The intelligent Womans's Guide to Atomic Radiation

Knäpp titel. Fint omslag.

Margaret Atwoods 'The Year of the Flood'

Nu är den snart här, The Year of the Flood - Margaret Atwoods tredje dystopi. Boken kretsar kring samma katastrof som i Oryx and Crake och följer den religösa gruppen "God's Gardeners" som faktiskt nämns i Oryx and Crake. Läs mer om The Year of the Flood här.

Månpocket i rosa - vad betyder det egentligen?

Jag noterade precis att Månpocket har uppdaterat sin hemsida. Den går numera i en ful chockrosa färg, och jag kan inte låta bli att fundera på vad det kan betyda. Inom bokbranschen använder man gärna färger för att signalera vilken typ av bok det rör sig om, och man är mycket traditionell. En rosa bok betyder vanligen att man riktar sig till kvinnor, inte sällan med chic-lit, eller liknande smörja. Jag kan förstå om Månpocket vill rikta sig mot kvinnor, det är trots allt fler kvinnor än män som läser, men ibland får jag intrycket att Månpocket aktivt försöker skrämma bort manliga läsare? Är jag helt ute och cyklar nu?

Revolutionär (imaginär) bokbeställning

Om jag vore lite rikare skulle jag beställa följande böcker redan idag. Vilken trio! Och vilka bokomslag, jag blir helt sjuk. Arendt vill jag läsa, men jag vill lika gärna skylta med den i bokhyllan. Kunzru är ju en favorit här på bloggen det vet ni. 1984 är en av mina allra största läsupplevelser. Har har stulit mina föräldrars exemplar, men jag skulle mycket hellre ha det här, på originalspråk dessutom. Finns en matchande utgåva av Animal farm som jag skulle köpt på samma gång. If I was a rich man, na-na-na-nana...








Ge mig! ARRRR!

Titta på omslaget och säg mig: vad är det här för en sorts bok?

Jag har inte tajat om bokomslag på länge nu, så jag antar att det var dags. Var i bokaffären i veckan om mina ögon drogs till omslaget nedan. Om det är så snyggt vet jag inte om jag tycker, men det fångade min blick. Jag har tidigare skrivit om att förlagen använder sig av olika signaler på bokomslagen för att "attrahera" den tilltänkta målgruppen. Vilka signaler tycker du att det här omslaget skickar ut? Jag tänkte chiclit. i exotisk miljö, tveklöst.


När du varit lite fördomsfull kan du kika här för att se vad boken handlar om. Var du helt ute och reste? Jag med. Eller rättare sagt, är inte förlaget ute och reser?

Fördjupade studier i katastrofomslag del 2

Nu har jag inte tjatat om omslag på en hel månad, så nu kan jag bara inte hålla mig längre. Efter att njutit av Shteyngarts Den ryske debutantens handbok kollade jag upp när hans andra roman, Absurdistan, ges ut i pocket. Svaret på den frågan har jag glömt, för jag överumplades fullständigt av att den kritikerrosade romanen pryts med ett av de fulaste omslag jag någonsin har sett! Behold:


Vilket hjärnsläpp! Vad tänkte de på? Det ser ju ut som något en 3-åring knåpat ihop i Photoshop! Sydsvenskans recenent kallar det "en mindre skandal", vilket man minst sagt kan säga.

Om Natur och Kultur (de har verkligen inte kläm på det här med omslag!) vill sälja fler en tre exemplar av pocketutgåvan föreslår jag ett byte. Varför inte använda sig av omslaget till den Engelska utgåvan som är riktigt najs.


Även om NoK får ordning på det här tänker jag köpa en Engelsk utgåva. Shteyngart gör sig säkert ännu bättre på originalspråk.

Till dig som vill starta en blogg men inte har någonting att blogga om

Om du, mot all förmodan, är sugen på att starta en blogg men känner att du inte har någonting att blogga om så har jag ett uppslag. Igår när jag satt och dumsurfade ramlade jag in på Katastrofala Omslag - Herr dryck samlar maniskt på vinylskivor med fula omslag. Här är några av de fulaste exemplaren." En ganska rolig ide tycker jag, som med framgång skulle kunna appliceras på bokomslag! Jag kan till och med bidra med det första omslaget: Månpockets överjordiskt fula omslag till jPod. Det är bara att sätta igång!

