Kunzru:s revolutioner

Starta pepp-maskinen, för nu finns Hari Kunzru:s senaste bok My Revolutions ute i pocket via Penguin Books. My Revolutions har inte fått ett lika entusiastiskt mottagande som hans två tidigare böcker, men jag ser oerhört mycket fram emot att läsa den. Efter förra sommarens läsning av Imitatören och leela.exe är det nämligen ingen överdrift att påstå att Kunzru är en av mina nya favoritförfattare.

Synopsis:
"It’s the day before Mike Frame’s fiftieth birthday and his quiet provincial life is suddenly falling apart. But perhaps it doesn’t matter, because it’s not his life in the first place. He has a past that his partner Miranda and step-daughter Sam know nothing about, lived under another name amidst the turbulence of the revolutionary armed struggle of the 1970s.

Now Mike is seeing ghosts – a dead ex-lover and an old friend who wants to reminisce. Mike can no longer ignore the contradiction between who he is and who he once was. Which side was he on back then? And which side is he on now?"

Ett fint omslag har boken också förärats med!

Back on fack

Jag har tidigare beklagat mig över att den här bloggen gått ut över min läsning av facklitterära böcker. Det får vara slut med det nu. Från om och med idag återgår jag till slalomläsning - bokbloggosfärens ord för att läsa två eller flera böcker samtidigt - och varvar skönlitterärt med fack. Jag både tror och hoppas att det kan finnas ett intresse av det här bland er därute. Särskilt eftersom facklitterära böcker får mycket lite utrymme i de populära bokbloggarna. Synpunkter mottages gärna.

Jag kanske bör tillägga att förhållandet mellan skönlitterärt och facklitterärt inte kommer att bli 1:1, snarare 3:1 eller något sådant.

Först ut är Mattias Gardells bin Ladin i våra hjärtan som legat på min "att läsa"-lista länge.

Varav detta plötsliga intresse för Michael Chabon?

Ett litet nöje jag har är att hålla koll på vilka inlägg som är mest lästa. Via Google Analytics är det ingen konst. Min recension av Comac McCarthy:s The road brukar prenumerera på förstaplattsen, men nu har det inlägget har hastigt och lustigt blivit omsprunget av den här recensionen av Michael Chabon:s The Yiddish Policemen's Union, vilket är lite märkligt. Intresset för Chabon, både i landet och bland er, kära läsare, känns ganska ljumt. Har det hänt något jag missat? Kanske har "nyheten" att bröderna Coen ska filmatisera den nått ut till en större massa? Annars brukar inte omnämnade i media få något större genomslag. Man skulle kunna tro att den här texten om Kiran Desia, som trycktes i Månpockets upplaga, ledde till en markant ökning av läsare. Så icke. Efter den här artikeln om Dave Eggers i DN trodde jag att min recension av den utmärkta You shall know our velocity skulle få sig ett uppsving. Så icke.

Men om inte media styr intresset, vad gör det då? Ibland finner man förklaringen till ett uppsving i att man länkats på en välbesökt sida, men så enkelt är det inte alltid. Det är ett mysterium, dolt i en gåta, invävt i ett mysterium, som någon sa.

Uppdatering: Rebecca löste mysteriet i kommentarerna: "Det var ett reportage om Michael Chabon i säsongens sista Kobra. Det kanske är därför alla vill läsa om honom?" Så är det säkert. Programmet, som går att se här, är en härlig krock mellan den charmige Chabon och töntiga Kobra. Uppläsningen av boken är faktiskt sällsynt tramsig.

Slutsats: TV har större genomslag text i tryck, men det visste vi väl redan...

Sommarläsningen går i orange

Jag hämtade ut ett bokpaket idag och jag brukar inte lägga upp bilder på sådant, men jag får lov att göra ett undantag. Tänk att jag lyckades beställa sex böcker som alla går i en orange-gul färgskala! Jag säger alla eftersom Nattsvärmare faktiskt har orange text.


I vilket fall, sommaren är räddad!

Uppdatering: A kritiserade mig och tyckte att det var ett ytligt inlägg, och att det blivit för många sådana på sista tiden med all omslagsdebatt. Själv resonerar jag som så att jag ändå kommer att skriva om böckerna när jag läser dem. Men vad säger ni, för mycket yta på sista tiden?

Småintressant radioinslag om förhållandet mellan bokförlagen och bokbloggarna

Kulturradion Biblioteket - ett yberpretto litteraturprogram i P1 - körde i måndags ett inslag om bokbloggar som maktfaktor. Programmet (som mest är ett långt reklaminslag för Bokhora) är ganska kort och föga djupgående, men innehåller ett par intressanta inslag. Särskilt intressant är diskussionen om bokbloggarnas oberoende som tydligen är en viktig fråga både för bloggare och förlag. Programmet finns att höra här och inslaget börjar ca 19 minuter in.

