aldrig fjäskat för någon.
Ibland har detta nämligen haft ett högt pris. Min satsning på politiken kostade mig till -exempel 200 miljoner kronor, så visst har det svidit.
Det handlade inte bara om pengar.
Men på köpet fick jag många erfarenheter och nu kan jag -berätta hur det verkligen är bakom riksdagens kulisser. Tyvärr är det ganska illa ställt med den svenska demo-kratin. Jag har fortfarande en del politiska funderingar...
Men trots allt går det även i dag att starta eget företag i Sverige.
Fråga mig, jag har gjort det flera gånger. Allt har inte lyckats, men oavsett hur satsningarna gått har de givit många erfarenheter och dem delar jag av mig här. Förhoppningen är att inspirera andra till att satsa, för det är uppfinnarna och entreprenörerna som är Sveriges framtid!
Framtidstro har tyvärr blivit en bristvara, men visst finns det hopp. I "Mitt liv som Bert" ska jag försöka lotsa dig förbi blindskären. Jag lovar, det är en både kul och intressant resa."

Årets läsning - nu i en mataffär nära dig.

Jag läste: John Irving - Tills jag finner dig

Att läsa en Irving-roman är – förutsatt att man läst fler än en – som att gå en match med en som boxare som borde vara överlägsen, men som man har fördelen av att känna utan och innan. Man kan därför förutse och undvika de flesta slagen, men tillslut knockas man ändå av nya kombinationer av gamla slag eller av ren utmatning. Så icke denna gång.

Tills jag finner dig handlar om Jack Burns, en pojke som tillbringar i sin barndom i Europa tillsammans med sin moder, Alice, som försörjer sig som tatuerare. Tillsammans söker de efter Jacks far som övergivit dem. Åtminstone är detta vad Jack får höra. Jack växer upp och blir skådespelare och kvinnokarl. När Alice dör framkommer det att hon ljugit för honom om fadern, varpå Jack beger sig ut på jakt efter sanningen och hans förvunne fader.

Tills jag finner dig är lite av Irvings personliga uppgörelse med hans förflutna. Dels det faktum att han blev sexuellt utnyttjad som barn, dels hans frånvarande fader – ett återkommande tema från hans tidigare böcker. Bokens första utkast skrevs faktsiskt första person, men Irving tog tillbaka sitt manus och skrev om hela den 800 sidor tunga tegelstenen i tredje person eftersom den kändes för personlig, allt enligt den här intervjun med The New York Times. Men även om boken har vissa självbiografiska inslag (förutom det jag redan nämnt så vinner Jack, en Oscar för best adapted screenplay 1999 – samma år som Irving vann för manuset till Ciderhusreglerna) så måste jag säga att jag tvivlar på att Irving någonsin var en sådan kvinnokarl. Önskedrömmar från en åldrande man?

Irvings styrka är hans förmåga att berätta en historia. Han har inte ett bländande språk, och i det här fallet lyser hans humor med sin frånvaro. Problemet är att han i sin nya bok snarare återberättar än berättar en ny historia. Mycket, för mycket, känns igen (se bingo-brickans facit). Särskilt stora är likheterna med Garps värld.

Vad mer kan jag säga? Tills jag finner dig var en besvikelse. Långa stycken läste jag på ren jävlar-anamma och inte för att jag njöt av dem. Bättre lycka nästa gång Irving!

Angående besöksrekord och uteblivna kommentarer

Idag har över 20 unika personer besökt den här sidan, vilket är rekord sedan jag fixade Google Analytics 22 juli! Det är naturligtvis jättekul och jag hoppas att ni återvänder! Jag kan dock inte låta bli att spekulera i om det hänger samman med min korta kommentar på inlägget vad läser ni? på bokhora tidigare idag. Enligt Atlasbloggen har bokhora över 500 (!) läsare om dagen, så det kan mycket väl vara så att en del länkat sig vidare därifrån. Stämmer min tes?

Sedan fick jag ett mail från Mathias på Storyteller som undrade om man var tvungen att ha att blogger-konto för att kunna kommentera. Oavsiktligt har jag kryssat för en inställning som bara tillät kommentarer från andra blogger-are, men nu är det slut med det! Från om med nu kan alla kommentera, även anonymt, så det hoppas jag att ni gör!

Sommarens bokfynd! (del 2/2)

Mina bästa fynd har jag sparat till sist.

