Pocketnytt juli

Tanken är att det här ska bli ett återkommande inslag där jag varje månad väljer ut godbitarna ur månadens pocketnyheter. Månpockets nyheter innehåller, som de alltid gör, mycket för dem som gillar deckare och spänningsromaner. Kul för dem, tråkigt för oss andra! Desto roligare är att Månpocket fortsätter ge ut Paul Auster. Den här gången har turen kommit till ”Resor i skriptoriet”, som jag inte läst. Jämfört med ”Dårskaper i Brooklyn” (även den utgiven på Månpocket) ska ”Resor i skriptoriet” vara en återgång till Austers mer intellektuella sida. Att döma av kritikerkåren är det en bok som man gör bäst i att vara ”hängivet Austerfan” för att få ut maximalt nöje ur. ”Har du inte läst - och snudd på memorerat - hans tidigare böcker får du knappast ut mycket, men har du gjort det blir det ändå ofta mest ett Memoryparti”, skriver Dagens bok . En annan intressant nyhet är Per Johanssons ”Göteborg i Päls”. För er som aldrig hört talas om denne Johansson så kan jag informera om att han ”gillar damtennis och EMINEM”, drömmer om att bli ”chefredaktör för Elle”. Boken verkar nästan lika rolig Johansson:

”Per Johanssons debutroman är en egensinnig skildring av livet i de mindre glamorösa delarna av köket. Göteborg i päls hämtar inspiration från valda delar av litteraturen och restauranglivet, disken hopar sig och råttorna kalasar på resterna. Med skärpa och underskruv beskriver Per Johansson en ung man som står i en paus i livet, och försöker hitta någon mening i tillvaron och i köksrutinerna.”

Norstedt/Pans Juliutgivning omfattar, bland annat, två klassiker: Anne Franks Dagbok och Röde Orm (lite tråkigt), och en Augustvinnare. Augustvinnaren i fråga är Lena Einhorn som 2005 fick priset för ”Ninas Resa” I sin nya bok ”Vad hände på vägen till Damaskus?” hoppar Einhorn på ”Da Vinci-koden”-trenden och ger sig ut ”På spaning efter den verklige Jesus från Nasaret”. Rekommenderas för dig som gillar Jesus och historiska undersökningar, jag tror jag hoppar.

Wahlström och Widstrands ”nyheter” är inte mycket till nyheter. Hälften är nyutgåvor (behöver vi verkligen ytterligare en upplaga av Dostojevskijs Bröderna Karamazov?), och andra hälften tilltalar mig föga.

Posten kommer att uppdateras så fort Bonnier pocket lägger upp sina nyheter.

Rädda En bok för alla!

Den här posten hade känts mer meningsfull om den här bloggen haft några läsare. Men de kommer förhoppningsvis. Som ni säkert vet hotas En bok för alla - förlaget som sedan 1976 ger ut pocket-, barn- och ungdomsböcker till mycket låga priser för att alla ska kunna ta del av dem – av nedläggning. Detta eftersom regeringen vill dra in det årliga bidraget på 10,2 miljoner. Vill du även i framtiden kunna köpa böcker som Bulgakovs Mästaren och Margarita eller Beyalas Ännu talar träden, till förmånliga priser föreslår jag att du skriver på namninsamlingen mot beslutet. Det tänker jag göra.

Jag läser: ”The Road” – av Cormac McCarthy – Vinnare av Pulitzerpriset 2007

Jag har varit på visit hos mina föräldrar några dagar, och den första riktiga posten har därför dröjt. Men nu är det dags! Under måndagen, medan jag väntade på tåget, passade jag på att springa inom Akademibokhandeln. Jag tog med mig ett fynd därifrån, årets Pulitzerpris-vinnare i engelsk pocket. Pulitzerprisvinnarna i fiction-kategorin är ofta väldigt bra, och mycket läsvärda. Flera finns (eller har åtminstone funnits) utgivna i svensk pocket, bland annat två av mina personliga favoritböcker: Michael Chabons ”Kavalier och Clays fantastiska äventyr” samt J.K Tools ”Dumskallarnas sammansvärjning”. Årets vinnare är ”The Road” av Cormac McCarthy.

”The Road” utspelar sig i en post-apokalyptisk värld. Det har gått ett antal år sedan katastrofen och spåren efter vår civilisation är så gott som utplånade. Vad som har hänt framgår inte, men det ges vissa antydningar. Vi följer far och son på flykt söderut, undan kylan. De vandrar längs de stora vägarna – därav namnet –, ständigt vaksamma, hungriga och utmattade. Deras namn vet vi inte. Det finns inga tidsangivelser, inga namn på varken personer eller platser i boken. Sådan information är inte relevant i en döende och närmast avbefolkad värld. Längs vägen möter de en värld i spillror, där allt färgas grå-svart av askan, som skymmer solen och kväver allt liv, efter enorma bränder.

"In the morning they came up out of the ravine and took to the road again. He'd carved the boy a flute from a peice of roadside cane and he took it from his coat and gave it to him. The boy took it wordlessly. After a while he fell back and after a while the man could hear hm playing. A formless music for the age to come. Or perhaps the last music on the earth called up from out of the ashes of its ruin."

"The Road" är skriven i relativt korta stycken och är mycket vacker, nästan poetisk, men samtidigt skrämmande. Trots att den skildrar en monoton vardag av typen äta-vandra-sova, blir den aldrig tråkig, tvärtom. Det hänger en olycksbådande stämning över boken som gör den nästan omöjlig att lägga ifrån sig. ”The Road” skiljer sig markant från tidigare vinnare som brukar vara stora berättelser av rätt traditionell typ. Den ligger dock helt rätt i tiden, vilket helt säkert varit en av de avgörande faktorerna bakom vinsten. Trots det tycker jag att det är en värdig vinnare som förtjänar att läsas. Köp nu, eller vänta på den svenska utgåvan (om du vågar).

Som om att det verkligen behövdes ytterligare en blogg!

En ny blogg är född, den hundrade miljonte i ordningen. Håller som bäst på att snickra ihop sidan som jag vill ha dem. Tur man byggde hemsidor på gymnasiet!

Två ting: 1) Mitt tilltänkta namn 'Pockethyllan' är upptaget! Tydligen finns det ett företag som kränger pocketböcker på Åland som hann före. Måste tänka om. 2) Det finns minst en pocketblogg på svenska. Karin på Pocketbloggen bloggar sedan 2006 om pocketböcker. Så här i efterhand fattar jag inte hur jag kunde tro att jag var först iden att blogga om pocketböcker! Hur kunde jag vara så naiv? Även om jag inte var först så tror jag att min blogg kan tillföra något. Jag observerade till exempel att min och Pocketbloggens litterära smak skiljer sig avsevärt. Det är bra. Sedan har jag ett par intressanta grepp jag vill pröva. Frågan är bara hur många av mina briljanta idéer någon annan redan kläckt? Det återstår att se.