I reportaget omnämns bokbloggar som en "maktfaktor" bakom försäljning och marknadsföring. Man kan ju fundera på vilka bloggar det skulle gälla. Finns det någon blogg, förutom Bokhora, som har tillräckligt med inflytande att märkbart påverka försäljningen av en titel? Jag tror knappast det.

Jag läste: Mohsin Hamid - Den ofrivillige fundamentalisten

Den unge pakistaniern Changez får ett stipendium vid Princeton i USA. Han studerar hårt och får sedermera ett toppjobb vid en värderingsfirma i New York – en stad som påminner Changez om hemma – Lahore – och han lär sig snabbt älska den. Livet leker, både karriärmässigt och privat. Han trivs faktiskt så bra att han sakta börjar tillåta sig själv att assimileras och anta en identitet som "amerikan." Sedan kraschar två flygplan in i World trade center och allt förändras.

11 September är ett viktigt datum i den moderna historien, och jag tror kanske att det kan få ännu större signifikans i framtida historieböcker om USA fortsätter sitt envisa race mot sin egen undergång. Den ofrivillige fundamentalisten skildrar de attitydförändringar som uppstod i kölvattnet av 9/11, och hur rädslan, främlingsfientligheten och landets hämndbehovet vänder USA:s egna emot dem. Genom sin egen arrogans skapar man de fiender - verkliga och inbillade - som man fruktar. Efter 9/11 står Changez New York inte att känna igen. Han får finna sig i rasistiska skällsord, diskriminerande behandling och han oroas av att USA invaderat grannlandet Afghanistan vilket får konsekvenser för hans familj i Pakistan. Under julen reser han till Pakistan, men väl där känner han inte riktigt igen sig. Så slås han av en insikt:

"Det var jag som förändrats, jag såg mig omkring med en främlings ögon, och då inte vilken främling som helst, utan just den där typen av förmäten och känslokall amerikan som retade gallfeber på mig när jag stötte på honom i de klassrum och på de arbetsplatser som tillhörde ert lands elit."

Tanken på att ha förvandlats till en person han inte tycker om leder Changez till en djup identitetskris där han slits två jag. Den "nye" amerikanske Changez som tjänar mycket pengar och den "Pakistanske" Changez som värnar om familj och fosterland. Jag kan föreställa mig att det här är en kris som drabbat åtskilliga sedan 11 september, och Mohsin Hamid skildrar den på ett förträffligt sätt.

Ytterligare en komplicerade faktor är Changez amerikanska "flickvän", Erika, som efter 11 september dras in i en malström och sjunker allt djupare in i sig själv. Jag har grubblat lite på Erikas funktion i boken och lekt lite med tanken att hon – eller möjligen hennes avlidna pojkvän Chris – är en allegori för USA:s förvandlig, eller liknande, men jag vet inte. Vad jag däremot vet är att bra böcker leder till reflektion av den här typen.

Vad gäller Hamids prosa så är den enkel men träffsäker. Själva berättandet sker i första person, och greppet att låta Changez berätta sin historia för en vilt främmande människa på ett Café i Lahore fungerar utmärkt. Min enda invändning är egentligen att boken är allt för kort. Jag vill ha mer!

Som ni märker tycker jag mycket om Den ofrivillige fundamentalisten. Det är en bok som tål att reflekteras kring och som på en och samma gång förklarar och ställer frågor om världen vi lever i.

Briljanta britter: The Last Shadow Puppets

The Last Shadow Puppets är en duo bestående av Alex Turner från Arctic Monkeys och Miles Kane som tillsammans med Owen Pallett (Final Fantasy) och James Ford (Simian Mobile Disco) skapat en riktig höjdarplatta i The Age of the Understatement. Turner har på många sätt vänt Arctic Monkeys ryggen på den här skivan, även om hans karaktäristiska röst känns igen. Tempot är lugnare, och framför allt så har texterna förändrats. Bäst blir det när Turner och Kane sjunger tillsammans över Palletts fantastiska stråkarangemang (den här gången har han tagit hjälp av London Metropolitan Orchestra!)

Videon nedan är ett liveframförande av titelspåret The Age of the Understatement.

Till dig som vill starta en blogg men inte har någonting att blogga om

Om du, mot all förmodan, är sugen på att starta en blogg men känner att du inte har någonting att blogga om så har jag ett uppslag. Igår när jag satt och dumsurfade ramlade jag in på Katastrofala Omslag - Herr dryck samlar maniskt på vinylskivor med fula omslag. Här är några av de fulaste exemplaren." En ganska rolig ide tycker jag, som med framgång skulle kunna appliceras på bokomslag! Jag kan till och med bidra med det första omslaget: Månpockets överjordiskt fula omslag till jPod. Det är bara att sätta igång!

