Jag läste: Ray Bradbury - Invasion på Mars

Efter att ha läst och imponerats av novellsamlingen Den illustrerade mannen (läs min recension här) har Ray Bradbury gått och blivit en personlig favorit. Bradbury har mycket kritisk att säga om männskligheten och den västerländska civilisationen, och i hans böcker tar han tillfället i akt att uttrycka detta. Inte sällan utspelar sig hans noveller i framtiden eller i rymden, vilket placerat honom i Sci-fi-genren, men låt er inte luras: sci-fi är inte hans huvudsakliga intresse, det är bara ett kärl i vilket hans ilska och oro över världen ryms. Att vissa av hans böcker och noveller är mer än 50 år gamla gör dem inte mindre aktuella.

Invasion på Mars utspelar sig kring milleniumskiftet. Jorden står på randen till atomkrig, det sista, och USA företar expeditioner till Mars för att undersöka möjligheterna att evakura dit. Mars befolkas emellertid av en egen ras som försöker förhindra expeditionerna, men i slutändan kan de inte stå emot och jordborna börjar anlända i sina rakter - bara för att bege sig hem igen när kriget börjar. Vid det här laget har mänskligheten inte bara förstört en, utan två planeter.

Boken berättas i novell-liknande kapitel. Till skillnad från Den illustrerade mannen finns det dock vissa trådar som binder samman de olika kapitelna, men många av dem kan lika gärna läsas fristående (kapitlet "Eldballongerna" finns faktiskt med i Den illustrerade mannen.) Många av kapitelna kan sägas ha olika teman, t.ex. avhandlas girighet, ensamhet, kolonialism, exploatering, och tillsammans målar de upp en allt annat än smickrande bild av vår civilisation. Bradbury är en mästare på att förmedla ett budskap och en sensmoral utan att moralisera med pekpinnar.

Tyvärr tyckte jag inte lika mycket om Invasion på Mars som Den illustrerade mannen, så vill ni börja någonstans rekommenderar jag den senare.