11 September är ett viktigt datum i den moderna historien, och jag tror kanske att det kan få ännu större signifikans i framtida historieböcker om USA fortsätter sitt envisa race mot sin egen undergång. Den ofrivillige fundamentalisten skildrar de attitydförändringar som uppstod i kölvattnet av 9/11, och hur rädslan, främlingsfientligheten och landets hämndbehovet vänder USA:s egna emot dem. Genom sin egen arrogans skapar man de fiender - verkliga och inbillade - som man fruktar. Efter 9/11 står Changez New York inte att känna igen. Han får finna sig i rasistiska skällsord, diskriminerande behandling och han oroas av att USA invaderat grannlandet Afghanistan vilket får konsekvenser för hans familj i Pakistan. Under julen reser han till Pakistan, men väl där känner han inte riktigt igen sig. Så slås han av en insikt:"Det var jag som förändrats, jag såg mig omkring med en främlings ögon, och då inte vilken främling som helst, utan just den där typen av förmäten och känslokall amerikan som retade gallfeber på mig när jag stötte på honom i de klassrum och på de arbetsplatser som tillhörde ert lands elit."
Tanken på att ha förvandlats till en person han inte tycker om leder Changez till en djup identitetskris där han slits två jag. Den "nye" amerikanske Changez som tjänar mycket pengar och den "Pakistanske" Changez som värnar om familj och fosterland. Jag kan föreställa mig att det här är en kris som drabbat åtskilliga sedan 11 september, och Mohsin Hamid skildrar den på ett förträffligt sätt.Ytterligare en komplicerade faktor är Changez amerikanska "flickvän", Erika, som efter 11 september dras in i en malström och sjunker allt djupare in i sig själv. Jag har grubblat lite på Erikas funktion i boken och lekt lite med tanken att hon – eller möjligen hennes avlidna pojkvän Chris – är en allegori för USA:s förvandlig, eller liknande, men jag vet inte. Vad jag däremot vet är att bra böcker leder till reflektion av den här typen.
Vad gäller Hamids prosa så är den enkel men träffsäker. Själva berättandet sker i första person, och greppet att låta Changez berätta sin historia för en vilt främmande människa på ett Café i Lahore fungerar utmärkt. Min enda invändning är egentligen att boken är allt för kort. Jag vill ha mer!
Som ni märker tycker jag mycket om Den ofrivillige fundamentalisten. Det är en bok som tål att reflekteras kring och som på en och samma gång förklarar och ställer frågor om världen vi lever i.
6 kommentarer:
Hamids bok har jag också läst, gillar den jag med. Mitt minne är tydligen för kort för att minnas allt jag läser, även det som är bra. Men visst var slutet oroande? Författarens Nattsvärmare som är en helt annan sorts historia tyckte jag också om.
Nattsvärmare tänker jag ta mig an i sommar, är mycket nyfiken.
Slutet var oroande, minst sagt, men mycket bra!
visst var slutet oroande, men vad betyder det? Jag blev lite missmodig av slutet. Han gjorde det lite enkelt för sig skulle jag säga. Lite mer av en ledtråd vad han ville ha sagt med slutet hade jag förväntat mig. var amerikanen en agent med uppdrag att döda changez, var kyparens tanke att mörda amerikanen? och vad var changez tanke med att berätta allt detta för amerikanen, var det hans sätt att försöka stoppa amerikas framfart - det är min närmsta tanke.
Å andra sidan kan man ifrågasätta amerikanens existens huvudtaget eftersom han aldrig sa något själv under samtalets gång. något som ändå får betraktas som lite underligt.
Intressanta reflektioner. Tänkte själv att amerikanen var en agent med uppdrag att döda changez, vilket jag tyckte var talande för boken.
Genial post and this enter helped me alot in my college assignement. Thanks you for your information.
(Am)Erica. Du har nog helt rätt i dina funderingar om Changez flickvän. Jag har nämnligen tänkt på samma sak. Boken är fylld av symbolism!
Skicka en kommentar