Böcker väger tungt!

Imorgon ska jag flytta ifrån den gudsförgätna studentkorridor där jag för nuvarande bor. Min nya bostad blir en studentlägenhet dryga 7 stenkast härifrån. Det blir min femte bostad på lika många år! Jag håller som bäst på att packar ner mina prylar, som mest består av böcker, i olika kartonger och papperspåsar jag lånat ihop. Det blir allt mer uppenbart för mig att bokens enda egentliga nackdel är dess vikt. (Den dramatiska viktreduceringen är nog det enda argumentet för litteratur i elektroniskt format). Flytten kommer att företas med hjälp av kundvagnar, det blir min andra kundvagnsflytt på raken! Funkar utmärkt korta sträckor!

Mellan varven läser jag Tills jag finner dig, som jag tagit itu med. Tagit itu är verkligen en nyckelfras. Boken är dryga 800 sidor lång och texten är pyttemalisk!

Dagens lyckopiller: den nya Futurama-trailern som visades vid årets Comic-con. Enjoy!

Sommarens bokfynd! (del 1/2)

Jag har besökt en hel del loppisar och antikaffärer i sommar. Förutom ett skrivbord, två stolar och ett matbord har jag även fyndat en del böcker. Att köpa böcker på loppis är ofta lite stökigt. Böckerna står sällan i bokstavsordning och ska hitta något så behöver man både tid och tålamod, men några fynd blev det!


Första fyndet blev Kurt Vonneguts klassiker Slakthus 5 (finns tillgänglig via panpocket). Vonnegut, som avled tidigare i år, tjänstgjorde i andra världskriget som infanterist. Vonnegut togs dock tillfånga av Tyskarna och fördes till Dresden där han placerades i en cell i ett underjordiskt köttföråd kallat ”Schlachthof Fünf” (Slakthus 5). I denna cell överlevde han Dresden-bombningarna, en händelse som kom att prägla hans karriär som författare. Boken handlar mycket riktigt om en amerikansk krigsfånge, Billy Pilgrim, som återvänder hem efter kriget bara för att bli kidnappad av utomjordingar och förd till en annan planet, Tralfamadore. Det är "en av vår tids stora antikrigsböcker", om man får tro Panpocket.

Nästa fynd, George Orwells Dagar i Burma handlar om Brittiska imperiets tillstånd strax före andra världskriget. Boken är löst baserad på Orwells egna erfarenheter vid Indian Imperial Police force i Burma (eller Myanmar som det numera kallas). Jag tänkte passa på och läsa den medan jag fortfarande har Imitatören i färskt minne. Det kan bli spännande att se om det finns några likheter och skillnader mellan Orwell och Kunzrus skildringar av det brittiska imperiet. På tal om Orwell så hör, enligt mig, både 1984 och Djurfarmen till kategorin måste-läsning. Båda finns tillgängliga i pocket via Atlantis förlag.

Total kostnad: 15 kr.

Notis

Det blir snålt med uppdateringar en tid framöver. Ska åka iväg en liten veckan och försöka slutföra de projekt jag börjat på. Bland annat ska jag slipa och måla ett skrivbord jag köpt på loppis! Återkommer med uppdateringar (om sommarens bokfynd, Too fast for love och annat) så snart jag kan!

Dagens tips: Martin Kellerman sommarpratar på P1, missa inte!

Vad glad jag blir!

Såg precis att jag fått min första kommentar (även om den är mer än en vecka gammal!).

Den lyder: "Kul med bingot! Och ja, jag kan hålla med om att vissa saker är återkommande i hans böcker. Jag har inte läst den här senaste, men nästan alla av hans tidigare. Gillar Irving!! En annan författare som återkommer till samma teman/innehåll i kanske ännu högre grad = Joyce Carol Oates. / Johanna L på www.bokhora.se".Superkul tycker jag!

Besök bokhora på en gång om du inte redan varit där!

Jag läste: Hari Kunzru – Imitatören

Sagt och gjort, strax efter det att jag läst ut leela.exe kastade jag mig över Kunzrus debutroman Imitatören. Tyvärr har den utgått ur Bonniers sortiment, men det är bara till ge sig ut på jakt i antikvariaten eller söka upp ett bibliotek!

