Pocketnytt: Haruki Murakami

Fågeln som vrider upp världen, vilken underbar titel! Haruki Murakami är tillbaka i svensk pocket med en historia som tydligen börjar med en katt. Han verkar gilla katter, den där Murakami. Jag hade blandade känslor om Kafka på stranden, och jag kan mycket väl tänka mig att läsa Fågeln som vrider upp världen för att få en bättre uppfattning om Murakamis författarskap.


Fågeln som vrider upp världen är en blandning av detektivhistoria, science fiction, dröm, saga och politisk självanalys. Romanens huvudperson Toru har sagt upp sig från sitt jobb och ägnar sig åt att lyssna på radio, på de anonyma sexsamtal han får på telefon och på den konstiga fågel som sitter utanför hans fönster och låter som om den var uppskruvad.

Nu är det slutsemestrat!

Nu får det vara slut på trädan! Semestern är över och det är hög tid att kicka igång bloggandet igen. Överlag tror jag att uppehållet gått bättre än förväntat. Besöksantalen under denna lilla ferie ser dock lagom roliga ut. Då är det desto roligare att rapportera om att antalet RSS-läsare slagit nytt rekord. Hela 47 stycken är ni därute som prenumererar på Pocketpocketpocket via RSS! Inte så illa pinkat.

Det är lite ovant att skriva märker jag... det får vi råda bot på!

Annars har sommaren avlöpt som planerat. En tur till Öland/Gotland har det blivit. Det var roligt att återse Visby (sist jag var där var jag bara barnet), men stället är ju sjukt exploaterat. Vilket turistmecka... Nästan lika exploaterat verkar Öland vara. Högre koncentrationer av svenska barnfamiljer med "Foppa-tofflor" tror jag inte finns på denna jord än på dessa stackars öar!

Vad gäller läsandet så har jag inte hunnit med alls så mycket som jag brukar om sommaren. Jag har mest jobbat. Men ännu finns det tid!

Välkomna tillbaka!

Ännu en norsk besvikelse

Norska författare (Jan Kjaerstad undantaget) och jag kommer inte överrens. Idag började jag på Per Pettersons hypade, prisade och omskrivna bok Ut och stjäla hästar, men jag har redan fått nog. Efter dryga 50 sidor har jag fått fler miljöbeskrivningar, pojknostalgi och romantiseringar av livet utanför staden än jag reder med. Det är sällsynt att jag överger en bok i ett så här tidigt stadium, men jag står inte ut! Jag anar en mörkare sida som förmodligen kommer att utvecklas längre fram, men det är otillräckligt för att hålla mitt intresse vid liv. Värst av allt är att all läslusta är som bortblåst. Hoppas den återfinner sig snart.

Semester

Att dömma av icke-kommentarerna på mina senaste inlägg, samt den relativt låga besöksfrekvensen drar jag slutsatsen att ni, kära läsare, tagit semester. Det är inte roligt leka ensam, så nu gör jag det samma. Förra året var vi i Paris - i år går turen till Öland och Gotland. Reskamrater blir A och Joshua Ferris Then we came to the end. Jag återkommer med mina tankar om den.

Vi hörs!

Seattlescenen

Jag har sedan länge slutat att titta på musikbyrån, men ibland straffar det sig. K-O (ett par jag och A samlar vuxenpoäng tillsammans med) tipsade om en dokumentär ovannämnda byrå gjort om Seattlescenen, som de senaste året blommat upp igen med band som Band of Horses, Grand Archives och Fleet Foxes. Det är härliga 30 minuter med ett gäng subbar i skägg som känns väldigt "down to earth." Klart sevärd.


Här kan du se dokumentären i några dagar till.

Nu till något annat. 2006 släppte Cold War Kids sitt debutalbum "Robbers & Cowards" - älskat av bloggarna, ratat av Pitchfork. Jag var och såg dem på Mejeriet här i Lund, och det var riktigt grymt. I september är det dags för uppföljaren, men redan nu kan vi njuta av en liten teaser som lovar gott:

Fördjupade studier i katastrofomslag del 2

Nu har jag inte tjatat om omslag på en hel månad, så nu kan jag bara inte hålla mig längre. Efter att njutit av Shteyngarts Den ryske debutantens handbok kollade jag upp när hans andra roman, Absurdistan, ges ut i pocket. Svaret på den frågan har jag glömt, för jag överumplades fullständigt av att den kritikerrosade romanen pryts med ett av de fulaste omslag jag någonsin har sett! Behold:


Vilket hjärnsläpp! Vad tänkte de på? Det ser ju ut som något en 3-åring knåpat ihop i Photoshop! Sydsvenskans recenent kallar det "en mindre skandal", vilket man minst sagt kan säga.

Om Natur och Kultur (de har verkligen inte kläm på det här med omslag!) vill sälja fler en tre exemplar av pocketutgåvan föreslår jag ett byte. Varför inte använda sig av omslaget till den Engelska utgåvan som är riktigt najs.


Även om NoK får ordning på det här tänker jag köpa en Engelsk utgåva. Shteyngart gör sig säkert ännu bättre på originalspråk.

Den som ändå kunde skriva en bokrecension som Lotta Olsson

Att recensera en bok är en svår konst. Det första dilemmat man - läs jag - ställs inför är hur mycket av bokens handling man bör avslöja. Samtidigt som det är nödvändigt att sätta in läsaren i boken vill man inte avslöja för mycket. Ett annat problem avser tonen man bör hålla. Jag vill undvika att vara för pretentiös, vilket jag upplever att många recensenter är - en onödig egocentrisk uppvisning som säkert skrämmer bort många potentiella läsare - men jag vill heller inte vara för ytlig. Sedan kan recensionens längd faktiskt vara knepig. Är den för kort hinner man inte säga något, men är den för lång är det ingen som orkar läsa den (vilket, att dömma av icke-kommentarerna på mina recensioner, är fallet här.)

En som uppenbarligen behärskar detta svåra hantverk är Lotta Olsson på DN. Hennes recension av Camilla Läckbergs "Sjöjungfrun" är ren njutning. Den är så vass, så elak, men samtidigt saklig. Den som ändå kunde skriva sådana recensioner! Tyvärr är det nog en förutsättning att man läser en riktigt dålig bok först - det är alltid roligare läsa något elakt än snällt - och vem har tid att göra det? Jag hinner inte ens med att läsa de bra böckerna.

(Detta är inlägg nr 200!)