Pre-tenta stiltje

"The cravings inside of me is to be clutched at by some dead girl. To put my ear to her chest and hearing nothing. Even getting munched on by zombies beats the idea that I'm only flesh and blood, skin and bone. Demon or angel or evil sprit. Im just need something to show itself. Ghoulie or ghosty or long-legged beastie, I just want my hand held."

Ur Survior.

Jakten på den heliga gralen

Min mamma (som för övrigt inte läser den här bloggen) är mycket trädgårdsintresserad. Under årens lopp har hon dragit in både mig och min bror i diverse trädgårdsprojekt, men inget har varit så frustrerande som det här. Hon har, för länge sedan, bett mig leta reda på en bok; Ulla Molins Leva med trädgård, som tydligen bara tryckts i en upplaga och som blivit något av en helig gral för trädgårdsintresserade. Jag har frågat på mängder av antikvariat och jag frekventerar Bokbörsen och Antikvariat.net ofta, utan resultat. Jag skulle hemskt gärna vilja hitta den till jul (jag försökte, och misslyckades, förra julen), men det verkar omöjligt. Vad gör man?

Skyhög vill-ha-faktor

"I detta praktverk har vi samlat rockymaterial från starten 1998 och tio år framåt. Det har blivit 1764 strippar, 410 seriesidor och ett flertal illustrationer. För första gången någonsin publiceras allt detta i färg. "

Under förutsättning att albumet innehåller samtliga Rocky-strippar från 98-08 är detta ett måste-ha-album för mig. 340 riksdaler från man punga ut med (om man köper på internätet). Album 1-5 får jag väl kränga på Tradera eller nått...

Man Booker 2008

Årets vinnare av Booker-priset är Aravind Adigas debutroman The white tiger. Normalt hade jag kanske inte brytt mig tillräckligt för att blogga om det - det skönlitterära pris som intresserar mig mest är Pulitzerpriset (sug på den Horace) - men The white tiger har jag, i olika sammanhang, sprungit på tidigare och faktiskt funderat på att läsa. Att den nu tilldelats Bookerpriset gör knappast min nyfikenhet mindre! Någon som läst, eller tänker läsa?


Born in a village in heartland India, the son of a rickshaw puller, Balram is taken out of school by his family and put to work in a teashop. As he crushes coals and wipes tables, he nurses a dream of escape - of breaking away from the banks of Mother Ganga, into whose depths have seeped the remains of a hundred generations.

The White Tiger is a tale of two Indias. Balram’s journey from darkness of village life to the light of entrepreneurial success is utterly amoral, brilliantly irreverent, deeply endearing and altogether unforgettable.

Omslagsporr

Fick den här idag. Mycket stiligt omslag. Det är så att man får lust att köpa samtliga Palahniuk-utgåvor från Anchor House med en gång.

Det obligatoriska och halvhjärtade inlägget om Nobelpriset i litteratur 2008

Jaha, då var det dags för Nobelpris igen. Jag är ingen större läsare av dessa vinnare, så mitt intresse är ganska svalt, men det kan ju alltid vara kul att spekulera lite. Enligt Svensk bokhandel lyckades Expressen tidigare idag utnämna Paulo Coelho - författaren bloggarna älskar att hata - till årets vinnare! Bevare mig väl! Men nej, Coelho vinner inget Nobelpris, och det lär inga Amerikaner göra heller, i alla fall inte om man får tolka Horace Engdahl, som för en tid sedan dissade hela den amerikanska litteraturen.

Vem tror du vinner årets Nobelpris?

Uppdatering: Och vinnaren är:


Jean-Marie Gustave Le Clézio

Någon som läst?

Jag hade inte tänkt blogga mer om det här spektaklet (det finns knappast någon anledning att göra det när de traditionella medierna tävlar i att skriva mest på kortast tid.) Jag lämnar "diskussionen" kring årets Nobelpris med två rubriker som jag tycker sammanfattar vad Nobelpriset i Litteratur handlar om:

"Förläggaren överlycklig"

"Ville vara svår"

Om ni mot förmodan skulle vara intresserade av att läsa artiklarna återfinns de här och här

Jag läste: Denis Johnson - Tree of smoke

Denis Johnsons Tree of smoke är en komplex tegelsten som hängt med mig sedan slutet av sommaren. Ibland kan det vara en lättnad att vända sista bladet i en riktig tjockis, men inte den här gången. Jag önskar den inte ville ta slut.

