Den fantastiske Mr. Wes Anderson

Min husgud Wes Anderson är snart aktuell med The Fantastic Mr. Fox, som bygger på en bok av Roald Dahl. Så här ser de första bilderna ur filmen ut. Spännande!











Uppdatering: Rebecca tispar om att trailern nu ligger uppe! Se den här.

Torka

Jag har inget i bokhyllan som lockar mig just nu. Så är det ibland. Problemet brukar gå att lösa genom att beställa ett gäng färska titlar från lämplig hemsida, men just nu lider jag av torka. Jag kan knappt komma på tre titlar jag skulle vilja läsa! Jag misstänker att alla känner så här ibland, men det var länge sedan jag drabbades. Kanske blir det lättare när bokhyllorna kommer på plats. Böcker i ICA-kassar är inte så inspirerande. Tur att jag har en bra bok till den dryga tågresan upp till Stockholm i morgon i alla fall.

En kort statusrapport

Bloggen är eftersatt sommartid, som ni märker. Det har varit jobb, flytt och resor hit och dit. Knappt fem minuter har man haft över på två månader nu. Å andra sidan verkar ni läsare inte så pigga vid att sitta framför datorn så här års, så jag antar att det går på ett ut. Jag kommer igen, och det gör ni med, hoppas jag?

Jag har i alla fall lyckats läsa en del. Två böcker har jag läst ut som jag inte hunnit skriva en rad om. Olikt mig. Och allt eftersom tiden går undrar jag om jag kommer att bli färdig att skriva om dem. En borde jag definitivt skriva om i alla fall.

Boken jag tipsade om i förgående inlägg läser jag just nu. Den är hemskt trevligt. Vad läser ni?

Bra skit det här!

"Vi färdas allt för sakta. Jag önskar jag kunde forslas till en annan plats som när ett frö förs iväg under antilopens hovar utan att veta vart."

The Ruminant Band

Idag bär det av mot Blekinge, och därefter västerut mot Skåne för ett par dagar hos MaPa. Jag lämnar er med Fruit Bats, det grubblande bandet, vars nya skiva är riktigt bra.

Jag läste: Junot Diaz – The Brief Wonderous Life of Oscar Wao

The Brief Wonderous Life of Oscar Wao fick Pulitzer-priset 2008. I mina ögon är Pulitzerpriset det finaste litterära pris man kan få. Jag fick upp ögonen för det när jag läste Chabons Kavalier & Clay och tack vare det har jag upptäckt författare som Proulx, Eugenides och nu Diaz. Om man ska kritisera juryn för Pulitzerpriset för någonting så är det en viss förutsägbarhet. De senaste årens vinnare delar nämligen vissa karaktäristiska: ”Det handlar om episka berättelser som spänner över generationer och kontinenter; familjekrönikor fulla av fantastiska sammanträffanden och excentriska karaktärer” Källa. The Brief Wonderous Life of Oscar Wao är inget undantag. Boken följer en otursdrabbad (förhäxad – Fukù – enligt dem själva) dominikansk släkt över tre generationer. Oscar Wao, en överviktig nörd som älskar sci-fi och fantasy, är den yngste medlemmen i denna släkt, men boken handlar minst lika mycket om hans syster och deras mor. Det är dock Oscars livslånga utanförskap som präglar boken. ”You really want to know what being an X-man feels like? Just be a smart bookish boy of color in a contemporary U.S. ghetto.”

The Brief Wonderous Life of Oscar Wao är också en lektion i modern dominikansk historia. Precis som i Sydamerika präglades Dominikanska republiken under 1900-talet av korta perioder av turbulens och långa perioder av brutala diktaturer. I boken många och långa fotnötter redogör Diaz för Dominikanska republikens blodiga 1900-tal, och för aktörerna som stod i centrum. Värst av dem alla: Rafael Trujillo – diktator mellan 1930-61.

”In some ways living in Santa Domingo during the Trujillato was a lot like being in that famous Twilight Zone episode that Oscar loved so much, the one where the monstrous white kid with the godlike powers rules over a town that is completely isolated from the rest of the world, a town called Peaksville. The white kid is vicious and random and all the people in the ”community” live in straight terror of him, denouncing and betraying each other at the drop of a hat in order not to be the person he mains or, more ominousy, send to the corn. … Between 1930 (when the Failed Cattle Theif seized power) and 1961 (the year he got blazed) Santa Domingo was the Caribean’s very own Peaksville, with Trujillo playing the part of Anthony and the rest of us reprising the role of the Man Who Got Turned into Jack-in-the-box.”


Trots en bra historia är språket och sättet Diaz berättar på The Brief Wonderous Life of Oscar Waos största behållning. Bokens berättarröst tillhör en vän till Oscar. Han berättar med ett språk präglat av ghettoslang (i brist på ett bättre ord). Som i citatet ovan, Trujillo ”got blazed”, inte ”gunned down.” Det är ett språk som ofta gör sig dåligt i svensk översättning, så undvik den oavsett vad du har hört. Boken sprängfylld med sci-fi- och fantasy-referenser, som i citaten ovan. Tolkien används ofta (Trujillo liknas vid Sauron och hans underhuggare vid ringwraiths eller orcer), men också allt från Star Trek till Watchmen. Referenserna är dock inte knepigare än att en person som är någotsånär väl bevandrad i modern populärkultur uppfattar de flesta – tror jag. Tillsammans med en bländande humor, och en sällan skådad känsla för satir blir det väldigt roligt, och mycket läsvärt. Uttrycket ”att skratta åt eländet”, är vigt åt denna bok. Som i stycket där Diaz berättar om Trujillos vana att söka upp och ligga med landets unga skönheter, vilket är fruktansvärt, men det är så bra skrivet att man inte kan göra annat än att skratta. ”In this climate, hoarding your women was tantramount to treason; offenders who didn’t cough up the muchachas could easily find themselves enjoying the invigorating charm of an eight-shark bath.” Och så har vi ju den där meningen, som i min upplaga sträcker sig över tre sidor! Sådant förgyller läsupplevelsen ytterligare.