Imitatören tar sin början i det koloniala Indien vid 1900-talets början. Pran Nath, en bortskämd Indisk pojke, blir vid sin faders död avslöjad som oäkting och slängs hals över huvud ut på gatan. Här inleds Prans resa genom det brittiska imperiet som tar honom från gatan till Fatehpurs lilla furstedömme i Punjab, vidare till missionärernas Bombay, sedan till London vidare till Oxford och slutligen till Afrika. Bokens titel syftar på Prans identitet, eller snarare brist på den samma. Under resans gång antar Pran, mer eller mindre frivilligt, flera identiteter. Med dessa identitetsskiften öppnar sig nya möjligheter, och på så vis förs bokens handling framåt. Nackdelen med denna approach är att man i viss mån tvingas lära känna Pran igen och igen efter varje identitetsskifte. Normalt lär man sig känna en romanperson bättre desto längre boken lider, men här sker nästan det omvända (både för bokens huvudkaraktär och för läsaren), vilket är rätt fascinerande. För varje ny identitet kommer Pran längre och längre ifrån sitt egna "jag". Vem finns bakom hans reinkarnationer? Finns där någon överhuvudtaget?

När jag läste fick jag ibland intrycket att Pran egentligen är historiens bifigur. Han är ett medel, en ursäkt, för att kunna utforska de brittiska kolonisatörernas avsikter och drivkrafter, och de koloniserades reaktioner på mikronivå. När två världar möts och den ena försöker tvinga sig på den andra uppstår en tredje värld där ingen är tillfreds. Denna värld skildrar Kunzru på ett utmärkt sätt. Imitatören tar också upp ämnen som man ofta förknippar med böcker som återger kolonialtiden. Idéer om ras, kultur och den vite mannens uppdrag att tämja och civilisera världen – ”den vite mannens börda”. Kunzru skildrar dessa tunga ämnen med humor, även om tonen är allvarligare än i leela.exe, och utan att romantisera endera parter.

Utdrag: ”Inget stod att göra. Vid tjugonio års ålder inträdde kapten Privett-Clampe i en värld av papper och intriger i Simla och fick ägna sig åt den förfärligt komplicerade uppgiften att förhandla mellan kronan och de många hundra vasallerna. I statsförvaltningen var det bara två saker som räknades – etikett och list. Att misslyckas med att förråda rätt person vid tätt tidpunkt, och samtidigt rätta sig efter alla tänkbara precedensfall och traditioner, kunde få svåra konsekvenser. Ett felsteg, ett enda ord vid fel tillfälle, och man skulle bli tvungen att reda ut en ”incident”. Det var förvirrande, och även om polo, vildsvin och PVH fortfarande fanns kvar så märkte Privett-Clampe att arbetet följde efter honom som en pariahund och kunde börja yla mitt under den härligaste jakt eller tuffaste polochukka. Inom ett år hade de första rynkorna etsats i hans anlete, och ett regelbundet mönster av wiskeydrickande hade börjat utbilda sig”.

I augusti utkommer Kunzrus senaste verk: My Revolutions. Frågan är om jag kommer att kunna hålla mig och vänta på den svenska utgåvan, ännu mindre på en pocketutgåva!

Det här är inte en bok, det är lycka på bild!

Det här är en pocketblogg, det är jag medveten om. Till en början tänkte enbart skriva om pocketrelaterade ämnen och ignorera allt annat, men det kommer jag inte att kunna göra inser jag nu. Emellanåt kommer jag att tipsa om annat som jag tycker är värt att uppmärksamma. Till exempel enmansbandet Bedroom Eyes från Östersund vars EP Valentine Vacancy (och den i mitt tycke ännu bättre Embrace In Stereo EP) som finns att ladda ner helt gratis via bedroomeyes.se.


Eller den här, den första postern från Wes Andersons (regissören bakom Rushmore, The Royal Tenenbaums och den underskattade The Life Aquatic with Steve Zissou) kommande film The Darjeeling Limitied! Jag blev genuint glad när jag såg den här och jag hoppas den kan glädja även dig, kära läsare!

Uppdatering: Se filmens trailer här

Pocketnytt augusti

Det känns som att sommaren precis har börjat, och så sitter jag här och skriver om pocketnytt augusti! Det känns tungt. Augusti månad symboliserar alltings retträtt till vardagslunken. Skola, jobb, väder… you name it!

Först ut med sina augustinyheter är, som vanligt, Månpocket. En bok väckte mitt intresse: Ännu en jävla natt i suck city av Nick Flynn. Flynn har tidigare utgivit ett par diktsamlingar, och dejtar tydligen Lili Taylor som spelade Lisa Kimmer Fisher i Sex feet under! Här finner du tre exempel på hans prisvinnande diktande! Ännu en jävla natt i suck city är Flynns kritkerrosade prosadebut. Det är en självbiografisk roman som tydligen gör upp med hans tvivelaktige fader.

”Nick Flynn låter oss möta en dålig far som svek alla i sin omgivning. Jonathan Flynn struntade blankt i hustru och barn och lämnade dem vind för våg och gav sig ut för att förverkliga sina drömmar. Han valde väg, och den ledde honom i fängelse och till en tillvaro som fyllbult och uteliggare.”