Vasst omslag

Surfarde runt lite på Pengiun och trillade över det här toklyckade omslaget till William Langewiesches The Atomic Bazaar. Pengiun är rätt bra på det där med omslag alltså! Själva boken handlar om kärnvapen och det faktum att de är lättillgängligare idag än någonsin förut. Kanske vore nått?

Google lär inte göra översättarna arbetslösa ännu på ett tag

Google har nyligen lanserat en översättningstjänst som ska kunna översätta en hemsida till ett språk du förstår. Jag provade att översätta den här bloggen och resultatet kan ni se nedan. Det är inte perfekt, men jag är ändå imponerad. Den sista meningen är faktiskt så gott som felfri. Men man kan inte låta bli att undra var allt det här bär hän? Är dagens översättare ett hotat släkte?

Originaltext:
Jag har extremt mycket att göra just nu, och tiden räcker inte till. Det är så att man önskar att dygnet hade några timmar till. Plugget är inne i slutspurten inför sommaren och det är mycket som ska hinnas med samtidigt som jag nästan jobbar deltid för att kunna betala mina räkningar. Arbetsbördan går ut över allt annat, bland annat den här bloggen vilket är mycket trist. Den har blivit ett litet hobbyprojekt och jag tycker om att skriva, få era kommentarer och se antalet läsare och RSS-prenumeranter växa

Googles översättning till engelska:
I have extremely great deal to do right now, and the time is not enough. It is enough to make wishes that day had a few hours. Plugget are in the final for the summer and there is much that will keep them from the same time that I almost working part time to pay my bills. The workload is above all else, including this blog, which is very sad. It has become a little pet project and I love to write, get your comments and see the number of readers and RSS subscribers grow.

Här kan du prova att översätta valfri text eller hemsida.

Tidsnöd och sommarläsning

Jag har extremt mycket att göra just nu, och tiden räcker inte till. Det är så att man önskar att dygnet hade några timmar till. Plugget är inne i slutspurten inför sommaren och det är mycket som ska hinnas med samtidigt som jag nästan jobbar deltid för att kunna betala mina räkningar. Arbetsbördan går ut över allt annat, bland annat den här bloggen vilket är mycket trist. Den har blivit ett litet hobbyprojekt och jag tycker om att skriva, få era kommentarer och se antalet läsare och RSS-prenumeranter växa.

Samtidigt har jag börjat fundera över vilka böcker jag ska ta mig an i sommar. (Tanken på att sätta sig i solstolen och bara njuta efter den ena goda boken efter den andra är himmelsk just nu, minst sagt!) Antalet böcker i min virtuella kundvagn växer, men jag försöker besinna mig av ekonomiska skäl. Det blir många pocketböcker, som vanligt. Jag har också beslutat att jag måste ta upp mitt icke-skönlitterära läsande igen. Sedan jag började blogga har mitt läsande av historia och samhälle/politik minskat dramatiskt. En bok jag definitivt ska läsa i sommar är Lawrence Wright:s Al-Qaida och vägen till 11 september som kommer ut på pocket nu i maj. Jag måste också läsa Joseph Stiglitz - en mina personliga hjältar - vars senast bok Making globalization work finns utgiven i pocket av Penguin Books. Det är mycket som ska hinnas med i sommar också tydligen!

Vad ska du läsa i sommar? Kom gärna med tips.

Fint omslag att lära av

Lloyd Jones Mister Pip kom nyligen ut i svensk översättning, men efter en sval recension i DN falnade mitt intresse. För några dagar sedan var jag i bokaffären och stod och spanade bland de engelska pocketböckerna när framsidan på bilden här till vänster fångade mitt intresse. Det är inte ofta min blick fastnar i bokhyllorna så som det gjorde på det vackra omslaget till den engelska utgåvan av Mister Pip. Det får WWD:s mörka tråkiga omslag att likna något katten släpat in. Nu är jag helt plötsligt sugen på att läsa Mister Pip och det är mycket tack vare omslaget! Vilken effekt ett snyggt omslag kan ha... men det vet väl knappast de svenska förlagen något om? *pik*

Uppdatering: Anonym påpekade i kommentarerna att "Om omslag är riktade till 40+ damer så var det det här..." och det ligger kanske något i det. Ändå tycker jag mycket om det. Är det ett fint "damomslag" vi har att göra med? Om alla ändå vore så här bra...

Nytt från NoK

Natur & Kultur fortsätter att skicka mig intressanta pocketböcker. Den här gången har turen kommit till Mohsin Hamid:s Bookerprisnominerade roman Den ofrivillige fundamentalisten som jag är mycket nyfiken på.

