Dead shopping malls rise like mountains beyond mountains

Man ska inte tro på allt man läser (kanske inte något alls.) De svenska dagstidningarna har i veckan gett Arcade Fire:s nya skiva The Suburbs rätt mediokra betyg. Den uppfattningen delar jag inte alls. Det är en mycket, mycket bra platta, på många sätt bättre än Neon Bible, även om The Suburbs tar lite längre tid att komma in i. Topp fem 2010, lätt.

This world’s an colonoscopy, save your love for me

Buss lämpar sig som sagt bättre för musik än för läsning, och jag tänkte därför passa på att tipsa om plattorna som gett mig mest nöje under mitt busspendlande.


Suckers har gjort något som många andra misslyckats med i år, nämligen att följa upp hypen med en riktigt bra platta. Wild smile heter den, och den är rätt fantastisk. "This world’s an colonoscopy, save your love for me". Indeed.


Ariel Pink's Haunted Graffiti har helt gått mig förbi tidigare. Det här är deras fjärde platta, och den är ett under av indierock och knasigheter. Topp tre 2010, helt garanterat, och sommarens soundtrack.


The National har gått och blivit riktigt stora, det vet man när hör random folk i ens omgivning namedroppa dem. Men det är välförtjänt, och senaste plattan High Violett innehåller många guldkorn. Det här är ett av dem.

Om 27 minuter börjar fotbolls-VM på riktigt. Håll i er.

Ett vykort från Arcade Fire

Äntligen! "Suburbs" ryktas det att den heter.

Ni måste se den här! Så grymt.

Franska M83:s tungt 80-talsinfluerade platta Saturdays = youth från 2008 är rätt häftig. Jag gillar särskilt låten Kim & Jessie som enligt ledsångaren handlar om "two teenage girls having a drug experience." Någon har satt samman en inofficiell musikvideo till den här låten som bara måste ses. Autentiskt 80-talsfotografi, komplett med allt som gjorde 80-talet vad det var: grymma moves, helknäppa kläder, fula frisyrer, BMX, och Lori Loughlin från Huset fullt! Njutbart för både ögon och öron!

Ketchupeffekten

Efter ett tråkigt musikår har 2010 börjat strålande. Det har redan släppts flera bra plattor och flera band rasslar i kulisserna nya med singlar. Här är mina favoriter från januari.


Jag trodde aldrig att Vampire Weekend skulle kunna följa upp sin briljanta första platta, men ack så fel jag hade. Contra är helgjuten.


Danger Mouse fortsätter att slå sig samman med diverse musiker. Den här gången har turen kommit till James Mercer från The Shins.


Ännu en bra uppföljare. Ambling Alp är lite av årets låt - hittills.

De bästa plattorna 2009 - Repliken

Jag vaskar mina guldkorn i delvis skilda vatten och tror därför inte att jag behövt kämpa lika hårt och bittert som Mårten för att få ihop min lista över de bästa plattorna 2009:

5. Port O'Brien – Threadbare

Indie/folk med inspiration från säsongsarbete i Alaska – ett framgångsrecept om du frågar mig.

4. Skriet - Skriet

Svart men vackert. Synt, gitarr, golvpuka och Olle Ljungströmsk sång från den mörkaste och mest välisolerade av källarlokaler.

3. Bill Callahan – Sometimes I Wish We Were an Eagle

Callahan skalar av och plockar ner tempot. Lägger rösten nära, nära ditt öra. Betraktar naturen, ser livet.

2. Anna Järvinen - Man var bland molnen

Sveriges främsta kvinnliga artist för tillfället har följt upp sin debut med en ny minst lika bra folkpopskiva.

1. M. Ward - Hold Time

Ward plockar pusselbitar från den amerikanska musikhistorien och lyckas samtidigt med att skapa ett helt eget sound på den skiva som snurrat överlägset flest gånger i spelaren i år. Lyckade sidoprojekt i She & Him och Monsters of Folk.

Strax utanför listan:
Taken by Trees, Cats on Fire och Phoenix

De bästa plattorna 2009

Så var det dags för det årliga ”årets bästa plattor”-inlägget. De bästa plattorna 2007 och 2008 kan ni läsa om här och här. Föregående år har jag listat de tio bästa plattorna men i år får ni nöja er med fem. 2009 var ett nämligen ett dåligt musikår, jag bryr mig inte vem som säger något annat, för jag har inte kunnat hitta tio plattor som jag tycker varit tillräckligt bra eller viktiga för att platsa på den här listan. Det är knappt jag hittat fem..