Vasst omslag

Surfarde runt lite på Pengiun och trillade över det här toklyckade omslaget till William Langewiesches The Atomic Bazaar. Pengiun är rätt bra på det där med omslag alltså! Själva boken handlar om kärnvapen och det faktum att de är lättillgängligare idag än någonsin förut. Kanske vore nått?

Fint omslag att lära av

Lloyd Jones Mister Pip kom nyligen ut i svensk översättning, men efter en sval recension i DN falnade mitt intresse. För några dagar sedan var jag i bokaffären och stod och spanade bland de engelska pocketböckerna när framsidan på bilden här till vänster fångade mitt intresse. Det är inte ofta min blick fastnar i bokhyllorna så som det gjorde på det vackra omslaget till den engelska utgåvan av Mister Pip. Det får WWD:s mörka tråkiga omslag att likna något katten släpat in. Nu är jag helt plötsligt sugen på att läsa Mister Pip och det är mycket tack vare omslaget! Vilken effekt ett snyggt omslag kan ha... men det vet väl knappast de svenska förlagen något om? *pik*

Uppdatering: Anonym påpekade i kommentarerna att "Om omslag är riktade till 40+ damer så var det det här..." och det ligger kanske något i det. Ändå tycker jag mycket om det. Är det ett fint "damomslag" vi har att göra med? Om alla ändå vore så här bra...

Att sälja juice i mjölkpaket – om missvisande pocketomslag...

...så heter Anna på Bitchin Bout Books magisteruppsats i förlagsvetenskap vid Historiska institutionen på Stockholms Universitet, och den har jag fått ta del av. Som trogna läsare av den här bloggen vet så har jag mycket att säga om omslagen på pocketböckerna som ges ut i detta land. Allt för ofta ser vi omslag som är fula, missvisande och snedvridna. Efter att ha läst Annas uppsats kan jag bara konstatera att jag inte är ensam om den åsikten. Nedan följer ett par slutsatser som kan dras utifrån uppsatsen (varifrån alla citat är hämtade):

1) Förlagen riktar vissa av sina böcker till smala segment, och blir sedan besvikna när de inte blir storsäljare
2005 gav Månpocket ut Tore Renbergs Mannen som älskade Yngve. Det urfula Bruce Springsteen-inspirerade omslaget ansågs passa målgruppen ”musikintresserade och inte äldre än 40”. Det är en rätt smal målgrupp, särskilt med tanke på vem som köper böcker i Sverige (kvinnor över 40, typ.) Mannen som älskade Yngve (en bok jag inte har läst men som Anna beskriver som ”en av 2000-talets mest lästa norska romaner”) sålde blott i 8000 exemplar och ansågs vara en besvikelse. Men med tanke på den smala målgruppen: är det så konstigt?

2) Estetik går före säljbarhet
Säljbarhet innebär i det här fallet att matcha bokens innehåll med foto, text och citat så att den hittar till rätt potentiell köpare. När NoK skulle välja omslag till Fördjupade studier i katastroffysik stod valet mellan ”det amerikanska originalomslaget som … med fördel [kan] säljas till en bred kundkrets och återknyter … till romanens innehåll” och ett engelskt pocketomslag som för tankarna (inklusive mina egna) till ”typisk chick-lit.” Valet föll på den senare, vilket ”berodde delvis på att man konstaterat att fler läsare valde det brittiska när de handlade boken över Internet, men också på att man tyckte det var ”fantastiskt vackert”.

3) Marknaden för pocketböcker har växt snabbare än förlagens marknadsföringsavdelingar
En elementär grundbult i marknadsföring är att man ska känna sin produkt. Precis som min intervju med Louise Bäckelin visade så har Sveriges största pocketutgivare inget krav på att personen som formger omslaget ska ha läst boken! Under dessa förutsättningar är det inte att undra på att omslagen ofta blir så missvisande. Man säljer juice i mjölkpaket, som Anna träffande formulerar det. Men så länge de är ”vackra” verkar det gå hem hos förlagen.

4) Vissa pocketböcker i Sverige säljer inte pga. sina omslag, utan trots dem!
Den grundläggande tanken med bokomslag är att de ska sälja boken till kunden. Att man i svenska bokaffärer (i det här fallet Pocketshop) tvingas sälja god litteratur med argument som ”tänk bort omslaget”, säger faktiskt det mesta, gör det inte det?