"Den unge pakistaniern Changez kom till USA som en mönsterimmigrant: elituniversitet, prestigejobb på Manhattan, en älskad flickvän och eleganta vänner. Men efter den 11 september förändras allt och Changez märker att det finns starkare band än pengar, makt och kanske till och med kärlek."

Kan det vara så att jag underskattat NoK:s pocketböcker? Det verkar faktiskt inte bättre. Först Pessl, sedan denna och i efter sommaren släpps Gary Shteyngart:s Absurdistan! Jag skyller på deras hemsida, den kunde faktiskt varit mer överskådlig.

Hamid har även skrivit Nattsvärmare som fortfarande finns att få tag på svensk pocket.

Some things cost more than you realise

MTV (som i det närmaste slår knut på sig själva för att framstå som socialt ansvarstagande när man i själva verket sprider fler tveksamma värderingar än hela film- och spelindustrin sammantaget) kör tydligen en EXIT campaign (End Exploitation and Trafficking) i staterna. Som ett led i detta har man tillsammans med Radiohead producerat en video åt All I Need - ett av mina favoritspår från In Rainbows som kom förra året. I videon får vi följa en vanlig dag i en västerlänsk pojkes liv parallellt med en dag för en asiastisk pojke i en låglönefabrik. Klart sevärd trots dåligt ljud.

Jag läste: Marisha Pessl - Fördjupade studier i katastroffysik

Fördjupade studier i katastroffysik är en bok som splittrat västvärldens kritikerkår. På ena kanten finns de som hyllar Pessl som en förnyare, en "skönlitterär sensation" (SvD) och som utnämde boken till en av årets bästa böcker 2006 (NY Times). På andra kanten finns de, likt Sydsvenskan recenent, som kallar boken en "glamourroman" och inte begriper vad den stora hypen handlar om. Jag befinner mig någonstans mitt emellan, men lutar åt att sälla mig till kritikerna om jag tvingats välja.

Vem är då denne Pessl? Att dömma av hennes bakgrund är det lätt att tro att det är jantelagen som för kritikernas talan. Pessl är nämligen ung, rik, före detta fortomodell och numera framgångsrik författare! Fördjupade studier i katastroffysik är hennes debutroman.

Fördjupade studier i katastroffysik handlar om en tjej som heter Blue. Blue är uppväxt tillsammans med sin far - en idealistisk collegeproffessor som reser land och rike runt tillsammans med sin dotter. Inför Blues sista skolår beslutar sig fadern helt abrupt att stanna på en ort och låta Blue gå sitt sista skolår på ansedda St. Gallway. På St. Gallway dras Blue in i en grupp som i hemlighet umgås med skolans filmlärare Hannah Schneider. När Hannah plötsligt dör (vilket hon gör på första sidan) uppdagas en omfattande konspiration som skakar om Blues värld.

Det finns rätt mycket att säga om Fördjupade studier i katastroffysik. Först och främst: enligt Pessl själv var hennes "ursprungliga tanke ... att skriva en genuin tonårsroman" och hon blev "väldigt förvånad när jag insåg att det bara var vuxna som läste boken. Jag siktade verkligen på tonåringarna, men de ignorerade den." (Intervju i SvD) Det går inte att sticka under stol med att det här känns som en ungdomsroman. Det är ett mordmyserium i klassisk amerikansk high school-miljö: komplett med baler, skolavslutning, kärleksdrama och avundjuka. NY Times liknar den lite skämtsamt vid "The O.C.", vilket faktiskt känns träffande emellanåt.

Men hur man än vänder och vrider på det så är Fördjupade studier i katastroffysik mer än så. Kanske det är Pessls berättartekniska grepp, och hennes egenheter som författare, som gör boken till något mer än ungdomsbok. Det gäller inte minst referenserna (Se Pessl, 2006) som känns välbekanta för oss "akademiker". Boken är nämligen en orgie i citat och referenser till kända, okända och påhittade författare, böcker och filmer. Tyvärr upplevde jag att dessa egenheter, som till en början kändes uppfriskande och charmiga, snabbt blev tröttsamma. Framför allt gäller det de eviga referenserna, de många paranteserna, och hennes irriterande ovana att ibland utelämna ord. Och Blues pappa, som Blue knappt kan tänkta en tanke eller uttala en mening utan att referera till. Ytterligare en svaghet är att det tar cirka 300 sidor (!) innan boken kommer igång på allvar. Man får dock lön för mödan när man väl kommit så långt. Den sista tredjedelen är både spännande och genomtänkt (om man bortser från det sista kapitlet som är lite smetigt).

Jag har lite svårt att komma med ett samlat omdöme. Jag trodde att det här var en bok man antingen älskade eller hatade, men jag hade fel. Den är bra, men det är långt ifrån en "skönlitterär sensation", så kanske man kan säga.