1983 fick William Golding nobelpriset i litteratur. Goldings mest kända verk är tveklöst Flugornas herre, en bok många av oss kommit i kontakt med under vår skolgång. (Hade någon verkligen fått igenom idéen med en litteraturkanon, vilket för övrigt är en idiotisk ide, tror jag Flugornas herre hade kunnat vara en kandidat). Året efter Flugornas herre släpptes The Inheritors, eller Det nya folket, som titeln heter i dess svenska översättning. Det nya folket, som var Goldings personliga favoritverk, handlar om Neandertalarnas möte med Homo sapiens. ”En efter en dukar den gamla folkspillran under, medan det nya folket med högre intellekt, men lägre moral lever vidare, för att så småningom uppfylla jorden.” Den är garanterat läsvärd! Pris? 1 kr.


Efter att ha läst blott två av hennes böcker, Oryx och Crake samt Den blinde mördaren, har Margaret Atwood blivit en favorit. Dystopier är dessutom något av en favoritgenre, och ända sedan jag läste Oryx och Crake har jag letat efter Tjänarinnans berättelse – Atwoods första dystopi från 1985. (Är det någon därute som läst både Oryx och Crake och Tjänarinnans berättelse? Vilken föredrar ni?) Tjänarinnans berättelse utspelar sig i en nära framtid där unga kvinnor rekryteras som tjänare åt härskarklassens män i syfte att föda deras barn. Boken utforskar kvinnornas underordning i samhället, ett tema hon även skrev om i Den blinde mördaren. Jag ser mycket fram emot att sätta tänderna i detta prisbelönta verk. Kostnad: 10 kr.

Pocketböcker säljer som aldrig förr, men riskerar att förlora sitt värde?

Enligt ekonominyheterna säljer pocketböcker som sol i solsken. Under maj, juni, juli ökade Månpocket sin försäljning med hela 25% jämfört med samma period förra sommaren. Då kan man ha i åtanke att bland juni-nyheterna 2006 fanns storsäljare som Stig Larsson och Camilla Läckberg. Enligt Månpockets förlagschef, Louise Bäckelin, är det ”bredden som säljer” även om det givetvis finns storsäljare som just Stig Larsson. Ibland kan jag känna att Månpocket har ett brett sortment med skit, men det är inte riktigt rättvist. Varje månad brukar det komma åtminstone en läsvärd pocket för oss som inte gillar deckare och spänningslitteratur.

En förklaring till rekordförsäljningen, som inte tas upp i nyhetsinslaget, är det priskrig på pocket som svensk bokhandel rapporterar om. ICA och pocketshop rear pocketböcker i sommar, samtidigt som man kan köpa pocketböcker till billiga priser tillsammans med expressen eller vid köp av godis! (Detta har gått mig helt förbi, men bokurvalet i dessa kampanjer brukar passa min smak dåligt). Vid första anblicken kan man tycka att detta är något alla parter tjänar på (kunden får billiga böcker och förlagen säljer mer), men så är det kanske inte. Staffan Månsson, vd för Pocketstället, hävdar att ”man förstör marknaden för pocketböcker” genom att rea ut dem på sommaren, en period då det går ”att sälja till ordinarie pris och kunden ändå är nöjd”. Även pocketgrossistens vd, Magnus Wirström, är orolig för att pocketen ska förlora sitt värde. Detta är extra intressant och motsägelsefullt eftersom pocketgrossisten själva driver på utvecklingen genom att rea även nya titlar! Att pocketböcker säljs i mataffären eller tillsammans med olika produkter tror jag dessutom kan vara skadligt för den bredd Bäckelin prisade. Urvalet i dessa kampanjer är avsett att passa den stora massan, vilket medför att de böcker jag vill läsa får se sig rejält omsprungna i försäljningsstatistiken. Hur ska Johanssons Göteborg i Päls som säljs i bokaffären för 59 kr, kunna konkurrera med Läckberg som du får köpa för 15 kr om du köper en limpa bröd? Det går inte!

Pocketböcker har redan idag en slit-och-släng-stämpel, vilket är en anledning till att utgåvorna får fula framsidor tryckta på papper som gulnar efter en tid. Formatet behöver absolut inte en värdeminskning, snarare tvärtom, vilket är ett av skälen till att jag startade den här bloggen. Vad tycker ni? Är utvecklingen negativ eller har den positiva sidor?

Efter flytt kommer resa

Då var flytten avklarad, så gott som på ångesten. Flyttning för alltid med sig ångest tycker jag. Frågor av typen: vart är jag på väg? gjorde jag rätt? hur länge blir jag kvar här? fullkomligt hopar sig! Men imorgon ska jag koppla bort allt sådant, då åker nämligen jag och min flickvän till Paris! Hurra för oss!

På återseende!