Att beskriva Tree of smoke är inte helt enkelt. Den spänner över tjugo år (1963-1983), två världsdelar och innehåller en mängd karakärer. Merparten av boken utspelar sig dock under Vietnamnkriget i slutet på 60- och början av 70-talet. ”Huvudperson” är Skip Sands, en CIA-agent som skickas till Vietnam på oklart uppdrag. Där möter Skip upp med sin farbror, ”The colonel, en mytomspunnen krigsveteran som också jobbar för CIA. ”The colonel”, både geni- och galenförklarad, drar in Skip i en hemlig operation där han avser att pröva en del kontroversiella teorier som skaffat honom många fiender bland sina egna. I korthet kan man säga som så att farbrodern är kritisk till att underrättelser tas fram och används på toppnivå för att rättfärdiga politiska beslut (detta för osökt tankarna till händelserna som ledde fram till USA:s invasion av Irak), vilket han avser att bevisa genom att utnyttja det.

När jag läser vad jag skrivit framstår Tree of smoke som en traditionell thriller av något slag, men det är långt från sanningen. Hela händelseföroppet omges liksom av tjock dimma där de inblande inte kan se handen framför sig. Skip blir sittandes i en kolonialvilla långt ifrån stridigheterna och slår ihjäl tiden med att umgås med en lokala prästen och översätta texter från franska.

I en passage slår det Skip att han kom till Vietnam för att se det abstrakta kontretiseras, men att det motsatta skedde. Samma känsla, att kriget och allt som omger det, inte är riktigt verkligt, delas av James, en 17-årig grabb från sydstaterna som med hjälp av falska papper tar värvning och skeppas iväg till Vietnamn. En stor del av boken kretsar kring James och hans broder Bill. Förhållandet mellan Skip och James är karakäristiskt för hela boken: under 600 sidor möts de en ända gång, och då under omständigheter som inte tillåter att de växlar några ord innan de skiljs åt. Det som ”binder ihop” Skip, James och hela boken är alltså inte själva handlingen så mycket som upplevelsen: Vietnamkrigets förvirrade vansinne. Om detta var känslan Jonson ville förmedla, så har han lyckats på ett mycket bra sätt. Man kastas mellan personer och platser (Skip, James och Bill är bara tre av ett flertal personer man får stifta bekantskap med) och det är inte alltid helt lätt att hänga med i svängarna, inte ens för karaktärerna själva. Det händer allt och ingenting – på en gång.

Samtidigt som detta är en av bokens storheter måste jag erkänna att det stundtals blir lite frustrerande. Jag upplevde också att det var svårt att komma in i boken på grund av det myller av personer man introduceras för.

Nu har jag skrivit mycket men fått lite sagt känner jag. Tree of smoke låter, som jag antydde i början, sig inte riktigt förklaras. Det är på alla sätt en stor roman, och är en mycket givande läsupplevelse – förutsatt att man gillar tjocka, lite snåriga böcker.

Din stund är kommen, Chuck!

Det är nästan lite pinsamt att erkänna det, men jag har faktiskt inte lyckats ta mig samman att läsa någon av Chuck Palahniuks böcker ännu. Jag hade länge intrycket att Palahniuk var en sådan där jobbig ”inne-författare”, strax under mainstreamradarn, som alla bara måste läsa. Därför blev det naturligtvis så att jag aldrig läste honom. Men nu börjar jag tro att jag haft fel. Detta måste utredas.

Saken är den att jag inte kan bestämma mig i vilken ände jag ska börja, därför behöver jag ett gott råd från er som läst av Palahniuks alster. Vilken ska jag börja med? Fight Club känns ju inte så kul, men kanske borde man läsa Choke innan den går upp på bio och blir förstörd? Annars finns ju Rant i en billig pocketutgåva? Eller varför inte Survivor, den ska enligt många vara hans bästa? Fast Invisible monsters och Lullaby verkar också intressanta?

Ett gott råd, tack!

Uppdatering: Okej, det blir nog Survivor, som jag tänkt från början. Köper kanske Rant samtidigt eftersom den ska vara mycket bra, men kanske inte som introduktion till herr P:s författarskap.