Det låter bra, visst gör det?

Uppdatering: Jag blev tyvärr inte särdeles upphetsad över Panpocket och Bonnierpockets augustinyheter, så jag lämnar dem därhän. (Rätta mig gärna om jag har fel!) Nu återstår att se vad W&W har att bjuda på.

En kort notis!

Det är roligt att se att allt fler hittar hit! Jag hoppas att in lägger till mig i era RSS-läsare eller återkommer frekvent om ni inte har någon! Tveka inte att skicka tips eller förslag på hur jag kan förbättra bloggen. E-mail-adressen är: pocketpocketpocket@gmail.com och jag tar tacksamt emot alla typer av feedback!

Det kommer att bli snålt med uppdateringar även i nästa vecka. Jag ska hem till föräldrarna ytterligare en vecka och hjälpa till. Men misströsta icke! Under tiden ska jag läsa och fundera så att jag har något att komma med när jag återvänder!

Jag läste: Hari Kunzru – leela.exe

En bok som heter som en windows-fil fick mig att ta mig an leela.exe med viss skepsis. Dels för att jag är mac-användare, dels för att jag känner få författare, om man bortser från Douglas Coupland, som kan förmedla datorvärldens jargong utan att det låter krystat. Men låt inte titeln avskräcka dig! Så här i efterhand måste jag erkänna att jag hade fel, leela.exe är faktiskt en chockerande bra roman! Den innehåller flera av de ingredienser jag söker i en bra bok, ett rappt humoristiskt språk, en god handling (duuuh!), och en samtidsanalys som resulterar i en gnutta samhällskritik (för den som vill uppfatta det så). I boken flätas Arjun Metas – Indier som sökt sig till USA för att finna lyckan som programmerare – Guy Swifts – chef på en trendig reklambyrå i London – och Leela Zahirs – ung Bollywoodskådespelerska – liv samman på det sätt de endast görs i böcker. Den händelse som länkar samman deras liv är ett datorvirus. Datorviruset är bokens nav och kring det kretsar det mesta.

Utdrag: ”Medan leela02 gick sotdöden till mötes och prov på Leela09 började dyka upp hos Virugenix antivirusavdelning, slogs värmerekordet för juni månad på flera platser runt om i världen. Massmedier kunde rapportera om ett par sensationella händelser – att banken Bolsa de Valores i Lima hade ställt in utbetalningarna, att biljettförsäljningen till de olympiska spelen hade skötts på ett fullkomligt undermåligt vis – men på det stora hela var effekten kumulativ, sträckta förhoppningar som lades till det som redan var sträckt, globala artärer som slammade igen. Enkla uppgifter blev plötsligt ytterst komplicerade problem. Om man ville boka en tågbiljett, visade det sig att resebyråns hemsida hade klappat ihop. Om man ville få ut en skadeersättning, visade det sig att försäkringsbolaget i fråga inte kunde behandla ansökan. Om man hade beställt en ny teveapparat, visade det sig att den hade avlämnats hos pundarna en trappa ner men enligt fraktbolaget hade den visst levererats till rätt adress, vilket de till och med kunde bevisa genom att adressaten hade undertecknat mottagandet. Driftstopp, produktionsavbräck, fördröjningar och förseningar som alltihop ägde rum mitt under denna outhärdliga värmebölja. I New York sålde butikerna slut på elektriska fläktar, men om det helt simpelt kunde förklaras med att efterfrågan skjutit i höjden eller om det berodde på att lastbilen med en ny leverans fläktar hade råkat förirra sig någonstans vid New Jersy Turnpike var det ingen som säkert vågade uttala sig om."

Ett genomgående tema i boken är att ingenting är som det ser ut. Det trygga, förutsägbara och organiserade västerländska samhället är blott en tunn fernissa, och allt som krävs för att få det i gungning är ett elakartat program (nu låter jag som Aftonbladet). På temat krossade illusioner återfinner vi även Arjuns möte med USA. Nästan omedelbart efter Arjuns ankomst till sina drömmars land pulveriseras hans navia, men romantiserade bild av USA. Indragen i en människohandel där han arbetar som ”visum-slav” åt amerikanska datorföretag ställs han inför de stora klasskillnaderna och det amerikanska konsumtionssamhället. Även bokens huvudkaraktärer, som är väl skildrade, har ett annat innehåll än vad ytan anger. I samhällets ögon är Guy och Leela, och även Arjun faktiskt, framgångsrika individer. Men de har fått betala ett oerhört högt pris för sin framgång. De måste lyckas, för sig själva eller för andra. Detta tryck blir en drivkraft som förtär dem.