För de stora indieakterna var 2009 ett mellanår som tillbringades i studion, på turné eller på sofflocket. Och hur man än vänder och vrider på det så lyckades de nya stjärnskotten inte riktigt fylla tomrummet. Here it goes:

05. Handsome Furs – Face control
Face control är med stor sannolikhet inte med på någon annan lista över 2009 års bästa plattor. Att den är med här säger någonting om: 1) musikåret 2009, 2) hur mycket jag tycker om Handsome furs.



04. Girls - Album
Jag var sent på Girls, så sent att jag ännu inte lyckats bilda mig en riktig uppfattning om albumet med det töntiga namnet ”Album.” För mig var Girls årets ”Glasvegas”, dvs ett band som blev hypade i svensk media (typ av Andres Lokko) innan jag gett dem en chans, vilket länge såg ut att betyda att de aldrig skulle få någon. Sedan hörde jag Hellhole Ratrace.



03. The Pains of Being Pure at Heart - The Pains of Being Pure at Heart
Shoegaze-rockarna från NY förtjänar definitivt en plats på den här listan. Men frågan är om de förtjänar en tredjeplats? Förmodligen inte, men nu orkar jag inte möblera om.



02. Yeah Yeah Yeahs – its Blitz!
YYY hoppade något oväntat på synthelektro-tåget. Bortsett från de två inledande discodängorna är its Blitz! en riktigt bra platta, och YYY kommer att fortsätta sitt segertåg så länge Karen O kan fortsätta att vara stenhård och sårbar på en och samma gång.



01. Mumford & Sons – Sigh no more
Årets hands down bästa platta utbrast jag när jag äntligen fått Mumford & Sons fullängdare i min hand (”i min hand” är naturligtvis metaforiskt talat, för vem förutom Ola köper fysiska skivor numera?). Sedan tog jag tillbaka det, men nu har jag ångrat mig igen. Sigh no more ÄR årets platta.



Precis utanför listan: Phoenix, Japandroids, Fruit Bats, och Edward Sharpe and the Magnetic Zeros.

Note to self: låt oss säga att Local Natives tillhör 2010.

Just nu har jag god lust att slänga det här inlägget i papperskorgen, men det tänker jag inte göra.

En tidig julklapp till er läsare: "Have another very indie christmas" (ladda ner årets julmixcd)

Här kommer en tidig julklapp från oss på pocketpocketpocket.

Idag är det den 14 december vilket innebär att det är tio dagar kvar till julafton. Från och med idag är det alltså fritt fram att leta fram julmusiken tycker jag. Julmusik är en inte en helt okontroversiell musikgenre. Många hatar julmusik, och upprörs när deras favoritartister klämmer ur sig en jullåt. Själv delade jag denna uppfattning i många år, och är det så konstigt när man bor i ett land som vevar samma kommersiella smörja år ut och år in? Men sen ett par år tillbaka har jag börjat se en viss charm i det hela. (Inte all julmusik, missförstå mig inte nu, majoriteten av den julmusik som säljs handlar inte om musik utan bara om att mjölka konsumenterna på pengar.) Att få till en bra jullåt är inte lätt. Det handlar om att skapa en bra balans mellan att få till den där julstämningen, och att göra det med lagom distans och humor. Ska man säkra och köra en cover på en traditionell jullåt, eller ska man våga sig på att göra något nytt? Att skriva en ny jullåt med ambitionen att fånga den där julkänslan måste vara något av det mest riskabla man kan göra som respekterad artist, och kanske är det därför så många väljer den andra vägen och skriver om julens mörka sidor; fylla, misshandel och ensamhet.

Förra året samlade jag ihop några av mina favoritjullåtar till mixcdn ”Have a very indie Christmas.” A gjorde ett superfint omslag. Jag försökte lägga ut den på bloggen, men misslyckades eftersom jag inte hade någonstans att ladda upp på. Det har jag i år! Därför presenterar jag min andra julmixcd ”Have another very indie christmas:”


