En klimatförändring värd att vänta på!

Under hela 2007 tycker jag ha mig ha läst om olika personer som spått deckargenrens död. Ytterligare en vink om detta fick jag strax innan jul då DN intervjuade bokhandlare som förutspådde att den här julen var det minsann facklitteraturens år. Så icke. En snabbtitt över Svensk bokhandels försäljningsstatistik för December 2007 avslöjar att allt är som vanligt; dvs. Stieg Larsson sålde bäst, näst bäst och tredje bäst. Först på 11:e plats hittar vi den bäst säljande fackboken Min väg, mina val av Göran Persson. Naomi Kleins Chockdoktrinen återfinns på 34:e plats. Jag tror att många bokhandlare räknat med att sälja många böcker om klimatförändringar denna jul - därav den optimistiska prognosen för facklitteratur - men så verkar inte ha skett.

Ibland kan jag inte låta bli att fundera kring varför folk läser deckare. Jag finner dem tråkiga, fåniga, ofta är de dåligt skrivna och framför allt så är de fruktansvärt förutsägbara. Kanske är det svårt att förutsäga vem mördaren är, men det finns alltid en mördare, eller hur? Men kanske är det så att denna förutsägbarhet är en avgörande anledning till att folk läser deckare. Daniel Sandström, Sydsvenskans kulturchef, verkar i alla fall tro det:

"Suget i berättelsen som deckarstrukturen utlovar är väldigt tacksam. Men sen är det väl också så att vi är rationella och ekonomiska människor idag. Vi vill inte läsa något om vi inte vet vad det är och inte får ut något av. Det vet du ju när du får en deckare att ja, jag kommer i alla fall i mål, jag kommer att veta hur det slutar."

Intressant tankegång, eller hur? Men, det faktum att folk tilltalas av deckare förklarar ju egentligen inte varför många inte verkar tilltalas av romaner och facklitteratur, gör det det? Natik Awayez, konstnärlig ledare på Inkonst, tror att det minskade intresset för romaner är "ett uttryck för att litteraturen står i behov av en utveckling, precis som teatern. Det måste hända något nytt med berättarformen." Det här finner jag lite märkligt, exakt vad är det som ska hända? Coupland experimenterar med berättarformer i så gott som varje bok och han säljer inte bättre i Sverige för det. Personligen tycker jag att det finns en rik mångfald av berättarformer; från Couplands bloggform till Joseph O'Connor som tar alla möjliga berättartekniska grepp, från visor till fiktiva tidningsartiklar, till hjälp.

Men även om deckarna sålde bäst den här julen också och få - om ens några - tecken på deckarna vikande populäritet står att finna i den officiella statistiken så finns det dem som tror på romanens revansch. Expressen "kulturchef" Per Svensson:

"Många säger nu att skördetiden är över för deckarna. Det är intressant för samtidigt som det möjligtvis är på det sättet, att deras kommersiella bas smälter som Antarktisisen, så har deras anspråk växt. Det är ju först de senaste åren som populärförfattarna gör anspråk på att vara lika viktiga eller till och med viktigare än de andra författarna. ... Och då kommer de att stå där på sitt krympande isflak och ropa att det är de som är litteraturen."

Nu har jag föga förtroende för en person som kallar sig för kulturchef för Sveriges främsta blaska, men jag blir i alla fall lite glad av att läsa att det fortfarande finns folk som tror att romanen kan göra comeback bland massorna. Trots allt. DET, kära läsare, är en klimatförändring som inte kan komma fort nog!

Citaten är hämtade från den här artikeln.