Är ni intresserade av att läsa uppsatsen i sin helhet rekommenderar jag att ni kontaktar Anna.

Nu ska jag sluta tjata om omslag på ett tag. Jag lovar!

Fördjupade studier i katastrofomslag?

"Döm inte boken efter omslaget" heter det, men det gör jag - urskillningslöst! Ett aktuellt exempel. I Mars utkom Marisha Pessl:s Fördjupade studier i katastroffysik ut i svensk pocket. Jag har inte ägnat den boken två sekunders uppmärksamhet, och det beror, vill jag påstå, till 99% på att omslaget ser ut som kriget. Den handmålade rosen associerar jag med chick-lit romantik, och det är jag säkert inte ensam om: precis som med omslaget till Bittert Arv kommer den gå många manliga läsare förbi.

Texen på baksidan lovar inte bättre:

"På ärevördiga St. Gallway School blir hon indragen i en grupp studenter som kallas "De blåblodiga" och vars tillvaro kretsar kring Hannah Schneider, skolans karismatiska filmlärare. Snart befinner sig Blue i en komplicerad härva av konspirationer, svek och död."

Ja, jag säger då det...

Nu fick jag en förfrågan från NOK om jag ville läsa den. "Nej", tänkte jag direkt, men jag kollade ändå upp den. Fördjupade studier i katastroffysik har fått blandad kritik, men hyllades b.la. i NY Times där den utnämndes till en av 2006 års tio bästa böcker! Och omslaget... hade den svenska utgåvan haft ett lika spännande omslag som den engelska hade jag förmodligen uppmärksammat den för länge sedan.

Därför ändrade jag mig, och "nej:et" blev ett "Ja." Återstår att se om jag borde dömt den efter omslaget, trots allt.

Vilket omslag är bäst? Vad tycker ni? Uppdatering: Olivia har gjort mig uppmärksam på att det finns engelska utgåvor med samma omslag som det svenska. Intressant. Undrar om NOK valde det framför det andra? Fullt logiskt enligt mina tidigare omslagsfunderingar i så fall.

HarperCollins visar var skåpet ska stå

Även om vi älskar dem så är pocketutgåvor inte sällan trista, fula saker. Det går inte att förneka. Därför tycker jag det är så j***a roligt när man kommer över en pocket som förlaget verkligen lagt energi på. HarperCollins utgåva av Michael Chabons The Yiddish Policemens Union ett gott exempel. Det grymt snygga omslaget (går iofs att diskutera) är tryckt på ett tjock, strävt papper, istället för det hemska glansiga. Lockcitaten är från tidningar som Guardian och Independet - inte Feminina och Amelia. Extramaterialet längst bak i boken går heller inte av för hackor. En längre text om själva boken, och en essay av författaren själv - bland annat. Frågan är när/om vi någonsin får se en lika bra pocketutgåva här i sverige. Det kanske vore något att satsa på Louise Bäckelin, nybliven VD på Pocketförlaget.

Snyggt omslag, eller hur?

När globaliseringsanalysen blir en harlekinroman

En tanke slog mig när jag svarade på en kommentar i mitt föregående inlägg. Första gången jag såg Månpockets omslag till Bittert Arv så tänkte jag "den kommer att få 100% kvinnliga läsare." För det första så känns färgsättningen ganska kvinnlig (om man nu kan säga så), men framför allt så har man smällt upp ett citat från Feminina (!) på framsidan. Men nu när jag har fått tänka efter lite så känns alltsammans mycket logiskt, och omslaget säger faktiskt ganska mycket om hur svenska förlag resonerar.

Det är allmänt känt att det är medelålders kvinnor som köper böcker i Sverige. Därför gör förlagen klokt i att rikta sig till detta segment. Och hur gör man det? Jo, man använder sig att rekommendationer från de medier man tror att detta segment nyttjar, dvs. Feminina. Sedan, och detta är fan skrämmande, anpassar man texten på baksidan! Jag har jämfört texten på den svenska pocketen och den engelska, och där finns intressanta skillnader. På den engelska pocketen kan vi läsa en text som överensstämmer med min uppfattning av boken: "Her [Desais] characters face numerous choises that majestically illuminate the consequenses of colonialism as it collides with the modern world", står det. I den svenska texten så gör man däremot sitt bästa för att blåsa upp romansen mellan Sai och Gyan (som jag anser är en bisak i sammanhanget). Man använder ord som "förtrollande kärlek" och "passion", det gör man inte på den engelska vill jag lova. Snacka om att trivialisera handlingen! Ordvalet för faktiskt tankarna till harlekinromaner. Upprörd blir jag!