01. Candy Cane Children (Merry Christmas From the White Stripes)
02. Christmas In Baghdad - Black Lips
03. Frosty the Snowman – Fiona Apple
04. White Christmas - The Flaming Lips
05. All I Want For Christmas - Yeah Yeah Yeahs
06. I Wish It Was Christmas Today - Julian Casablancas
07. There Are Much Worse Things To Believe In - Stephen Colbert & Elvis Costello
08. Winter Wonderland - Cocteau Twins
09. Christmas Don't Be Late - Rosie Thomas
10. Traveling Salesman’s Young Wife Home Alone On Christmas In Montpelier, VT
- Casiotone For the Painfully Alone
11. Run Away With Me - Jens Lekman
12. The Twelve Days Of Christmas - The Joseph and Mary Chain
13. Joy To The World - Sufjan Stevens
14. Reindeer (Bonus Track) - The Knife

Kort om skivan: Årets mix är mer lekfull och rockig än den förra. ”Inte lika bra”, tycker A. Själv tycker jag att den har en rätt bra balans mellan det rockiga (White Stripes, Black Lips, Yeah Yeah Yeahs), det juliga (Fiona Apple, Rosie Thomas, Sufjan Stevens) och det lekfulla (Stephen Colbert, The Joseph and Mary Chain, The Knife.)

HÄR kan du ladda ner ”Have another very indie christmas”

Skriv gärna en kommentar om du laddar ner den (det gör du väl?!) Filen kommer att ligga uppe under hela december.

Tack till A för det fina omslaget med ”Renkören.”

God jul!

We shouldn't have left you. Without a dope beat to step to

Det var ett tag sedan jag sprang på ett band som fick mig att tända på alla cylindrar. Sist var det väl Mumford & Sons. Idag fångade The War on Drugs mitt öra. The War on Drugs är ett rockband från Philadelphia som låter som ett lapptäcke av klassisk rockmusik, från Tom Petty till Bob Dylan. Det är mycket, mycket bra. Videon är rätt charmig den med!

Årets platta!

Jag har skrivit kort om Mumford & Sons tidigare. Nu finns deras fullängdare Sigh no more ute, och det är HANDS DOWN, årets bästa platta!

Uppdatering: Okej, jag erkänner, det kan ha varit så att jag överdrivit en smula i stundens hetta! En av årets bästa - hittills - är nog mer rättvist.

HARRY PATCH (IN MEMORY OF)

Jag jobbar hårt en period, och har varken tid att läsa eller blogga, men lyssna på musik på tåget hinner jag med. Ni har kanske läst om det i gammelmedia, men Radiohead har nyligen släppt en hyllninglåt till Harry Patch - den sista krigsveteranen från WW1, som nyligen dog 111 år gammal. Låten ska vara inspirerad av intervjuer med Patch, och är lika fin som politisk.



"i am the only one that got through
the others died where ever they fell
it was an ambush
they came up from all sides
give your leaders each a gun and then let them fight it out themselves
i've seen devils coming up from the ground
i've seen hell upon this earth
the next will be chemical but they will never learn"

The Ruminant Band

Idag bär det av mot Blekinge, och därefter västerut mot Skåne för ett par dagar hos MaPa. Jag lämnar er med Fruit Bats, det grubblande bandet, vars nya skiva är riktigt bra.

Två vårsånger och ett bevis på att musiken överlevde trots allt

Våren ligger i luften i och det har blivit dags för mitt första musikinlägg på pocket*3. Egentligen borde jag kanske försöka mig på en kortare beskrivning av vilken typ av musik man kan förvänta sig men jag låter tipsen tala tills vidare istället.

Anna Järvinen debuterade starkt för något år sedan med innerlig pop med drag av jazz och folk. Ord om att den nya skivan blir årets bästa svenska kan tyckas förhastat så här innan släppdatum och halvvägs in i mars, men det inger i alla fall stora förhoppningar. Musik som passar väldigt bra för svensk vår och sommar, Götgatan här tar avstamp i just våren. Nya singeln här.

Skansros är ett gäng göteborgare som lagt Smiths-coverbandet på hyllan, börjat med eget material och snart fullängdsdebuterar. Delvis förstås inkvoterade på låttiteln Vårsol men det finns också en del av mig som tycker det här är bra.


Jag fick upp ögonen på M Ward via She & Him och deras Volume One som var på många årsbästa-listor 2008. Nu låter Him ganska annorlunda på egen hand men båda skivorna är bra. Svårt att kategorisera (pop-folk-rock?) - kanske är det just här en del av styrkan ligger. Ward har en egen liten värld där han plockar in influenser och lån som han sätter sin egen touch på, här t.ex. finfin cover av Buddy Hollys Rave On - 50 år efter the day the music died.

It's aliiivvveee...