Leela.exe är Hari Kunzrus andra roman. Hans första roman heter Imitatören och den tänker jag faktiskt kasta mig över så snart jag får tid. Tyvärr har den utgått ur pocketsortimentet men det går säkert att finna på antikvariat och dylikt!

Böcker – en färskvara

Jag fyndade leela.exe för 29.90 i en bokhög på Åhléns alldeles nyligen. Att boken var på rea innebär, som ni förstår, att den inte är helt ny. När jag slog mig ner för att knäcka ryggraden slog det mig att jag, med tanke på bloggen, kanske borde läsa en nyare bok, t.ex. Göteborg i päls? Men innebär min blogg verkligen att jag bör vara först med att läsa det senaste? Jag har funderat lite över den saken och svaret är nej, jag tror inte det. Tvärtom så tror jag att det kan vara nyttigt för alla inblandade om jag blandar gammalt och nytt. Böcker är, precis som mode, musik, nyheter, ja, nästan allting i vårt samhälle, en färskvara. Hur många ger sig t.ex. tid att läsa om en bok? Inte många skulle jag tro. Det hinner man inte om man ska hänga med i snacket (rätta mig gärna om jag har fel). Bokens livscykel ser i princip ut på följande sätt: release, recension, pocket, glömska. Inom loppet av ett år kan det alltså vara över (även om det sker en viss förskjutning med böcker som måste översättas till svenska) då alla skyndar vidare till nästa ”måste läsa bok”. Ser man saken ur detta perspektiv så framstår den oupphörliga nyhetsströmmen som lite en förbannelse faktiskt. Därför ser jag det lite som min uppgift, att vid sidan av det ständiga nyhetsflödet påminna och tipsa om böcker som förpassats till fyndlådorna och antikvariaten. leela.exe är definitivt en sådan bok. Nu åker jag till mina föräldrar i en liten vecka. Jag återkommer med ett omdöme om leela, och förhoppningsvis något mer!

John Irving bingo!

Jag måste nog tillstå att John Irving är en av mina favoritförfattare. Jag har läst flera av hans böcker och kan man säga en sak om hans författarskap så är det att han aldrig är tråkig. Nåja, ofta finner jag hans böcker trögstartade, men när de väl kommer igång så finns det alltid flera hundra sidor kvar att glädjas över. Flera av hans böcker finns ute i pocketformat, och resten går att finna på antikvariat. Irvings senaste finns sedan en tid tillbaka i pocket via Wahlstöm och Widstrand. Tills jag finner dig är en riktig tegelsten, både i färg och form, som handlar om Jack Burns jakt på sin tatueringssamlande fader. För att fira denna nygamla pocketnyhet bjuder jag på en egenkomponerad John Irving bingobricka! Det är nämligen så att Irving, i större utsträckning än någon annan författare jag läst, har ett antal teman och platser han gärna återkommer till i sina böcker. Att stöta på dessa teman, ett efter ett, när man läser en ny Irving-roman är faktiskt ett nöje i sig. Jag har därför samlat några av hans vanligaste käpphästar, samt lagt till en del nya eller mindre förekommande teman, och sammanställt dem i slumpmässig ordning på denna bingobricka:


Så här spelar du: skriv ut och bocka av allt eftersom. Fem i rad, vågrätt eller lodrät, ger bingo! (Skicka gärna in bingobrickan när du är färdig!) Mycket nöje!

Tjusigt!

Det är alltid roligt när förlagen lägger manken till och satsar lite extra på pocketutgåvorna. Om de bara kunde göra det lite oftare skulle ”läs och släng”-stämpeln pocketboken dras med snabbt försvinna! Nu finns det väl inte så mycket som talar för en sådan utveckling. Två tunga skäl talar emot: 1) pocketböckerna säljer bra i deras nuvarande form, vilket ger förlagen få incitament att förbättra dem, och 2) om pocketböckerna blev lyxigare, vem skulle då betala mångdubbelt för de inbundna utgåvorna? Nej, lyxigare pocketböcker blir det inte inom en överskådlig framtid. Men just därför tycker jag att undantagen förtjänar att uppmärksammas. Neil Strauss ”Spelet” har nyligen utkommit i pocket via Natur och Kultur i en vacker utgåva. Förutom den roliga framsidan så innehåller boken flera sidor illustrationer, vilket är ett plus. Den finns dessutom i två färger: svart och röd. Vad gäller själva boken så har jag inte läst den, och tänker därför inte ge mig på ett omdöme. Jag har dock förstått att den inte ska läsas som en ”raggningsmanual”, som vissa verkar tro. (Hur smart är det att hämta raggningsknep ur en bestseller? Inte särskilt). Fin är den i alla fall!