Hade man varit det minsta intresserad av manliga läsare så hade man antagligen tänkt annorlunda. Omslaget hade varit ett annat, och meningen med den "förtrollande kärleken" hade säkert fått bita i gräset. Folk som undrar varför svenska män inte läser kan ju börja nysta här...

Nu menar jag inte att det vore bättre att vinkla den mot män, men varför måste man vinkla den överhuvudtaget? Bittert Arv är en strålande bok som kan stå på egna ben. Låt den göra det.

Ställ frågor till Månpockets förlagschef Louise Bäckelin!

Från början hade jag tänkte ge här inlägget rubriken "Bokomslagens devolution." "Devolution" kan definieras som "the notion a species may evolve into more "primitive" forms." Applicerat på böcker innebär det här att bokomslagen blir sämre - rent av fulare - för varje upplaga, eller rättare sagt; i vandringen från den inbundna engelska utgåvan till den svenska pocketutgåvan. Så upplever nämligen jag det: originalomslaget är ofta bäst medan (de svenska) pocketomslaget är sämst. Ibland är omslagen så hemska (t.ex. pocketutgåvan av jPod) att jag faktiskt skulle kunna tänka mig att helt avstå från att köpa boken. Nedan ser vi ett typexempel på en sådan devolution.

Det engelska omslaget är självfallet originalomslaget. Det svenska omslaget med helvit text är omslaget till den inbundna utgåvan. Månpockets omslag känns igen på - just det - den vita månen, och "filmomslaget" är Norstedts egen pocketutgåva. Kommentar: det är faktiskt ganska ovanligt att det svenska omslaget låter sig "inspireras" av originalomslaget sådär. Att omslagen är översatta (dvs samma illustration som originalutgåvan, fast med svensk text) är inte ovanligt för inbundna utgåvor, och det är den typen av omslag jag föredrar, men i det här fallet är den taffliga "försvenskningen" är inte mycket att hurra för. Norstedts "filmomslag" till vänster representerar den slutgiltiga devolutionen: bokomslag där boken får en framsida hämtad ur en filmatisering.

För att få klarhet i hur det här med omslag fungerar så har jag avtalat en e-postintervju med Månpockets förlagschef Louise Bäckelin där jag tänker ställa en del frågor kring hur processen med bokomslag fungerar. Har DU några frågor du vill att jag ska ställa (gärna om bokomslag, men andra frågor går säkert också bra) så skriv dem i kommentarerna eller skicka ett mail, så passar jag på och ställa dem samtidigt. Kom igen, passa på nu!

(Jag ber om ursäkt för de femtioelva uppdateringarna.)

Uppdatering: Frågorna är skickande.

Tjusigt!

Det är alltid roligt när förlagen lägger manken till och satsar lite extra på pocketutgåvorna. Om de bara kunde göra det lite oftare skulle ”läs och släng”-stämpeln pocketboken dras med snabbt försvinna! Nu finns det väl inte så mycket som talar för en sådan utveckling. Två tunga skäl talar emot: 1) pocketböckerna säljer bra i deras nuvarande form, vilket ger förlagen få incitament att förbättra dem, och 2) om pocketböckerna blev lyxigare, vem skulle då betala mångdubbelt för de inbundna utgåvorna? Nej, lyxigare pocketböcker blir det inte inom en överskådlig framtid. Men just därför tycker jag att undantagen förtjänar att uppmärksammas. Neil Strauss ”Spelet” har nyligen utkommit i pocket via Natur och Kultur i en vacker utgåva. Förutom den roliga framsidan så innehåller boken flera sidor illustrationer, vilket är ett plus. Den finns dessutom i två färger: svart och röd. Vad gäller själva boken så har jag inte läst den, och tänker därför inte ge mig på ett omdöme. Jag har dock förstått att den inte ska läsas som en ”raggningsmanual”, som vissa verkar tro. (Hur smart är det att hämta raggningsknep ur en bestseller? Inte särskilt). Fin är den i alla fall!