...bloggen då alltså, men det är knappt. Är inne i en sjukt hektisk pluggperiod och då blir det inte mycket tid över till vare sig bloggande eller läsande. Dessutom gjorde jag mitt sista pass på jobbet idag. Finanskrisen drabbar flyget hårt må ni tro, det är nedskärningar till höger och vänster. I vilket fall, det var länge sen jag kom med musiktips, så det tänkte jag åtgärda.


Först ut, The Local Natives ett osignat band från Californien. Stor potential känns det som. Budgetvideon är inspelad i en övergiven byggnad i NY och framkallar samma härliga råa känsla som Arcade Fires hisspelning.


Surf City från Nya Zeeland spelar skitösig guitarrock. Pitchforks utlåtande är rätt roligt: "Needless to say, it's 2009, not 1981. But Surf City's backwards-looking NZ rock comes off not redundant but absolutely charming." 7,4.


Sist ut: Handsome Furs, som defintitvt kan sägas vara ett av mina favoritband. Deras andra platta Face Control har precis släppts, och det glädjer mig att de får fin kritik. De är de väl värda.

Trevlig helg!

Den gamla och den nya logiken inom musikindustrin

Jag hade tänkt skicka in detta om en kommentar till inlägget Rör inte vårt internet!, men det blev så långt att jag postar det som ett inlägg istället.

De etablerade artisterna är vana vid den gamla logiken. Ett fåtal stora drakar (Sony, Universal etc) styr, de skapar karriärer åt ett fåtal som blir hutlöst rika. I stort väljer drakarna vem vi ska lyssna på - genom att begränsa utbudet och ha täta band till media. Att slå sig fram på andra sätt i denna värld är nästan dömt att misslyckas. Blir en artist inte "upptäckt" av ett skivbolag kan man inte nå ut. In träder internet! Den nya logiken: artister kan själva bygga sina karriärer underifrån genom rykte, hype, bloggar, myspace etc. Att turnera ofta blir tvunget. Artisten är inte längre en ouppnåbar gud, utan en hårt arbetande yrkesman, precis som vanliga dödliga. Musiken blir som ett reklamblad för artisten, som tjänar sina pengar - inte genom skivförsäljning - utan genom koncerter, mercandise, medverkan i film/tv/reklam/dataspel etc. Inte undra på att skivbolagen känner sig hotade. De kan inte längre styra vad vi lyssnar på, och skivorna säljer inte (vem vill köpa ett reklamblad?) De etablerade artisterna känner sig också hotade. De är vana vid att kunna släppa en platta vart annat år, tjäna bra pengar på det och kanske åka på en liten turne - om de är så pass bra live att de kan göra det...

IPRED och rättegången mot TPB är industrins desperata försök att återupprätta den gamla logiken. Det är dömt att misslyckas på sikt.

Vad innebär det här? 1) tiden då skivbolagen styrde våra lyssnarvanor är över, 2) varken artister eller skivbolag kommer att bli superrika på skivförsäljning som i fornstora dagar, 3) vi får en större mångfald av artister, som visserligen kommer att få arbeta hårdare och tjäna mindre pengar, men kommer att vara skickligare.

Läsarundersökning: Är det för mycket musikinlägg här?

Sedan jag startade den här bloggen har den utvecklats till något annat än jag ursprungligen tänkt. Det som började som en utpräglad pocketblogg är numera en allmän litteraturblogg med snedvridning åt "utländska författare." Från början hade jag heller inte tänkt att posta musikrelaterade inlägg, något som blivit vanligare med tiden.

På sistone har jag funderat en del på vad ni läsare egentligen tycker om mina musikposter. För trots allt så är det här en litteraturblogg i första hand. Är det rent av så att en majoritet av er "står ut" med musikposterna, eller är det tvärt om: finns det rent av dem av er som föredrar musikinläggen framför litteraturinläggen? Det här vill jag gärna ta reda på och därför har jag postat en läsarundersökning jag hoppas att ni orkar delta i. Ni hittar den i menyn uppe till höger.

Uppdatering:

Här är svarsalternativen:

Nja. Musikinläggen funkar, men litteraturinläggen intresserar mig mest. (38%)
Ja! Jag vill bara ha litteraturinlägg. (23%)
Nej. Jag tycker om både litteratur- och musikinlägg. (38%)
Nejnejnej! Jag vill bara ha musikinlägg. (0%)
Nej. Litteraturinläggen funkar, men musikinläggen intresserar mig mest. (0%)
Annan åsikt (lämna en kommentar). (0%)

Vad innebär då det här för framtiden? Kort sagt: ingenting. Jag har aldrig haft för avsikt att sluta med musikinläggen, jag ville bara kolla så att inte majoriteten av er avskydde dem, då hade jag kanske tvingats tänka om. Till er som bara vill ha litteraturinlägg: jag ber er att se mellan fingrarna på mina enstaka musikrelaterade yttringar.

