Kanske världens roligaste tatuering!

Man kan ju inte låta bli att fundera på om "Reeding" är felstavat med vilje?

Jag läste: Pierre Boulle – Monkey Planet

Jag har aldrig tidigare funderat över att filmen ”Apornas Planet” från 1968 är baserad på en bok, men givetvis är det så. ”Apornas Planet” gjorde ett starkt intryck på mig första gången jag såg den och jag har sett den flera gånger sedan dess. Den har fått otaliga uppföljare, och ytterligare en film, en prequel, är planerad.

Jag nämner filmen för det har under läsningen av Monkey Planet varit omöjligt för mig att låta bli att jämföra filmen med boken i minsta detalj. Mycket är lika, men en del skiljer sig också åt. En besättning bestående av tre män och en apa landar efter en två år lång rymdfärd helt planenligt på en planet i ett annat solsystem. På planeten är aporna de civiliserade invånarna, och människan är ett djur som bor i skogen. Det är omvända världen där människorna är bytet i jakten, och djuret det utförs experiment på. Jag tänker att det möjligen var chockerande när boken kom 1963, men nu känns det mest som en reklam för PETA.

En intressant skillnad från filmen är att huvudkaraktären, Ulysse, är mindre hjälteaktig samtidigt som aporna framställs som mindre onda. Den gode Ulysse lider av lätt hybris och anser att det finns ett högre syfte med hans ankomst till Soror. Han kan inte låta bli att skrämma Nova – den kvinna han träffar precis som i filmen – med en ficklampa, jämför henne upprepade gånger med ett djur, och ligger sedan med henne. Jag vill minnas att Charlton Heston var mer ridderlig än så.

Monkey Planet är både i första och andra hand en äventyrsberättelse, och den som förväntar sig mer kommer att bli besviken. Förmodligen hade jag uppfattat boken på ett helt annat sätt om jag inte sett filmen, och så är det alltid, men jag tror att det här är en bok som förlorar mer på det än andra när man på förhand känner till det effektiva överraskningsmomentet i slutet (även om det skiljer sig en del åt.) Det ska dock sägas att trots allt så kände boken stundtals nästan lika spännande och omvälvande som första gången jag såg filmen, och det är väl ett gott betyg.

Of all the friends I've had, you're the first.

Futurama är tillbaka efter ett uppehåll på SJU ÅR. Ett sant TV-mirakel. Garanterat det roligaste och smartaste du kommer att se den här sommaren.

Jag läste: John Wyndham – The day of the Triffids

Bill Mansen vaknar upp på ett sjukhus i London och inser att något är fel. Runt omkring honom råder absolut tystnad och det hjälper inte hur mycket han trycker på larm-knappen för det kommer ingen. När han tagit mod till sig och tagit av bandagen han haft runt ögonen upptäcker han att alla blivit blinda. London är ett kaos av blinda människor som stapplar fram och civilisationens normer ger omedelbart efter. Bill lyckas rädda en ung kvinna, Josella, som också kan se, och som på grund av denna ovärderliga egenskap tagits tillfånga av en blind man. Tillsammans med andra seende gör de sig redo att lämna London för att försöka bygga upp ett nytt samhälle. Hur och vilken typ av samhälle som ska byggas upp råder det delade meningar om, och det hela försvåras av Triffiderna – biologiskt framtagna dödliga växter som visar sig ha både intelligens och ett riktigt ont öga till människor – som snabbt tar över vår plats som herre på täppan.

The day of the Triffids är lika delar undergångsskildring och äventyrsberättelse. Boken, som först publicerades 1951, bygger som alla andra undergångsskildringar på sin tids upplevda hot; kalla kriget, teknologisk och biologisk upprustning, och befolkningstillväxt. Som ett barn av 50-talet innehåller den också klassiska könsroller där Bill är den företagsamma hjälten och Josella den lite tafatta kvinnan som upprört genom att skriva en bok vars titel anspelar på sex. I en bok skriven idag hade det varit störande, men i det här sammanhanget kan man småle åt det.

Boken innehåller en del diskussioner som är rätt intressanta. En sådan fråga är hur de seende ska förhålla sig till de blinda. Ska man rädda sig själva, eller har man en skyldighet att hjälpa så många blinda man bara kan? Kan de blinda rent av vara till nytta, t.ex. genom att föda barn, och blir de i så fall andra klassens medborgare med andra rättigheter? Hur det nya samhället ska organiseras är en trätofråga bland de överlevande, och vi får möta olika varianter, däribland det religiösa, det militäriska, det isolerade, och det "pragmatiskt patriarkala".

Om man ska se lite klarsynt på det så väl The day of the Triffids inte världslitteratur, men det är en spännande och intressant bok som har fångat människors intresse i mer än ett halvt sekel, och det kommer den fortsätta att göra.

Det är för varmt för att blogga

Min "uppryckning" sammanföll med ett ihållande högtryck av guds nåde. Vem kan skriva eller tänka i det här vädret? Inte jag i alla fall. Och vem läser bloggar? Jag är för varm för att kolla statistiken, men inte många skulle jag tro. När vädret coolar ner sig lite återvänder jag med en recension av en eller flera böcker, lite nya fynd och annat. Försök att inte smälta bort så länge.