Så var det dags för det årliga ”årets bästa plattor”-inlägget. De bästa plattorna 2007 och 2008 kan ni läsa om här och här. Föregående år har jag listat de tio bästa plattorna men i år får ni nöja er med fem. 2009 var ett nämligen ett dåligt musikår, jag bryr mig inte vem som säger något annat, för jag har inte kunnat hitta tio plattor som jag tycker varit tillräckligt bra eller viktiga för att platsa på den här listan. Det är knappt jag hittat fem..
För de stora indieakterna var 2009 ett mellanår som tillbringades i studion, på turné eller på sofflocket. Och hur man än vänder och vrider på det så lyckades de nya stjärnskotten inte riktigt fylla tomrummet. Here it goes:
05. Handsome Furs – Face control
Face control är med stor sannolikhet inte med på någon annan lista över 2009 års bästa plattor. Att den är med här säger någonting om: 1) musikåret 2009, 2) hur mycket jag tycker om Handsome furs.
04. Girls - Album
Jag var sent på Girls, så sent att jag ännu inte lyckats bilda mig en riktig uppfattning om albumet med det töntiga namnet ”Album.” För mig var Girls årets ”Glasvegas”, dvs ett band som blev hypade i svensk media (typ av Andres Lokko) innan jag gett dem en chans, vilket länge såg ut att betyda att de aldrig skulle få någon. Sedan hörde jag Hellhole Ratrace.
03. The Pains of Being Pure at Heart - The Pains of Being Pure at Heart
Shoegaze-rockarna från NY förtjänar definitivt en plats på den här listan. Men frågan är om de förtjänar en tredjeplats? Förmodligen inte, men nu orkar jag inte möblera om.
02. Yeah Yeah Yeahs – its Blitz!
YYY hoppade något oväntat på synthelektro-tåget. Bortsett från de två inledande discodängorna är its Blitz! en riktigt bra platta, och YYY kommer att fortsätta sitt segertåg så länge Karen O kan fortsätta att vara stenhård och sårbar på en och samma gång.
01. Mumford & Sons – Sigh no more
Årets hands down bästa platta utbrast jag när jag äntligen fått Mumford & Sons fullängdare i min hand (”i min hand” är naturligtvis metaforiskt talat, för vem förutom Ola köper fysiska skivor numera?). Sedan tog jag tillbaka det, men nu har jag ångrat mig igen. Sigh no more ÄR årets platta.
Precis utanför listan: Phoenix, Japandroids, Fruit Bats, och Edward Sharpe and the Magnetic Zeros.
Note to self: låt oss säga att Local Natives tillhör 2010.
Just nu har jag god lust att slänga det här inlägget i papperskorgen, men det tänker jag inte göra.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Du gillade inte Sunset Rubdown alltså? Förvånande.
Jo. Vi var på Debaser och kollade på spelningen, du var kanske också där? Men jag tar Dan över Spencer varje dag i veckan.
Ahh, en höjdpunkt under bloggåret!
Jag håller med om att Mumford med söner gjort en riktigt bra skiva!
Girls (ja det är väl mer eller mindre Lokko som på egen hand hajpat dem?) - inget av det jag lyssnat på har fastnat precis - men låten i ditt klipp är bra - vad heter den?
...och vad menar du ang. Local Natives - varför räkna dem till 2010?
Hellhole Ratrace heter den. Tycker du kan ge plattan en chans till.
Ang Local Natives: jag har plattan, men jag tror inte att den släpps i fysik form förrän 2010.
Skicka en kommentar