Förvirrad?

Tenta imorgon. Det löser man bäst genom att försöka distrahera sig med annat. Diska och städa är poppis. Är det redan gjort kan man posta ett blogginlägg. Jag har skrivit om Handsome Furs tidigare (här), men nu är herr och fru Boeckner snart aktuella med Face Control, uppföljaren till Plague Park. En gratislåt från plattan hittar ni nedan.


Handsome Furs - I'm Confused" [MP3]

"Starting Over"

Då var det 2009. Det kommande året hoppas jag finna mer tid för läsning, även om det inledningsvis ser tungt ut på den fronten. I januari börjar mitt nya jobb (som förhoppningsvis kan ersätta mitt nuvarande arbete). Samtidigt fortsätter studierna på helfart med två tentor i mitten på månaden. Inte lätt att hitta lästid där inte.

Tänkte avsluta årets första inlägg med att tipsa om att Black Lips lagt ut en MP3a från kommande plattan 200millionthousand. Du laddar ner den här. Låttiteln är Starting over, vilket känns mycket passande så här på årets första dag. Enjoy!

Årets 10 bästa skivor 2008

För andra året i rad har jag äran att presentera den prestigefyllda listan över årets 10 bästa skivor.

01. Frightened Rabbit - The Midnight Organ Fight


02. TV On The Radio - Dear Science,


03. The Walkmen - You & Me

04. The Last Shadow Puppets - The Age Of The Understatement
05. Born Ruffians - Red Yellow & Blue
06. Vampire Weekend - Vampire Weekend
07. Grand Archives - The Grand Archives
08. Annuals - Such Fun
09. The Tallest Man On Earth - Shallow Graves (bästa svenska)
10. Wolf Parade - At Mount Zoomer

Uppdatering: Så här i efterhand borde jag nog ha möblerat om lite i den här listan innan jag la ut den. Born Ruffians och Vampyrerna är båda bättre än Skuggvalparna, och frågan är om Dear Science, inte håller längre? Kikade lite på min lista över 2007 års bästa plattor och nog känns 2008 som ett svagare år en 2007? Både Neon Bible och Sound of Silver är definitivt starkare än The Midnight Organ Fight. Det är också lite kul att notera att min lista förmodligen är den ända indierelaterade lista som inte har med Fleet Foxes överhypade platta. Om dryga två veckor börjar ett nytt musikår. Själv ser jag mycket fram emot Arcade Fire, Handsome Furs, Black Lips och förhoppningsvis kan Modest Mouse skita ur sig en ny platta. Spännande!

Det finns faktiskt BRA julmusik, tro det eller ej!

Så var det December, och December betyder Jul! Jag tycker mycket om julen, men det finns den ofrånkomlig del av den jag och många med mig verkligen avskyr: julmusiken. Julen lockar fram det sämsta hos de sämsta artisterna. Jag är helt övertygad om att i helvetet kör man jullåtar med Carola och Amy Dimond dygnet om 365 dagar om året!

MEN, julmusik behöver inte vara dålig! Det upptäckte jag för några år sedan, och numera finner jag ett stort nöje i att se hur några av mina favoritartister kämpar med jullåtar. Att göra en bra jullåt är nästan omöjligt. Går man för mycket in för det riskerar man messtämpeln (alternativt sellout-stämpeln), men om man gör det halvhjärtat blir det nästan lika fel. Ett bra ställe att hitta alternativa jullåtar på är den utmärkta internetradiostationen WOXY som varje jul kör WOXY Holiday Mixer (klicka på bannern överst.)

Stationens sju senast spelade låtar:

7:45am The Young Republic - Merry Christmas Again...
7:42am Eels - Everything's Gonna Be...
7:37am Snow Patrol - When I Get Home For Christmas
7:35am Eric Metronome - If Everyday Was Like Christmas
7:31am Neko Case - Christmas Card From A Hooker
7:28am Belle & Sebastian - O Come O Come Emmanuel
7:24am Calexico - Gift X-change

Blir du inte lite nyfiken i alla fall?