Bokens enda frustrationsmoment är också språkligt. Diaz låter en hel del ord och utryck stå skrivna på spanska – utan översättning. Egentligen är det väl rätt charmigt, men om man inte kan spanska blir det istället irriterande.

På många sätt antar jag att The Brief Wonderous Life of Oscar Wao är i det närmaste en perfekt bok. Därmed inte sagt att det är den bästa bok jag läst, för det är den långt ifrån. Den är rolig, smart, och rätt lärorik. I botten finns det dock en allvarlig ton, tre generationers livsvisdom och ett lands öde komprimerade på ett hundratal sidor.

Margaret Atwoods 'The Year of the Flood'

Nu är den snart här, The Year of the Flood - Margaret Atwoods tredje dystopi. Boken kretsar kring samma katastrof som i Oryx and Crake och följer den religösa gruppen "God's Gardeners" som faktiskt nämns i Oryx and Crake. Läs mer om The Year of the Flood här.

Månpocket i rosa - vad betyder det egentligen?

Jag noterade precis att Månpocket har uppdaterat sin hemsida. Den går numera i en ful chockrosa färg, och jag kan inte låta bli att fundera på vad det kan betyda. Inom bokbranschen använder man gärna färger för att signalera vilken typ av bok det rör sig om, och man är mycket traditionell. En rosa bok betyder vanligen att man riktar sig till kvinnor, inte sällan med chic-lit, eller liknande smörja. Jag kan förstå om Månpocket vill rikta sig mot kvinnor, det är trots allt fler kvinnor än män som läser, men ibland får jag intrycket att Månpocket aktivt försöker skrämma bort manliga läsare? Är jag helt ute och cyklar nu?

Jag läste Haruki Murakami – Fågeln som vrider upp världen

Med en så vacker titel kan man inte misslyckas.

Kafka på stranden var min första kontakt med Murakami. Den hade sina kvalitéer, men på det hela taget kände jag att den inte levde upp till hypen. Trots det gav jag honom en andra chans, och det är jag glad att jag gjorde.

Det finns flera likheter mellan Fågeln som vrider upp världen och Kafka på stranden. De är skrivna med samma raka, okomplicerade prosa. De är en riktiga page-turners. I båda böckerna är gränsen mellan dröm och verklighet flytande och tränger in i varandra. I båda lämnas luckor utan givna svar.

Trots de uppenbara likheterna tycker jag mycket bättre som Fågeln som vrider upp världen. Framför allt så är den är mörkare, och har en bättre handling. Ett ungt japanskt par lever ett fridfullt liv, ända tills frun lämnar jag-berättaren Toru utan förvarning. Därefter går det knappt att sammanfatta mer. Katten försvinner. En okänd kvinna ringer och vill ha telefonsex. Ett medium uppkallad efter ön Kreta, och hennes syster Malta, uppenbarar sig. En ödetomt. En knepig flicka. En brunn. En miltärveteran från ett – i japan – kontroversiellt krig. En ond svåger. Allt detta är komponenter i en denna helt oförutsägbara historia. Det är otroligt vilken fantasi Murakami måste ha. Den, tillsammans med hans raka språk, är hans största tillgångar.

Det som fascinerar mig är Murakamis fascination för sambanden mellan dröm och verklighet. Vad är det som får honom att återvända till detta ämne i bok efter bok? För även om Murakami rör vid andra ämnen i Fågeln som vrider upp världen, så är boken huvudsakligen en utforskning av det ockulta. Som tur är är han en så pass skicklig författare att det inte reduceras till new age-flum. Det funkar tvärt om riktigt bra, och det är kanske denna förmåga att med ett rakt språk och en spännande handling utforska det ockulta som gett honom den kultstatus han åtnjuter idag.

Middlesex blir tv-serie på HBO?

I veckan läckte det uppgifter som gör gällande att HBO (Entourage, Sopranos, Six feet under med flera) håller på att utveckla en tv-serie av Jeffrey Eugenides utmärkta Pulitzer-pris-vinnande roman Middlesex. Serien är tänkt att följa "the life of Calliope Stephanides and the epic family history that may hold the answer to her complicated sexual identity." Som ni säkert vet är det många hinder som ska övervinnas innan potentiell tv-serie blir verklighet (merparten av alla projekt når aldrig tv-rutan). Själv är jag rätt skeptisk, men jag brukar ha fel. Vad tror ni?

På tal om Eugenides så blev jag lite nyfiken på om han skriver på något nytt. Middlesex är trots allt sju år gammal. Jag har sökt men inte hittat något relevant. Någon som sitter på bättre underrättelser än jag så får ni gärna dela med er!

Min pockethylla

På lördag ska vi flytta! Den här gången blir det ingen kundvagnsflytt utan släp och rejäla doningar. Jag har precis fotat lägenheten och ska börja packa så fort jag skrivit klart det här inlägget. Jag tänkte dock dela med mig av min hylla dit mina skönlitterära pocketar är förvisade. Kanske får de ny plats, eller nytt sällskap, efter helgen? Den ursprungliga tanken var att organisera böckerna efter kontrastfärger, men det bar inte hela vägen hem som ni ser. Systemet är himla opraktiskt måste jag erkänna.